Simplysolo - Simply the Best

Jag sitter och lyssnar på "The Band", drömmer mig bort till en strand med en brasa och kall öl. Jag sitter alldeles intill elden. Lite längre bort dansar folk och jag hör sorlet men inte vad som sägs. Precis som jag vill ha det, ensam bland folk. Ölen är god och musiken är skönt avslappnande. Brasan sprakar så där lagom mycket och vågorna slår mot stranden. Och jag sitter och nynnar med till "The night they drove old dixie down" och allt känns precis som det ska.. Bara en sak fattas - verkligheten..

Jävla Kermit och hans historier alltså..

Jag har smulat i datorn så det är skitsvårt att trycka ner mellanslags-tangenten. Typiskt mig. Hädanefter ska jag inte äta när jag sitter vid datorn. Jag har redan en smula som envist håller sig kvar under AltGr-knappen, jag tror han bor där. Han blir skitsur när man ska försöka göra ett snabel-a. Och nu har han fått en granne. Jag ska vräka dom båda två! Smuläckel!

Jag skulle vilja ha en sommarstuga. Gärna med gångavstånd från där jag bor för jag gillar inte att åka tåg med Solo, han är galen. Annars är jag inte så kräsen. En liten stuga bara, vid vattnet - med egen strand. några sovrum, öppen spis, en veranda som går runt hela huset. Stor tomt med staket runt hela så jag slipper hålla koll på Solo, sa jag att han är galen väl? Se! Jag kräver inte alls mycket, bara en enkel liten stuga vid vattnet.. Gärna gratis.

Nåt sånt här kanske? Fast måste bygga till en veranda va..

Jag är lite kär i Rania av Jordanien. Hon är inte bara typ den vackraste kvinnan i världen, hon är intelligent, inflytelserik och sympatisk också! Sa jag att hon var snygg?  Jag är kär i henne fastän att jag är 100% straight, då har man nåt särskilt alltså!

Såg reklam för "It´s summerparty" på tv eller snarare hörde.. Fick konstiga flashbacks när jag hörde Lambada-låten. Till exempel från när jag och min barndomvän stod med lambadakjolar i hennes vardagsrum och snurrade som galningar medan vi sjöng med så gott vi kunde: "Shore a lucifor, egodrian soni fisharaaaaaa". Eller när en annan barndomskompis var så besatt av sitt kjolsnurr att hon snurrade rätt in i en tegelvägg.. Det var tider det..

- Jasså? Fan. Betyder det att jag inte är någon riktig feminist då?..

 "Boktöntar är fula och har inget liv, därför läser de böcker.. Fast du är ju snygg i och för sig."

- Eh, Tack? Boktöntar rules! YEAH!

Jag läser normalt sett inte tjejtidningar. Jag tycker att dom är tråkiga - och tjejiga. Jag är inte så mycket för sånt. Men så hade Linda stoppat ner en massa tidningar i en påse till mig och när dom väl finns där så är det ju klart att man läser dom, eller i alla fall bläddrar igenom dom. Skvallertidningarna bläddrar jag snabbt igenom, möjligtvis att jag läser under bilderna men i övrigt är jag rätt ointresserad av huruvida Angelina Jolie och Brad Pitt ska gifta sig eller inte, Brtitney Spears och Lindsay Lohans skandaler. Jag är ett seriefreak och musikfreak men jag tittar på serierna, lyssnar på musiken och är inte så intresserad av vad skådespelarna eller artisterna gör på sin fritid. Och vad har tjejtidningarna att komma med? Jo dom varierar med att man ska älska sin kropp och på nästa uppslag står det hur man ska gå ner tio kilo till sommaren. Vad hände med det där att älska sin kropp som stod tio sidor tidigare, har dom redan glömt det liksom? Är det ingen som går igenom tidningen innan den trycks? Och alla sidor med kläder man ändå inte har råd att köpa - va där uppe med det? Och "så tillfredsställer du din man" What? Det vet väl inte dom, det är väl lättare att fråga din man? Nä, jag är nog inte så mycket för tjejtidningar, dom hamnar nog i samma ointresse-kategori som Harlequin-böckerna..

Äntligen! Som jag har väntat alltså. Nu kommer "underbar och älskad av alla" på bio! Eller ja, inte precis just nu. Den har premiär den 24 augusti. Men det är ju inte så långt dit. Jag som inte går på bio skitofta ska lätt sitta och mysa på en bra plats i salongen med popcorn och godis.

Kolla in trailern HÄR!

I vår kommer Martina Haags nya bok ut, ser fram emot en rolig stund. Jag har skrivit om henne tidigare, om ni vill kika på det kan ni trycka HÄR! 

Mamma säger att jag måste gå till läkaren med mina töntiga prickar som jag skyllde på helt oskyldiga Malaco Truly - det var inte ert fel, kan ni någonsin förlåta mig. Hålla på och anklaga oskyldigt godis för att orsaka prickar helt obefogat. Nä, vettefan varifrån dom kommer men dom verkar vara här för att stanna. Eller bli fler. Men vad ska läkaren kunna göra? Han kommer nog att säga nåt som: "Hmm, det är nog nå slags prickar det där.." Så kommer jag irriterat svara att det kan jag väl se själv. Då kommer han att säga att det var ju klarsynt av mig plus att han kommer undra om vi möjligtvis gick tillsammans på läkarlinjen. Jag kommer att sucka och fråga varför jag har prickar. Läkaren kommer inte att ha en aning om varför jag har prickar över hela kroppen så kommer han säga att dom nog går bort av sig själv snart, sen kommer jag att få gå hem. Efter att ha fått pungat ut med 300 spänn, så klart. Nää, jag tror jag väntar lite till och ser om dom går bort själv först innan läkaren beordrar mig att göra det.

