Simplysolo - Simply the Best

Jag tänkte ha en före och efterbild.. Före 25 och efter.. Men jag såg lika jävla omogen ut på alla så det fanns egentligen ingen skillnad.. På alla foton lyser min mentala ålder igenom.. Och jag kan inte göra annat än att ge efter för den..

Skjortan borde ge lite vuxenpoäng.. Fast mjöldrinken drar väl ner dom igen..

Diskuterade stressymptom med en kompis. Kom fram till att stress gör att man tappar närminnet. Som till exempel när man jobbar. Det behöver inte ens vara mycket att göra, det räcker att man har behövt tänka på EN annan sak under dagen så kan det sluta med förvirring. Måste ändra mitt CV där det står att jag är stresstålig och tycker om att ha många bollar i luften. Fy va jag ljuger! Jag är värdelös på att hantera stress och jag tappar alla bollar utom en och det är inte säkert att jag lyckas med den heller. Har kommit fram till att jag nog är bollrädd.

Men som tillexempel när jag jobbade i köket i cafét härom sistens (vilket för övrigt är ett klart underskattat uttryck, härom sistens liksom, hur härligt är inte det!?) och får in en burritotallrik (för er som inte vet är burrito som taco fast med mjukt bröd istället för tacochipsen – vilket kan vara bra att veta om man ska förstå poängen – dit jag kanske kommer om jag lägger av med milslånga parenteser). Jag lägger på chips, köttfärs, ost och ställer in tallriken i mikron - tar ut den lägger på sallad, grönsaker och FAN det skulle ju va en burritotallrik – Inga chips ska ju vara mjukt bröd. Börjar om. Tar en tallrik, lägger på chips, köttfärs, ost och JÄVLAR det skulle ju vara en burritotallrik – Inga chips – mjukt bröd! Eller som när man får in två kräftstjärtsallader varav den ena ska vara utan majs. Smart som man är gör man den som ska vara utan majs först och kommer faktiskt för en gångs skull ihåg att göra den utan majs. Gör klart hela salladen och gör sen den andra. Lägger på bröd på båda. Men titta! Jag har glömt å lagt majs på den första – häller majs över hela salladen och tar båda salladerna, nu båda med majs på ska precis gå ut med dom när HELVETE det skulle ju INTE va majs på den ena. Bara att välja - antingen göra en ny eller plocka bort varenda litet majskorn från en av dem. Fan kan inte folk äta majs för liksom. Jobbiga människor som vill ha nåt annorlunda dom borde ägna en tanke åt alla bollrädda människor i köket när dom ska krångla med sin beställning – det vill säga mej! Eller som min kompis berättade, man är liksom i en annan värld. Man kan stå och tänka heeeela tiden medan man gör maten ”ingen majs” plockar på gurka ”ingen majs” plockar på tomat ”ingen majs” plockar på paprika” ingen majs” plockar på majs ”ingen majs” plockar på oliver.. Liksom hallå!? Är man någon slags zombie eller?? Det kan bara betyda en sak! Man har ett understimulerande jobb!

När jag jobbade i bokhandeln blev jag skitirriterad på folk som påminde mig att ta av prislappen innan jag slog in som present.. Liksom hallå! Jag jobbar här, jag vet nog vad jag gör! Men alla gånger jag inte blev påmind var ju rysk roulett. Tog jag av prislappen nu? Hm.. Fan.. Måste nog öppna å titta.. Kanske borde ha svalt min stolthet och varit tacksam mot de snäsiga kunderna som såg mig som oduglig för egentligen hade de ju rätt.. Undra hur många som fick presenter som jag hade slagit in med en lysande röd prislapp kvar på. Men jag skyller på dagens stressade samhälle, man hinner ju inte tänka så hjärnans stängs av och allt går på automatik. Förutom att ta av prislappar..

Jag kan mäta en jambisk meter

Ingen är så stolt för det som jag

Jag kan urskilja en Alexandrin

Men det gör ju ingen glad

 

Jag kan skriva tusen metaforer

En ros är inte vad den ser ut att vara

Jag kan lattja lojt med litterära allitterationer

Men det skulle vilken idiot som helst klara

 

Jag kan rimma hjärta med smärta

Men ett rim gör ju ingen dikt

Jag besitter all kunskap jag behöver

Men ut kommer inget av vikt

Jag gråter inte för dej..
Jag gråter för den du inte var
och för det som aldrig blev..
Egentligen gråter jag inte alls..

