Simplysolo - Simply the Best

I somras läste jag 'Hål i huvudet' av Jenny Jägerfeld (Ja, ytterligare en svensk författare). Jag tyckte att den var jättebra och försökte med alla medel att övertyga min chef om att beställa hem fler exemplar till butiken än det abonnemangs-exemplar vi hade fått, men min chef litade inte på mitt omdöme. I alla fall så för er som inte har läst boken kan jag berätta att det handlar om en 23-årig tjej som heter Minou, vars kille precis har dumpat henne för en annan, genom ett kassettband!!! Minou är less på allt och för att komma undan så sticker hon iväg till Spanien. Hon är så där arg som man är efter att ha blivit dumpad, helt orättvist.

När jag läste den här boken hade mitt ex ganska nyligen dumpat mig för sitt ex och jag som hade flyttat till en liten håla i Västsverige för hans skull kände mig också ganska less på allt och hade mer en gärna stuckit till Spanien jag med istället för att sitta i det råtthål till lägenhet som var det enda jag hade fått tag i på kort varsel(eftersom han tydligen hade första tjing på VÅR fina nytapetserade lägenhet - men jag är inte bitter). Men grejen är så här: Jag tyckte boken var helt underbar och jag älskade huvudpersonen och det kändes lite som om jag hade en kompis som gick igenom samma sak som mig, en kompis med liknande tankegångar som jag hade.

Min chef och en kollega till mig var på en bokmässa där Jenny Jägerfeld fanns för att berätta om sin debutroman. Och hon hade tydligen även beskrivit huvudkaraktären Minou ganska ingående - samt läst lite ur boken, för min chef sa till min kollega där de satt och lyssnade att: 'Inte så konstigt att Minna tycker om den där boken så mycket, hon och Minou verkar ju vara en och samma person!' Och min kollega hade nickat och de båda berättade när de kom tillbaka att jag var Minou och att det var därför jag tyckte om boken och var så barnsligt förtjust i huvudkaraktären. Jag tänkte att ja, jo, men det kan det nog vara. Vi påminde nog ganska mycket om varandra.

Någon vecka efter den stora upptäckten om hur lik jag var huvudkaraktären Minou i 'Hål i huvudet' pratade jag med en kompis hemifrån i telefon. Jag berättade om boken och om hur mycket jag gillade karaktären och om hur lik jag var henne. Och hon berättade för mig om vad det stod i Veckorevyns recension av boken. Jag kommer inte ihåg exakt var det var nu men det var något som: Inte så konstigt att Minous kille dumpade henne. Hon är en egocentrisk neurotisk knasboll? Som sagt, jag kommer inte ihåg exakt, förutom det att det inte va så konstigt att hon blev dumpad! Så nu känner jag att veckorevyn har något emot mig, vem är veckorevyn att döma mig? Och vi förtjänade inte alls att bli dumpade! Jag har börjat komma över det där nu, åtta månader senare. Jag skulle kunna hämnas genom att aldrig mer köpa veckorevyn men det funkar ju liksom inte heller för jag köpte den aldrig innan heller..

'Till en otrogen gris.

Ditt patetiska jävla äckel. Du kan ta din fula, omskurna kuk och dra åt helvete. Jag önskar dig allt ont, allt lidande i världen. Du är så feg att Judas bleknar i jämförelse. Om du åtminstone hade ringt! Jag kommer att hata dig tills jag dör! Ring mig aldrig, sök aldrig upp mig.

Minou

PS Ikväll bränner jag upp alla dina saker på gården, inklusive dina Fred Perrytröjor och din elgitarr.

PS2 Du är så jävla ful i håret.'

Egentligen, vem fan bryr sig om veckorevyn!? Va vet dom om verkliga livet?