Jag har äntligen kommit på ett ämne till min C-uppsats i litteraturvetenskap!! Det känns som om en tyngd har lyfts från mina axlar. Det gick ju inte så bra att skriva om mansrollen i Stephen Kings "The Body" som jag började med för en evighet sen. Eller ja, det gick ju inte alls, uppenbarligen eftersom den bara finns som små noteringar på en diskett som jag inte vet var den finns. Dessutom har jag ingen diskettenhet på min nya dator.

Jag började ju få lite panik eftersom det faktiskt har tagit mig två år utan att jag kommit på något nytt ämne och eftersom jag hade bestämt mig för att studieuppehållet fick vara slut nu och att C-uppsatsen skulle skrivas så började jag få lite panik. Men så igår när jag skulle sova kom det självklara ämnet till mig som en blixt från klar himmel! Känns så skönt - nu är jag superladdad att börja i skolan. Och att jonglera heltidsstudier, jobb och C-uppsats känns inte lika omöjligt längre. Jag är grym alltså, det går ju inte att förneka.

De alla flesta har väl hört låten "Release me" från Saab-reklamen. Gruppen som sjunger den heter Oh Laura och de har släppt en skiva som heter "A song inside my head, A demon in my head" och som är riktigt mysig att lyssna på. Stilen kan kanske påminna lite om Anna Ternheim. Min favoritlåt är helt klart "Black'n Blue" men "Out of bounds" tillhör också kategorin favorit. Det är bra softmusik helt enkelt.

Jag har även fört över Sahara Hotnights nyaste skiva till Mp3:n. Jag gillar den också, den är så där lagom poppig och hela skivan går ungefär i samma stil som singeln, "Cheek to cheek". Så gillade du den så gillar du nog skivan. "Visit to Vienna" är nog den bästa glad-låten på skivan. Den är härlig att lyssna på, på för hög volym när man vill vara glad.

Jag kan med gott samvete rekommendera båda skivorna. Och den här gången var jag riktigt duktig och lyssnade igenom dem ordentligt innan jag skrev något om dem. Jag gjorde ingen Snow Patrol här inte. Jag kan inte påstå att jag är hysteriskt kär i någon av dem men de är som riktigt bra vänner istället. jag gillar att hänga med dem men jag kanske inte vill vara med dem hela tiden.

  

Jag fick besök av Jehovas Vittnen. Det är alltid lite obehagligt när de står i dörren med sina gråa kläder och nedlåtande blick medan de tittar in i min hall, som för tillfället är full med kläder eftersom jag nyss har tvättat och jag har inte orkat tagit reda på tvätten så när jag ska ha något rotar jag mest hysteriskt runt i min IKEA-kasse i jakt på användbara kläder. Vilket får som följd att alla kläder ligger utspridda över hela golvet. Men jag kan ändå inte låta bli att beundra deras ihärdighet (Jehovas alltså, inte mina kläders - även om jag är imponerad av att de står ut med min behandling)och deras vilja att rädda mig från helvetet. Den här gången verkar de tycka att mitt leverne har gått så långt att de var tvungna att bjuda in mig till en sammankomst. Men även om jag skulle vilja gå så har jag inga kläder som är tråkiga nog att få mig att passa in bland alla Jehovas-människor. Det är lite synd för på sammankomsten skulle man få hjälp att:

• Förbättra familjelivet? (Jag och Solo skulle verkligen behöva det nu när han är sådär gubbigt sur som bara sjuåriga hundar kan vara)
• Hantera svåra problem? (Kan dom ge mig pengar då tro? Fast jag vill iof bara ha pengar till syndiga saker så det kanske dom inte är så pigg på att ge mig)
• Närma sig Gud? (Freaky)
• Stå emot Djävulen? (hm..  Jag träffade ju honom en gång. Han verkar inte så intresserad av mig. Han kanske inte tycker att jag är så snygg. Jag har ringt och ringt men han svarar aldrig. Jag tror att Djävulen har varit på en sammankomst där man får lära sig att stå emot Minna)
• Uppnå evigt liv? (Det lät jobbigt alltså.. Ska man tröka omkring i all evighet liksom, det orkar jag inte.)

Nä, jag tror inte att jag ska gå. Jag och Solo kan lösa våra problem själva. Dessutom är jag lite rädd för att bli hjärntvättad för jag är ganska mottaglig för sånt. Fast å andra sidan är jag nog för ytlig.

På midsommar har jag varit i mina föräldrars stuga. Det var jättetrevligt som vanligt. Vi pratade en del semesterminnen. De var många och fina men ett stod ut från mängden och jag tror aldrig att jag skrattar så mycket som när det tas upp. Vi var på Kreta, jag var kanske tretton eller fjorton år gammal. Klockan var runt halv ett på natten och planet hade precis landat. Vi var trötta efter resan och vi hade glömt handbagaget med pengar och pass så käckt vid rullbandet. I panik hade vi sprungit tillbaka och som tur var hade väskan stått kvar. Vi pustade ut och fortsatte ut mot bussarna utanför flygplatsen.