Jag är trött på lekar
trött på hemliga språk jag inte förstår
Tala klarspråk!
Tala så jag också begriper
Tala till mej
med ord och tecken jag känner till
Jag förstår inte tystnad
inte din tystnad
Din tystnad är speciell
för jag vet att du inte menar den

Yep thats me!
Nu är man 25.. och mogen.. eller inte.. Tror jag till och med tappade vuxen-poäng på min födelsedag.. Aja whatever...
Happ va händer nu då? Dags å planera för vuxen-livet? äh.. det kan väl vänta tills jag blir trettio.. trettio är det nya tjugofem har jag hört.. Eller jag hittade på det nu.. Fick mej å må bättre i alla fall..
Kanske dags å sova.. Eller kolla på nicke nyfiken (mycket moget)
Huvudsaken är att man väljer rätt i livets vägskäl, att de val man gör får en att må bra, sen om de är mogna eller inte kvittar väl.. Jag tänker inte välja för någon annans skull eller för att jag ska framstå som en bättre människa.. Vill jag kolla på nicke nyfiken klockan två på natten gör jag det och om jag inte har nån lust att vara mogen för att jag är tjugofem - ja då skiter jag i det.. Förhållande å ungar kan man skaffa sen - när det känns rätt.. Den mentala åldern är den som räknas, på det viset är man alltid så gammal man vill vara.. Lite så där från dag till dag liksom.. Om jag vill vara vis och mogen en dag då stiger min mentala ålder till fyrtio och jag blir irriterad när andra ser mig som ung och okunnig.. Det va sååå skönt när jag fick sätta en kärring i bokhandeln på plats när hon anklagade mig för att inte veta något om poesi.. Hallå jag är litteraturvetare liksom, vet nog mer om poesi än någon gammal tant. Det värsta var att hon skulle diktsamling till sitt barnbarn som var SEXTON men hon var minsann så mogen och intresserad.. Jaha, och va säger att jag inte vet något då? Jag rekomenderade Majakovskij som råkar vara min favoritpoet (iaf om vi snäckar oldstyle, har precis upptäckt Daniel Boyacioglu som är grym men som inte ÄN kan mätas med en klassiker som Majakovskij) Iaf så tyckte kärringen att Majakovskij kanske skulle vara ett bra val och undrade om vi hade något om henne inne.. "Tyvärr, så har vi inget av HONOM inne men vi kan ta hem" sa jag och log mitt allra snällaste leende medan jag hånskrattade inom mig och såg hur tanten blev obekväm och lite röd i ansiktet när jag avslöjade att hon inte hade en aning om vem Majakovskij var. Jag gav henne en svensk diktsamling men tänkte för mig själv att hennes barnbarn säkert var en svarthårig alternativ fjortis som ville läsa Dagerman, vara deprimerad och skära lite i sina armar mellan självmordsförsöken.. Men hey, inte mitt problem..Så på cirka en kvart svävade min mentala ålder mellan 40 och 14..
I love my life!

  

Var finns alla kultiverade killar?? Inte i bokhandeln i alla fall.. Det är aldrig någon söt kille som kommer in i bokhandeln.. Aldrig någonsin.. Inte ens för att köpa de töntiga fotbollsböckerna.. Det finns tre kategorier killar som ändå vågar sig, eller tvingas in i affären.. Först har vi pojkvänner som blir indragna av sina flickvänner.. de går omkring ett tag, kanske tittar på lite kontorsmaterial innan de sätter sig i en av våra fåtöljer och ser allmänt uttråkade ut medan deras flickvänner går och läser på baksidan av diverse böcker..
sen har vi den unga pappan som kommer in med sina skrikiga ungar.. Ibland går hans tjej i spetsen med barnvagnen medan han liksom släntrar efter som en trogen hund som följer med fast han inte riktigt vill..
Tredje och sista kategorin är nördarna som kommer in för att läsa magnaböckerna från pärm till pärm tills man säger åt dem att gå.. Eller så fastnar de i fantasyhyllan. Ska man liksom nöja sig med det? Det går ju knappast att diskutera Strindberg eller Auster med någon som bara läser Eddings.. Det går ju inte att föra ett vettigt litteraturvetenskapligt samtal med någon som tror att alver finns på riktigt..

Vart är alla kultiverade killar? Mitt enda hopp är ifall de köper böcker från internet.. Jag vägrar acceptera att de inte finns..

  

Varför behöver folk i filmer aldrig gå på toa. De kan vara inlåste i ett rum. En bil, eller en kartong i flera dagar utan att behöva kissa… själv kan jag inte ens gå på bio utan att bli psykologiskt kissnödig. Tur att inte jag är en karaktär i någon film, jag skulle bli den som förstör för alla andra för jag måste kissa i tid och otid. Jag gillar han i kopps som måste poopa när de jagas av polisen, han är typ min Idol! Våga vara nödig på film liksom!