Nu finns den som pocket! =)

Eftersom min underbara, snälla mamma hade jobbat så bra, fick hon bonus från sitt jobb.. Och eftersom min underbara snälla mamma tycker synd om sina fattiga och vuxna men bortskämda skitungar så tillföll en del av bonusen oss.. Vilket innebar shopping för mej! Jag måste ju kanske ta tillfället i akt och bekänna att förra månaden fick min underbara snälla pappa bonus från sitt jobb... Vilket gjorde att jag även den månaden hade råd att unna mej något.. Som den bortskämda snorungen jag är, pimplade jag vin och dansade på krogen för pappas bonusbidrag.. Ja visst är det härligt när ens föräldrar gör ett bra jobb! Hm.. I alla fall så skulle jag ner på stan idag och tanken var inte från början att jag skulle shoppa så mycket.. Jag fick ett presentkort på skor från Carro när jag fyllde år (i november) och jag är verkligen i behov av ett par snygga vårskor så jag var mest inställd på det.. Jag kom hem med mycket, men några vårskor finns fortfarande inte att skåda i mitt hem..Inte en enda kasse innehåller skor.. När man köper skor ska man bli kär vid första ögonkastet.. Man ska få den här "jag måste ha"-känslan.. Annars är det inte äkta.. Jag blev inte kär i några skor på stan idag.. Jättetrist.. Man tror ju att det skulle vara lätt nu när det är vår och allt och känslor liksom ligger oh smådarrar i luften.. Nej då.. Inga skor.. Men, och nu ska jag göra så som jag hatar när folk gör i sina bloggar - något som jag tycker är jättefånigt, jag ska visa va jag har köpt! Och om ni tycker att det är så jävla skittråkigt så behöver ni inte titta då..

Jag lovar, den gör sig bättre på kroppen än på golvet.. Skjortklänningar är alltid fräscht och snyggt... Ute eller inte.. I dont give a damn!



Fräsha toppar till sommaren.. Som snart är häääär!! Det finns inget snyggare än en fräsch top, jeans och snygga snygga skor... Åååå jag måste hitta ett par skor.. Snart ger jag upp.. Önskar att mina gamla adidas inte va så slitna.. =/ Inge roligt att köpa sånna som man redan har bara för att dom e slitna... Har funderingar på att köpa converse istället...



Hittade en tröja på JC för halva reapriset som jag bara va tvungen att ha.. Det är alltid extraroligt när man hittar något som har varit ganska dyrt men som nu är superbilligt.. Me like... den är brun by the way.. Måste skaffa mej en kamera, mobilen är inte tillräckligt bra helt enkelt..



Jag valde mellan den här och en brunrutig men jag kom på att även om jag för stunden ville vara lite vågad så skulle mitt sanna jag finna sig till rätta och en rutig vårjacka skulle hänga knappt använd i garderoben och göra mig irriterad.. Dessutom fanns den rutiga bara i medium och satt inte alls bra... Den naturvita fanns i small och satt som en smäck så den fick det bli...



Ja.. Nu är det väl bara att vänta på att ångesten ska infinna sig.. Vänta på den där starka impulsen att jag måste lämna tillbaka något.. Men något som absolut kommer att bo i min garderob är det superhäftiga toppen jag köpte från koola anna (och ja, jag vet hur mesigt det låter att säga superhäftig men jag är inne i mitt shoppingspree så låt mej va!). Det är lite skumt att jag fortfarande inte har fått någon ordenbekräftelse... Så jag hoppas verkligen att tröjan kommer!



Så.. nu har jag töntat mej färdigt... troligtvis kommer jag skämmas så mycket över det här fåniga inlägget att jag kommer ta bort det inom kort så passapå och titta nu innan det är för sent.. För övrigt har jag inget vettigt att tillägga faktiskt..

Jag är så förbannat jävla skitbakis idag.. Jag är helt klart för gammal för att festa som jag gjorde igår.. Det värsta är att jag inte ens festade speciellt hårt och ändå blev följderna katastrofala! Halva natten och hela morgonen spenderades med huvudet i hinken.. När jag väl vinglade upp vid tre på eftermiddagen kände jag mej supersmal.. Berodde nog mer på avsaknaden av maginnehåll mer än mina två veckor av diet och promenader.. Jag va skitsnygg i alla fall och det va synd att ingen fanns där att se det.. Förutom hunden men vi har ju liksom inte en sån relation, uppenbarligen liksom för han är ju en hund.. Nu har jag bakfylleätit upp mej igen och ser ut som vanligt.. Är hur sugen som helst på glass, skulle kunna va som helst för glass men jag orkar inte ta mig till affären.. Vad som helst utom att gå till affären..