Det var ett tiotal bussar att välja mellan men vi hittade ganska snart på buss tretton som vi skulle åka med. För säkerhets skull frågade vi busschauffören om det var rätt buss för oss och han nickade trött. Vi satte oss på utspridda platser i den nästan fulla bussen.

På bussen talade alla engelska. Det var trevligt att lyssna på och snart var man så van vid språket att man inte ens tänkte på att det inte var vårat. Men bussen gick aldrig. Den stod där hur länge som helst. Det var väl någon stackare som inte hade kommit på än. Pappa blev mer och mer irriterad och jag blev allt tröttare.

Efter ett tag kom en svensk reseledare på och frågade på svenska om det möjligtvis fanns några svenskar på bussen. Vi tittade oss omkring och konstaterade att nä, det fanns det tydligen inte. Sen lutade vi oss tillbaka igen och skakade lite på våra huvud åt de jobbiga människorna som aldrig kunde komma till rätta någon gång.

Nu måste väl bussen ändå gå. Men den fortsatte att stå still. Efter en stund kom den svenska reseledaren på igen och frågade ytterligare en gång om det verkligen inte fanns några svenskar på bussen. Ingen sa något. Fast engelsmännen började titta lite konstigt åt vårt håll. Reseledaren såg sig desperat omkring och frågade sedan: "Are there anyone from Sweden on this bus?" Jaja, tänkte vi och sträckte ivrigt upp händerna. "Ni är på fel buss!" Suckade reseledaren och försökte le lite. Vi lommade skamsna ut och satte oss på den svenska bussen med svenska passagerare, som var måttligt glada när de fått väntat på oss i över en halvtimme mitt i natten.

Jag undrar hur många gånger reseledaren har berättat den historien för sina vänner och kollegor. Svensk charter när den är som bäst eller vad säger ni?

Fatta att en hel sjö har försvunnit i Chile. Vart tog den vägen liksom? Ingen vet, det finns ett par teorier men till och med forskarna är förbryllade eftersom de inte får det att gå ihop. kanske va någon som snodde den, man kanske borde genomsöka allas trädgårdar och vardagsrum - det är nog ganska lätt att hitta någon som försöker gömma en 20 000 kvadratmeter stor sjö. Och vart tog djuren i den vägen? Det förtäljer inte historien över huvudtaget. Tog dom sitt pick och pack och drog därifrån - hur skulle det ha gått till? Blev varenda en uppäten av andra djur? Eller låg deras kroppar kvar nere på botten? En hel sjö lika stor som tio fotbollsplaner, puts väck - på två månader. I botten av den kvarvarande 30 meter djupa kratern låg det ett par helt oskyldiga isflak och filosoferade om livet.. Va är uppe med det? freaky är det i alla fall!

Bilderna snodde jag från aftonbladet

Jag läste någons blogg. Det verkade som om hon och hennes kille hade gjort slut. Hon beskrev hur hon vant slog hans nummer och hur underbart det var att höra hans röst. Men som vanligt slutade samtalet med att hon gråtandes slängde på luren och att han inte svarade när hon ringde upp igen. Även fast det var länge sedan jag själv upplevde nå liknande så känner jag så väl igen känslan - den förtvivlade maktlösheten, illamåendet och känslan av att bara vilja falla. Usch vad det är vidrigt att vara olyckligt kär. Vidrigt, I tell you!

Tur att man inte är fjortis längre i alla fall, då var man ju konstant olyckligt förälskad i sju olika personer samtidigt.. Fatta jobbigt.. Då föll man flera gånger om dagen och mådde illa hela tiden.. Fast det kanske är dumt att jämföra fjortisförälskelser med riktig kärlek.. Men då visste man ju inte bätre, så då var det ju ändå jordens undergång.. I proportion till åldern var ju bekymren lika stora liksom..

Allvarligt, kandet typ sluta att regna och åska någon gång så jag kan gå ut med hunden innan det blir morgon.. Gah!

Jag läste precis ut boken "såld" av Vera Efron och Natasja T. Jag berättade det för en kompis som sa att hon skulle läsa den under sin semester i Grekland (eller var det nu var - inte Sverige i alla fall). Jag var tvungen att protestera högljutt (det va det ju inte egentligen eftersom jag pratade med henne på msn men ändå), för även om det låter egoistisk så kan man inte förstöra sin utlandssemester med att läsa om ryska unga tjejer som blir sålda som sexslavar till Sverige och andra europeiska länder där de blir instängda i en lägenhet, slagna, nerknarkade och våldtagna 30 ggr om dagen. Det är en jättehemsk historia baserat på ett verkligt människoöde, ett öde bland så många andra unga tjejer som har gått samma fasansfulla öde till mötes. Fattiga unga tjejer från landet luras utomlands med ett löfte om riktiga jobb och mycket pengar men istället blir de inlåsta och halvt ihjälslagna. Visst låter det hemskt av mig att rekommendera folk att inte läsa en så viktig bok på semestern men hur ska man kunna njuta av en välförtjänt semester när man läser om någon som sitter instängd och knappt får någon mat. Nä, läs "underbar och älskad av alla",  "Hål i huvudet" eller något annat lättsmält på semestern och spar den tyngre litteraturen till regniga dagar i höst istället.

Jag har skrivit en till feministisk artikel Mohaha!

Läs den HÄR om du känner för det..