Men jag hade roligt igår.. Carro köpte en drink som hon inte fick dricka för Linda och då låg det tydligen mitt ansvar att få slut på eländet.. Jag tror det var den drinken som fick skeppet att sjunka för efter det är jag inte helt hundra på vad som hände.. Men jag kom hem safe i alla fall.. Hittade ena stöveln under vardagsrumsbordet vet inte riktigt vad jag pysslade med där inne.. När jag vaknade i morse hade jag två missade samtal som jag inte hade vaknat av och jag vaknar alltid när det ringer så jag måste ha slocknat ganska djupt..

Jag kom på igår att jag vill ha en person som jag inte kan få.. Någon som jag kanske hade kunnat få tidigare men chansen har blåst förbi och nu har han tjej sen två år tillbaka och jag har ångest över att jag inte visste förut att jag ville ha honom.. Ska det ta två år att komma på en sådan sak? Ja men då får jag väl skylla mej själv att han är upptagen nu då.. Han sa en sak till mig igår som fick mig att undra över vad han egentligen vill (fast det va ju på fyllan så vem vet hur seriöst det var menat) - jag kom inte ihåg vad jag svarade men jag hoppas att det inte var något uppmuntrande för jag vill inte gå emellan två personer.. Han är med henne nu och dom har det bra tillsammans och jag har bestämt mig för att inte säga något som kan riskera deras förhållande. Även om en del av mig trots det vill vara egoistisk och säga till honom vad jag känner. Jag får bita ihop och gå vidare.. Jag hade min chans med honom med sumpade den.. Är det elakt att hoppas på att det ska ta slut mellan två personer? Det är i alla fall mindre elakt än att försöka få isär dem.. Det är svårt att vara snäll så ibland får man nöja sig med något mindre.. Det är sån jag är - inte snäll men mindre elak..

Antes Angels party

Vad är det med folk på våren? Alla blir som förbytta.. Killar som man inte har pratat med på år dyker helt plötsligt upp och vill ha plats i ens liv.. Det ena sms:et efter det andra dyker upp i telefonen.. Både bilder och texter.. Det är ungefär som om de tar igen för alla gånger de inte har svarat, undra om de har läst min blogg.. hmmm.....
Nu har jag i alla fall min chans att ge igen.. Min chans att vara oartig.. Min chans att ignorera dem genom att inte skriva tillbaka.. Men det är bara inte den jag är så jag svarar snällt på sms:en som dyker upp.. Intalar mig att jag bara är trevlig som svarar och att den som skickade bara var trevlig och inte alls hade några baktankar.. Man kan väl undra hur en gammal flört mår utan att mena något med det eller hur? Nä, inte ens jag är så naiv... Men jag kan faktiskt svara utan att mena något med det så det så.. För har man en gång dissat Minna då kan man inte bara slänga iväg ett sms och tro att allt ska bli bra... Lite mer än så får man nog anstränga sig.. Även om bilderna var ganska trevliga att få...

Jag älskar våren, det är nog min favoritårstid.. Jag blir faktiskt också som förbytt men det visar sig inte genom att jag skickar sms till alla killar i min telefonbok (vilket i och för sig är omöjligt för mej att göra eftersom jag tappade min fina lilla lila samsung när jag var ute med hundskrället - känns jättekul att betala 400 kr i månaden för den i två månader till - så jag har i alla fall inga som helst nummer i min telefonbok - men om jag så hade det , skulle jag ändå inte ha ringt dem, typ). Jag blir istället hurtarnas superhurt.. Jag flänger överallt, är ute och går största delen av dagen och äter nyttigt.. Hunden är ju helt superless på mej, han tycker inte att det är så jäkla roligt att vara ute bara för att det är lite soligt - dessutom blåser det och det gillar han inte.. Fast jag försöker uppmuntra honom med att han kommer få skitmycket tjejer i sommar och att han kommer få värsta musklerna och se ut som farligaste pitbullen.. Tror han blev lite peppad av det, eller så beror det på att det inte är lika blött ute men han är i alla fall lättare att släpa med sig nu.. 