Annars kan jag väl inte göra så mycket åt saken liksom..

Toodels

Jag har sökt jobb som butikschef i en elektronikaffär.. Jag tycker att jag skulle passa som det! Särskilt med tanke på det HÄÄÄR!

Den frågan fick min pappa när han och mamma bodde på Hotel någonstans (de har sagt hundra gånger vart det var men med minne som en guldfisk är det inte lätt att komma ihåg sådana specifika detaljer). Det var en spydig ton i frågan som kom från en yngre kaxig kille från Varberg som var på pricken lik Gunde Svan. Pappa svarade lite kaxigt att på vintern kan man titta på Brynäs när de spelar i Läkerolarenan och på sommaren kan man gå på fotboll och se när Gefle IF spelar i allsvenskan. Visst har Gävlebor anledning att vara stolta när de talar om varifrån de kommer. Men varför har Gävle har alltid känts så tråkigt i mina ögon? När jag bodde i Uddevalla och folk frågade varifrån jag kom så ville jag alltid helst säga något mer spännande än Gävle - det kändes för medelmåttigt, så mitt emellan allt! Stockholmskomplex kan hända? Snarare hade jag nog hellre velat svara Luleå eller Umeå för då hade man ju kommit från Norrland på riktigt. Men Stockholmskomplexet försvann ganska fort och jag lärde mig efter ett tag att Umeå, Luleå och Gävle var samma sak i ögonen på Uddevallabor - det låg ju där uppe i Norrland någonstans. Snarare är Gävle mer känd än andra medelmåttiga städer som ligger mer neråt landet. Så fort jag nämnde Gävle så lyste folk upp och det började mumlas igenkännande om Bocken och Brynäs. Och guuuud vad alla tyckte att jag hade mysig dialekt för "Norrländska [!?] låter så charmigt - och intelligent" Som en kille sa till mig, men å andra sidan vet jag inte vad hans intentions var. Men stryk det, min poäng är att Gävlebor som faktiskt har en tendens att skämmas över sin födelsestad med mindervärdeskomplex, faktiskt måste sträcka på sig, hålla huvudet högt och skryta över alla saker vi har och som finns att vara stolt över! Och när man, som jag, har bott i en annan stad och kommer hem så kan man inte heller låta bli att förundras över hur vacker vår stad faktiskt är och hur mycket som händer i den. Ta en promenad längs Gavleån en vårkväll eller en sommardag, ta en tur i boulongern, en park mitt i centrum liksom (undvik dock duvbackens våtmarker). Cykla ut till högskolan eller sitt vid fontänen på stortorget och ät glass eller whatever.. Drick öl på någon av Gävles krogar och Pubar eller gå ut och dansa häcken av dig till klockan två och pys sen iväg på efterfest! För det är ALLTID efterfester på gång! Om du fortfarande inte uppskattar vår stad - prova att flytta till Uddevalla ett år och säg sen att du tycker att Gävle är tråkigt och fråga dig vad man kan göra här.

Carro tycker att jag är en kändis för att EN person på Suncity igår sa att han hade läst min blogg. Åtminstone tror jag att det var det han sa. Det var väl rätt sent när vi skulle beställa den drinken och jag var lite full (jag måste skriva lite av hänsyn till min mamma). Dessutom började Carro säga saker som: "Visst är hon rolig!?" och "Alltså Minna är skitrolig!" och andra snälla saker. Jag stod mest och var röd. Visst är det roligt när ens kompis öser komplimanger över en till någon annan men det går ändå inte låta bli att skämmas lite och om det är till en kille så får man alltid känslan av att han får känslan av att ens kompis försöker sälja ut en. Undra om hon gjorde det, det kanske hon gjorde.. Tja, han va ju rätt söt..

Festen var riktigt rolig. Det kom mycket folk, det var blandat folk och sånt är ju skoj. Krogen var okej. Det var lite tråkigt att alla utom jag och Carro ville till Goya. Suncity är ju the win liksom, vad ska alla till tråkgoya att göra?

Nu orkar jag inte skriva mer, mitt huvud håller på att exploderar - vilket det föresten dessutom har pysslat med heeela natten så jag har typ knappt sovit något. Så går det när man äter köttbullar!

Bilder från igår kommer så fort Carro behagar skicka dom till mig

Det bor en jättesnygg kille på min gård, alltså riktigt snygg! Jag träffar jämt på honom när jag ska gå med soporna eller springa till affären. Då när man är så där lagom jättesunkig! Då när man inte alls vill träffa på någon supersnygging. Han typ tittar på mig och kanske vill heja eller nåt men då blir jag så nervös så jag kollar ner i backen, eller upp i himlen. Ibland vet jag inte var jag ska kolla och då får jag någon konstig stirrig blick som nog gör att han tror att jag är hög eller sinnessjuk eller nå. Men sen är jag ju så jäkla nervös att jag ska snubbla eller ramla också för det är ju inte alls helt omöjligt, särskilt inte om jag är på väg för att köpa kaffe! Men största anledningen att jag skäms när jag ser honom är för att jag har träffat honom och hans hund ett par gånger med Solo. Eller träffat och träffat. Jag har pionröd i ansiktet släpat min hysteriska hund förbi han och hans superlugna, snälla hund. Första gången vi träffade dom på nära håll log killen först och tänkte säkert att hundarna skulle få hälsa men leendet dog snabbt bort när Solo började morra och flåsa. Så, om jag inte gör bort mig själv så har jag en kär liten nakenhund som gärna gör det åt mig, vi verkar ju socialt handikappade båda två. Suck! Fast å andra sidan gör det väl inte så mycket vad han tycker om mig, jag trivs bra med att ha honom bara som span, ögongodis. Han är en sån där som jag tycker är så snygg att om jag skulle börja prata med honom någon gång så skulle allt bli förstört för jag tror inte att hans personlighet skulle kunna mäta upp till hans snygghet och då skulle jag bara bli besviken. Han får väl tycka att jag är lite underlig, så kan jag tycka att han är apsnygg.

Nä, det blev inge solande hos mamma och pappa. Däremot blev det en promenad i spöregn! Och det är ju ungefär samma sak.. Kvällen igår spenderades först hemma hos Carro (jag och Linda firade att hon hade fyllt år, typ, vi gav henne presenter i alla fall). Sedan sprang jag hem till mamma igen och såg på säsongsavslutningen av Lost. Nu är alla serier slut och jag är inte ett dugg beroende längre.. Förutom att jag har lovat Carro att jag ska ta hem DH. Dessutom är jag lite sur över att Sverige inte ligger så mycket efter USA när det gäller Lost så nu får man vänta enda till nästa vår för att få se fortsättningen. Vad är det för stil liksom? På lördag är det PARTY! Weee-Hooo!

Så klart att solen har försvunnit nu när jag ska vara hemma hos mamma och pappa i två dagar och tänkte passa på att få lite färg! Fyyy va lååågt! Shame on you Mr Sun

Jag fick det här meddelandet på Efterfesten.com från någon snubbe:

1. Han borde läsa min artikel eller min blogg.. Då hade han förstått att jag inte ägnar mig åt att exploatera min kropp och inte är ett dugg intresserad av att vara med i en så förnedrande tidning som Moore.
2. "Skriv en mening som säger något om dig själv. Till exempel 'Jag är lojal och snäll flickvän' eller 'jag föredrar muskelpaket'" - Det säger ju allt om mig! Shit liksom, om jag skriver att jag gillar muskelpaket så känner ju läsarna mig utan och innan för jag är verkligen inte intressantare än så. Döh!
3. Sen ska man svara på vilken typ av kille man söker respektive inte söker, jag skulle ha svarat: "En som INTE läser Moore!"
4. Läsarna ska tydligen kunna skicka sms till de tjejer som är med, fast till deras mail. Great liksom. Få massa snubbomail från pubiskillar och andra äckel.

Nej tack! Jag hoppar nog över att vara med i Moore.. Jag har tillräckligt bra självförtroende utan att vilja ha massa uppmärksamhet från finniga fjortiskillar som har snott Moore från sina lika fjortisaktiga storebrorsor. Och om det inte vore för att det vore oerhört förnedrande att träffa en kille via Moore så skulle jag ändå aldrig intresseras av en kille som köper Moore för att kolla in Sveriges sexigaste singeltjejer. Tack ändå! =)

Hittade den här bloggen idag. Den var rätt underhållande.. Jag hittade den genom min favvo-blogg, "vad är grejen" Jag känner att jag behöver lite avlastning i värmen (höhö). Skulle ha varit ner på stan med Mona idag men ingen av oss var speciellt sugen så vi sköt på det till på fredag. Så nu vet ni det..

Som väntat lät reaktionerna inte vänta på sig på mitt senaste inlägg på Sourze, det är faktiskt sorgligt att se hur vissa inte ens är beredda att lyssna, hur de utan att ens läsa klart artikeln skriver en snäsig kommentar. Som om jag har hoppat på dem personligen.  Jag blev till och med lite tårögd. Inte för att jag blir ledsen för att de inte gillar min artikel för det skiter jag i, men jag blir ledsen när de inte ens vill lyssna, tar ner mig till en lägre nivå och sen påstår att det jag skriver är påhittat och rena lögner. Jag blir ledsen för att de inte ens för en stund tänker efter, kan tänka sig möjligheten. Då känner jag mig förlorad. Men jag måste försöka tänka på att de som håller med ofta inte skriver någon kommentar, vilket är synd men ändå ett faktum.

Jag har jobbat med en artikel till Sourze, "Den bittra sanningen om jämlikhet". Jag blev rätt nöjd. Jag läste klart "Bitterfittan" och kände att ja ville vara lika modig som Maria Sveland. Den är rätt provocerande på feministiskt sätt så jag är väldigt nervös inför reaktionerna. Tänk att man ska behöva vara det. Jag tänker inte debattera den, det kommer bara att göra mig arg. Egentligen har jag ingen lust alls att läsa kommentarerna från de män som känner sig provocerade. Men jag kan inte riktigt låta bli heller. Vill du läsa den så finns den här!