I alla fall så känner jag mej helt kär, kär i livet (värsta carola-flum-repliken men det är faktiskt tragiskt nog sant) Jag är helt pirrig i magen och glad.. Har inte känt mej så här upprymd på hur länge som helst - så det är lite läskigt.. Jag känner att det inte riktigt passar mej.. Halvdeprimerad och orörlig är mer min stil inte att vara nån halvgalen superlycklig hurtbulle.. Men det är väl bara att försöka anpassa sig efter det här nya mystiska humöret ochse hur länge det håller i sig..

I morgon är det utgång och det ska ju så klart bli jätteroligt.. Carro ska med!!!! Fatta länge sen vi va ut!! Jag ser fram emot det jättemycket så jag hoppas att det inte blir helt värdelöst nu bara för att jag har så höga förväntningar men det tror jag inte.. Med min nya inställning kan väl ingenting blir värdelöst... Usch jag känner mej som en sån där galen new agare som pratar jättelugnt, sakta och mjukt.. Fast om man tar bort att jag pratar sakta, jättelugnt och mjukt.. Men deras inställning liksom.. förutom det där me karma och att man ska hjälpa andra och sånt skit för det sysslar jag inte heller med.. Fast jag är faktiskt hundvakt idag (och det är ju snällt).. Och jag tror i och för sig lite på karma.. Fast mest på samma sätt som jag tror på gud.. Att man om man gör något riktigt elakt eller så så måste man be om ursäkt till karman och gud (ifall de skulle existera - man måste ju vara på den säkra sidan för ingen vet ju liksom va som händer sen - ingen living on the edge här inte) Jag vet inte va jag skulle komma fram till längre.. flumhuvud! jag får festa bort alla flummiga tankar imorgon!

                     Jag får helt enkelt skylla mig själv. Det är helt och hållet mitt fel. Det var jag som hade så höga förväntningar att det inte kunde sluta någon annanstans än med besvikelse. Jag menar, hur kunde jag vara så dum och tro att Traci Lords självbiografi skulle vara bra.. Hon hoppade av skolan för att syssla med porr och dra linor när hon var fjorton. Ja vi vet att det är synd om dej och vi vet att du sysslade med porr.. Och OOhh nej, kom stora stygga FBI också.. Liksom tjejen kan ju inte skriva för fem öre och hade det varit en vanlig människa som hade skrivit boken hade den aldrig någonsin blivit tryckt och ännu mindre översatt till svenska och då hade jag sluppit lura mig själv till att tro att den var bra och slösa tid och pengar på den.. Nu ligger den där, halvläst och måste läsas klart innan jag kan gå vidare med andra mer intressanta böcker som jag faktiskt vill läsa. En annan bok som ligger på golvet bredvid min säng, eller den har snarare glidigt under med tiden är Alkemisten. En bok jag helst vill glömma men som är väldigt bra att ta till när man inte kan sova för efter två sidor vill man inte bara sova utan helst dö för att slippa läsa mer. Grejen var att jag lästa Paulo Coelhos elva minuter, som jag hittade i reklamationshyllan på jobbet och snabbt smusslade med mej hem (vadå, den skulle ju ändå slängas), och den var helt fantastiskt underbar. Den öppnade mina ögon och jag fick liksom en aha-upplevelse och en ny syn på både sex, kärlek och andra människor. Sen hade ju alla tjatat om att alkemisten var så bra och att den fick folk att tänka om och bla bla bla.. Och jag tänkte att om elva minuter va så bra som den faktiskt var men det var alkemisten alla tjatade om så måste ju det betyda att alkemisten till och med är bättre.. Men om det inte händer nåt häpnadsväckande, otroligt bra i slutet så måste jag säga att alkemisten tillsammans med Traci Lords Nattens barn bara var totalt slöseri med tid. Och även om slutet skulle vara bra så var ju ändå boken i övrigt helt värdelös. Och jag tycker i alla fall att en bra bok självklart ska ha ett bra slut men det är ju liksom själva resan man njuter av.. Annars skulle man ju se en film istället.