Stockholm är rätt fint ändå.. Tänkte på det när vi var där igår.. När jag blir rik då kanske jag kommer flytta till Stockholm ändå. Det finns ju liksom mycket större chans att utveckla karriären där och bli ännu rikare. Då ska jag bo i en skitcool lägenhet vid vattnet, så man kan gå ut och på morgonen och simma en sväng. Fast jag kommer i och för sig inte vara så mycket i min stockholmslägenhet på sommaren. Den kommer jag nog mest att tillbringa i mitt sommarhus i Frankrike eller Italien. Och där kommer jag ju ha pool, fast nära till havet också så klart för jag gillar hav, lukten av hav - fast inte så mycket att simma i hav för jag får jämt kallsupar och det är ganska äckligt plus att det bor konstiga varelser i hav som jag inte riktigt litar på. Därför ska jag ha en pool där jag kan simma, havet ska bara användas för att plaska i och kanske leka i vågorna ibland för det är rätt skoj. Sen ska jag sitta på min veranda på kvällarna, dricka vin och se solen gå ner i horisonten och höra vågorna slå mot stranden och då kommer jag veta att jag är fri! Fri och lycklig! Och jag kommer nog kanske inte återvända till min stockholmlägenhet till hösten heller för jag trivs så bra i mitt strandhus och Sverige är så kallt och kladdigt på hösten och vintern. Kanske kommer ett par månader till våren. Vi får se hur jag gör. Det är ju ett år eller två kvar så jag hinner nog tänka ut någon bra plan för hur jag ska dela upp året.

Igår var jag på namngivning. Det var så där lagom trevligt som en namngivning kan vara.. Skönt att slippa dop med massa gud-snack. Jag höll i bäbisen, min brorsdotter och mitt fadderbarn, det var läskigt och mysigt på samma gång. Jag tycker att det är lite obehagligt när dom är så där små. Skönt är det när man kan lämna tillbaka den när den börjar gråta. Jag är alltså hennes fadder vilket betyder att jag ska vara en förebild (TYST!) och finnas där för henne med goda råd på vägen (TYST!). Det verkar så där lagom ansträngande. I alla fall så har jag bestämt mig att jag själv ska gå emot "normaliteten" och vara "egoistisk" genom att inte skaffa några egna barn. Fyra syskonbarn räcker gott och väl. Man ska ju aldrig säga aldrig för det kan ju hända att man träffar någon rolig kille som allt bara känns rätt med (HAHA!?) och då kanske man vill producera en bäbis med honom (!?). Jag har ju ändrat mig om det här hundra gånger redan, men jag känner liksom att varför ska jag gå och stressa över att man kanske borde skaffa barn snart, jag är ju inte ens speciellt förtjust i barn. Jag tror det beror rätt mycket på att det ses som normalt att vilja ha och skaffa barn och därför känner man också att man borde göra det - fastän man kanske inte är så sugen. Jag blir så irriterad på folk som tjatar om att man borde skaffa barn snart och att klockan tickar, ticktack. Alla kanske inte har det målet i livet liksom. Jorden är ju ändå överbefolkad, jag kanske vill komma med något annat. Fast det är ju klart att jag skulle gilla mina egna barn, jag tycker ju jättemycket om mina syskonbarn. Väldigt jättemycket. Titta vilken solstråle liksom!

Nu var du nervös där ett tag va mamma, att jag skulle skriva något om kameran... Haha

"Gratulerar Minna Jonsson. Du är en av dem i Gävle som är utvald att delta i Harlequins läsarenkät." But why? Jag har läst en Harlequin-bok i hela mitt liv och det var för att jag var tvungen när jag pluggade populärlitteratur. Hur ska jag kunna hjälpa? Harlequinböcker är tråkiga, dåliga, fjantiga, banala och ofeministiska! Jag håller ju på och läser "Bitterfittan" for crying out loud! Man kan vinna böcker, woohoo, jag vill ha massa massa massa fåniga Harlequinböcker, eller inte!  Man kan även vinna 100.000 och det skulle väl vara det jag skulle kunna torska dit på. Nä, det här är bara ett smart sätt att lura in folk i den oändliga Harlequinvärlden med sina mörka välbyggda karlakarlar och blonda mesiga tjejer som bara vill att någon ska ta hand om dem. Som så fort de fångat sin karlakarl förvandlas till en babymakingmachine och släpper alla sina drömmar om karriär, pengar och äventyr. Sen sitter de själva där som tråkiga hemmafruar och läser Harlequinböcker och drömmer sig bort de med, men det får man ju aldrig se.  Men tji fick dem, jag tänker inte Harlequin-prostituera mig för ynka 100.000. Jag är ingen uttråkad, ignorerad, amerikansk hemmafru som vill drömma mig bort till exotiska platser med mörka män och passionerad sex med "bultande lemmar". Jag är faktiskt singel, jag behöver inte läsa om sånt.

Så här står det: "Kära läsare! Dina synpunkter är så viktiga för oss att vi både vill ge dig en vinstchans på 100.000 kronor och BÖCKER om du tar dig tid i några minuter att besvara våra frågor." Okej, jag kan förstå om det var en riktig undersökning som faktiskt gjordes för att se vad läsarna är mest intresserad att läsa om, men det är det inte.

Första frågan undrar hur många böcker man läser på en månad, så finns det olika svarsalternativ. Den frågan kan jag gå med på, lite. Andra frågan undrar vad man helst kopplar av med. Är det 1. Matlagning 2.Läsning 3.Konst & hantverk 4. Sudoku/korsord? Vad kan de göra med den vetskapen liksom? Dessutom kanske jag gillar sport och sånt med det får tydligen inte tråkiga hemmafruar välja på. Sen frågade de vad jag skulle göra om jag vann 100.000. Jag skulle vilja hyra en manlig strippa och festa upp alla pengar med det fick tydligen inte rastlösa hemmafruar heller göra. I sista frågan undrar de vad jag helst läser för böcker, "Inte Harlequin" fanns inte med som alternativ. =(

Idag bjöd jag mamma och pappa på mat. Jag blir lika förvånad varje gång det jag lagar faktiskt blir gott. Jag gjorde äppelpaj till efterrätt, det blev jättemycket kvar. Jag kommer äta ihjäl mig på äppelpaj - jag som inte ens gillar det speciellt mycket.