Erkännas måste också att jag har läst Gömda, Asyl och Mias hemlighet i år också.. Gömda var faktiskt ganska bra även om jag inte direkt gillar Liza Marklunds sätt att skriva, eller Liza Marklund över huvud taget. Asyl gick trögare att läsa och Mias hemlighet var rent dålig, blä onödig läsning ? ytterligare en bok som aldrig hade sålt om det inte vore för Mias redan existerade ?kändisskap? genom de tidigare böckerna som i alla fall var halvbra.

                      Däremot har jag läst Jonas Gardells ?trilogi? Med en komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny som uppväger det dåliga i Gömda ? trilogin (fast jag är fortfarande irriterad över Alkemisten). Jag måste säga att jag älskar Jonas Gardell på alla sätt. Han kan vara vansinnigt rolig samtidigt som han kan vara fruktansvärt poetisk, djup och mörk. Jag tycker alla borde läsa de här böckerna, framförallt de som har glömt bort hur det var i skolan, de som kommer ihåg det som ett rosa fluffigt moln, de som har förträngt vad som pågick, eller de som stod utanför det som pågick och inte låtsades se det, de som fortfarande inbillar sig att inget farligt någonsin hände. I höst ska jag på Jonas Gardells enmansshow, ett familyevent som mina föräldrar bjuder mig och syrran på. Jag har aldrig sett honom live så det ska bli jättespännande och roligt! Jag har så höga förväntningar att jag nästan inte kan bli annat än besviken, fast å andra sidan skulle väl aldrig min Jonas svika mej..

                          Jag läste Karin Alvtegens Skam, den var också riktigt bra, men jag har ju en förkärlek till svenska författare så det kan ju ha med det att göra. Kanske märks i mitt bokval. Skam var mörk fast det är ändå en bok som jag tror de flesta kan känna igen sig lite.. Man får en känsla av att bara vilja ge upp och att aldrig duga men ett slut som var riktigt tillfredställande. Rekomenderas verkligen. Ser fram emot att fortsätta läsa henne, det är alltid roligt att läsa en bra författare med vetskapen att det finns åtminstone fem böcker till att läsa av henne eller honom.

                    
                          Funderar på om jag har läst nå fler böcker i år men jag kan inte komma på någonmen jag har säkert glömt ett par men då var dom väl ändå så intetsägande och menlösa att dom inte är värda att nämna. Men jag måste slå ett slag för Martina Haag, även om hon inte kom med bland årets hittills lästa böcker men jag väntar otåligt på att hon ska komma med en ny bok! Min Martina Haag förälskelse började med att jag hade tråkigt i lunchrummet på jobbet och i bokhyllan med läsexemplar stack Hemma Hos Martina ut lite extra. Dessutom verkade det som en lättläst bok att läsa till fikat utan att man behövde engagera sig speciellt mycket. Och den var hysteriskt rolig, tyvärr var det nog den som var roligast av Martina Haags böcker men det säger absolut inte att man ska hoppa över Underbar och älskad av alla och Martina-Koden. Undrbar och älskad av alla är en tokrolig roman som man skrattar både åt, med och högt när man läser (och som jag har hört ryktas om ska bli film!) medan Hemma hos Martina och Martina-koden är samlingar av Martinas krönikor, mer förvirrad människa får man leta efter men det var inte bara en gång jag skrattade högt och fick skämmas på bussen, tåget eller var jag nu var på väg någonstans.. Krönikesamlingarna är det perfekta färdlektyret, både roligt och lättläst! Och om man egentligen inte läser böcker ? då ska man läsa Martina Haag för det kan nästan inte räknas..

                          Ja, då var jag färdig, och allt började med att jag egentligen ville beklaga mej över Traci Lords supertråkiga självbiografi men varför inte tråka alla med alla böcker jag har läst hittills i år och Martina Haag förståss.. Sen vill jag bara säga att jag tycker Sahara Hotnights nya singel är grymt bra men nu ska jag inte komma in på musik för då tar den här skiten aldrig slut?

Jo just det ja.. Det var någon som klagade på att jag inte hade tillräckligt med bilder på min blogg och det var säkert inte sådana här bilder han menade men var så god ? här fick du dina jävla bilder! BUUUURNED!! Haha

Måste tillägga att that 70´s show är en av de bästa serierna någonsin, varför visas den på så total värdelös tid för?? Ok nu är jag klar..