Jag är så avundsjuk på alla studenter! Jag vill också vara ung och fri! Jag vill också fira studenten utan att få hjärnskakning liksom. Jag vill också precis vara färdig och ny med alla beslut framför mig. Man fattar inte hur bra man har det när man precis har tagit studenten. Jag önskar att jag visste allt jag vet nu och fick vara nitton igen.

Någon som däremot är riktigt snygg, vilket jag har nämnt tidigare är ju Zinedine Zidane. Mums liksom! Jag började nästan gråta förra året under VM när incidenten hände. Jag köpte varenda sportbilaga efter det för att försöka klura ut vad som egentligen hände och varför min überhunk gjorde så där under sin sista match. Jag är lite dålig på det här med måttlighet men det har jag ju erkänt så många gånger förr så det kan ni ju faktiskt sluta tjata om. Då bodde jag ju dessutom i Uddevalla och där fanns det inte så mycket annat att göra. Jag kommer att sakna Zidane under EM, för han har väl inte ändrat sig och ska vara med? Eller? Eller? ELLER?

Och mamma som sa att han aldrig ler...

Jag är på väg. Ser mig omkring.

Liv raseras, liv byggs upp.

En del förstör för andra, andra för en del.

I storstaden dunkar musiken.

Inte ens den döve får någon ro.

Neonljuset bländar den blinde.

Jag ser människor.

Vissa ser tillbaka, andra inte.

Alla är på väg, någonstans.

De snubblar, ser sig omkring.

De reser sig snabbt.

Gud nåde om någon skulle se dem falla.

Jag hör, präster predika.

Om Gud, om Jesus, om döden.

Döden befriar oss.

Döden berövar oss frihet.

Gud ser allt. Han skäms.

Drar sig undan, lämnar oss åt vårt öde.

Jag vänder mig om.

Står öga mot öga med en främling.

Denne ler mot mig.

Jag blir glad, blir rädd.

Vem är du? Varför ler du?

Någon söker kontakt i detta virrvarr kallat liv                .

Jag talar. Ingen lyssnar.

Främlingen är redan borta.

Hade inte tid att stanna.

Tid är pengar, pengar är allt.

Ett skott, någon skjuter en annan.

Världen stannar upp men fortsätter sen som om inget hänt.

Länder bråkar, om triviala saker.

Ovärldsliga ting.

Som barn bråkar om en leksak.

Starkast vinner, fuskare vinner.

Länder försvinner.

Ödet skäms. Det lämnar oss åt oss själva.

Jag ska bli brunbrunbrun! Dricka Iste och bli brunbrunbrun! Min bok har inte kommit än, nu har jag ju läst klart både "Den jag aldrig var" och "Alkemisten" men "Bitterfittan" har ännu inte dykt upp. Ska jag behöva läsa klart "Nattens barn" också? Det bara vägrar jag göra i sånna fall börjar jag hellre på någon ny bok. Intressant va!? Whatever! Nu har jag inte tid med er längre för jag ska ut på ballen och äta frukost, *Ehrm* lunch menar jag, LUNCH!

Jag har gjort det! Jag har äntligen gjort det! Jag har läst klart "Alkemisten". Men det gick trögt. Fast jag måste säga att den tog sig i slutet. Och jag fattar tanken med den. Lev inte i det förgångna eller i framtiden - lev i nuet. Och allt som händer, händer av en anledning. Det får en att växa och det tar en till nästa punkt i livet. Man måste gå igenom dåliga saker och hårda prövningar för att fullfölja sitt levnadsöde. Men det måste ju finnas bättre sätt att få fram det på än med den där tråkiga boken. Undra vad mitt levnadsöde är? Nu vill jag att det ska hända nå roligt! NU! Jag tror jag har fått vårkänslor, eller sommakänslor. Jag vill ha lite action, för nu är jag uttråkad. Fast visst nej, det fick man ju inte vara. Man måste lyssna till sitt hjärta och på vad det har att säga så kommer det snart att hända något, eller? Men jag har liksom inte tålamod till det. Jag har inte tålamod att vänta på nå jäkla levnadsöde. Jag tycker inte att en sak leder till något annat just nu.. Kan inte någon underhålla mig, jag har tråkigt! Hello? Anyone?

Jag förstår inte varför inte fler har upptäckt storheten med Majgull Axelsson. Hennes romaner är helt underbara. Sättet hon skriver på är nästan poetiskt och även fast man vill veta hur romanen ska sluta så vill man inte att den ska ta slut. Att skriva att "regnet viskar mot rutan" är ju bara helt fantastiskt! Om du ännu inte har upplevt Majgull Axelssons underbara romaner så gör det snart, gärna nu! Men ett tips är att inte börja med "Rosario är död" som är en dokumentärroman baserad på en verklig historia kring filippinsk barnprostitution och som är väldigt otäck och svårsmällt, men bra och viktig!

Slutligen vill jag säga att Majgull Axelsson är en klart underskattad författare fast det kanske är för att jag personligen tycker att hon är Sveriges bästa moderna författare som förtjänar mer uppmärksamhet, särskilt av den yngre generationen. Läs, läs, läs mina små puppor! Läs och bli amazed!

       

Söndagskväll - trök!! Hade inte förväntat mig det men aja, så är det.. Vad ska jag hitta på nu då? Hmmm!? Kanske skulle ge mig ut på promenad med Solo och se var jag hamnar. Fast just nu har jag fastnat framför Miami Ink - typ den bästa dokusåpan någonsin, eller den enda bra (är det ens en dokusåpa, vad kallar man det där egentligen?) Allvarligt! Den ligger klart bland mina favoritserier, right up there med Greys Anatomy och Christine! Jag blir bara sugen på att göra massor med fler betydande tatueringar (Nej mamma, jag ska inte göra några fler - I promise! Typ)

Jag: Fan va grinig du är!

Syrran: Det är ju du som är så jävla grinig!

Jag: Men jag har mens!

Syrran: Jaha, men jag ska ha mens!

Jag: Jaha?

Syrran: Jamen ska vi skita i å fika då!?

Jag: Nä, men nu är vi ju ändå här..

Jag: Ja, hallå

Manlig Försäljare: Ja , hejsan jag ringer från Vevay och du är ju medlem hos oss

Jag: Ooooo, jag vill gå ur, kan jag det nu?

Försäljare: Erhm.. Nä, alltså jag ringer ju inte från kundtjänst..

Jag: (besviket) Nähe

Försäljare: Just nu har vi ett erbjudande som gör att du får två ansiktsmasker helt gratis!

Jag: Nä, jag vill inte ha...

Försäljare: Men alltså, dom är ju gratis, allt du betalar är frakten på 29,90!

Jag: Nä, era grejer har skitdålig kvalité, jag vill inte ha!

Försäljare: Fast just dom här har blivit väldigt uppskattade..

Jag: Nä, men alltså jag vill inte ha!

Försäljare: Men dom är ju gratis!

Jag: MEN JAG VILL INTE HA!

Försäljare: Har du kvar samma adress?

Jag: (misstänksamt) Ja

Försäljare: Ja men då kommer dom här till dej inom ett par dagar bara, direkt ner i brevlådan.

Jag: NEEEEJ!! JAG VILL INTE HA ERA DUMMA ANSIKTSMASKER!!!!!

Försäljare: Men..

Jag: Nej, nej, nej

Försäljare: (skitsurt) Ja, men hej då då!

Jag: (trevligast möjligt) Hej då, ha en trevlig dag!

Det finns så mycket annat att göra när man städar. Jag har hållit på i en timme nu men jag har liksom inte börjat, eller gjort något som gör att det ser mindre stökigt ut.. Jag har ordnat med en bra städ-playlist på datorn.. tappat bort mobilen, letat efter den i en kvart.. Kollat gamla sms och mms.. Lekt med hunden.. dragit upp persiennerna i sovrummet.. Läst bloggar.. varit på väg att skriva i min egen  (som vanligt har jag blivit helt förbjuden att skriva nåt som hände igår hemma hos föräldrarna, jag tycker inte om att bli censurerad - dessutom hade det varit ganska underhållande att skriva om pappas hypermoderna tröja). Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och skriva ett inlägg om absolut ingenting istället............

Lämnar er med den här bilden som jag fick av Linda klockan 04.37.27 förra lördagen.. Eller söndag morgon..

Life in the fastlane!
 

Resorb hjälper inte.. Möjligtvis att det hjälper om man får ner det.. Det får inte jag, eller jo med mycket möda men det kommer upp lika fort igen.. Men nu är jag i alla fall inte ett dugg bakis längre.. Jag var uppe vid tio, gick till Time å köpte hushållspapper (!?) och sen kom Solos farmor (Lindas mamma) och lämnade honom - och hämtade Linda. Vart har dom gjort av toapappret på den där affären egentligen!?

Igår var det jättetrevligt på "festen" eller va man ska kalla en samling med fyra (fem) tjejer.. På krogen var det också helt okej, fy va vi dansade.. Efter ett tag gick Linda2 hem, sen tappade vi bort Mona. Jag blev trött på att dansa och gick å satte mig och Linda1 var inte sen att komma och underhålla mig. Jag höll på att dö av skratt när hon gjorde trappan. Sen gick vi hem.. När vi hade kommit en bit var det en kille som sprang ikapp oss (mig), han var skitsöt men jag hade ju sett honom dansa. Och det var ingen vacker syn..

Han: Toronto

Jag: Toronto in Kanada? (Liksom hur många Toronto  finns det?)

Jag: Why are you in Sweden? (Ignorerar totalt frågan om kyssen, jag är liksom inte intresserad)

Han: No, we are just friends.. (typ världens bredaste ljugflin.)

Jag trodde att kanadensare var ett ärligt folkslag.. Men han fick ju faktiskt lite upprättelse för den dåliga dansen när han visade sig vara kanadensare.. Men ändå!? Jag springer väl inte omkring och kysser okända kanadensare hur som helst efter krogen.. Jag springer inte omkring och kysser okända män efter krogen varifrån dom än kommer.. Längre...
Kvällen slutade med att jag brottades i sängen med Linda, den jäveln ska alltid hålla på å sparkas! Men fy vad jag saknar henne när hon inte är hemma! Dumma Linda som ska vad i dumma Stockholm - kom hem snart igen!