Gubbe: slänger fram en bunt med kuvert på disken
Minna : ”Hej hej”  äckliga gubbe som andas för högt och har smutsiga händer, undra vart hans händer har varit egentligen. Äckliga  pengar han betalar med. Tänk vad han har tagit och sen ger mej pengarna som han har kladdat av sig skiten på
Gubbe: blänger surt på Minna, hejar inte.
Minna: Var det bra så? Fan luktar konstigt gör han också, fisk eller nåt. Åh fy fan vilka äckliga tankar jag fick i huvudet nu, ryser ryser ryser. Håller tillbaka en illamåendemin, försöker le. Leendet ser mest ut som en illamåendemin. Uppdraget misslyckades.
Gubbe: ”Ja” Blänger om möjligt ännu surare på Minna och andas om möjligt ännu högre.
Minna: ”Då blir det 39 kronor” Vill inte ta emot äckelpengar av äckelsurgubbe som luktar fisk. Sträcker motvilligt fram handen för att ta emot pengar. Slänger snabbt ner dom i kassan slänger ner kuverten i en påse, ger påsen till äckelgubbe ”Var så god” Sura gubbjävel, ha så kul med dina pissiga kuvert i ditt pissiga fiskluktarliv.
Gubbe: Tar påsen, säger inte tack, går.
Minna: Springer ut på toaletten, skrubbar händerna rena från fiskpengslukt och vägrar stå i kassan under resten av dagen.

 

Människan har ett irriterande behov av att definiera allt. Vi kan inte socialisera normalt om vi inte kan definiera. Förutom typ hela jorden med växter, djur och annat så kan vi inte prata normalt med en bäbis innan vi vet vad det är för kön. Eller prata normalt med en bäbis verkar vi ha svårt att göra oavsett så det kanske var lite klantigt uttryckt. Men har ni tänkt på att det första man frågar när man ser en litenliten bäbis är att fråga om det är en tjej eller en kille – va fan spelar det för roll liksom? Behöver vi veta om vi ska snacka fotboll eller hästar? Eller ska vi prata bäbisspråk med basröst om det är en kille och med pipröst om det är en tjej? Jag menar okej att man är nyfiken och vill veta men man frågar alltid alltid alltid vad det är för kön innan man börjar jollra.. förutom jag för jag gillar inte bäbisar så mycket så jag jollrar inte alls.. Tro inte att jag är en normal person för det, det är nämligen inte själva jollrandet jag fördömer utan just jollrandet med bäbisar. Själv jollrar jag med hundar, som att det skulle vara mindre löjligt..

 Sen frågar vi hur gamla de är. Och varför i helvete är det viktigt? Det är bäbisar, nöj dej med det. Mamman kommer att ge dej tråkiga detaljer om förlossningen och varför ungen är precis tre månader, fyra dagar, tre timmar, fyra minuter och trettiotvå sekunder gammal. Och tro mig man vill inte lyssna på äckelpäckel förlossningshistorier till latten. Varför kan inte nyblivna mammor förstå att det inte passar sig? Och vi som inte har barn är inte ens intresserade från början, kanske gör vi misstaget att fråga av ren artighet men vi behöver faktiskt inte en timmes historia om en exakt tusendels sekund. Jag har i alla fall lovat mig själv att om jag någonsin får barn så ska jag aldrig någonsin tråka ut andra stackars människor med mina förlossningshistorier. Fast jag vet ju att det löftet kommer jag aldrig att hålla heller. Jag vet att jag kommer bli den värsta av de värsta. Folk kommer att undvika mej på stan och inte ens mina bästaste vänner kommer att orka med mej. Min syster kommer nog till och med att låta bli och svara ibland när det är jag som ringer för att dra ännu en historia om hur lilla Pelle gick två steg till idag, eller kräktes upp gugga och andra äckliga detaljer som ingen vill veta, Och som bara jag tycker är jättegulligt. Jag menar, jag ringer ju till mamma så fort hunden har gjort något äckelgulligt som att spy i min säng eller spotta ut ost i soffan. Och då är ju han faktiskt fem år så det gulliga och nyroliga bör ju börja avta för att inte tala om att han är en hund – tänka hur jag skulle va om han var mitt eget kött och blod.

Tillbaka till det här med definitionerna. Det kom en liten människa och skulle handla av mej idag. Det var väl en unge på mellan åtta och elva år (så jäkla svårt att se ålder på ungar - DESSUTOM) och man såg verkligen inte alls om det var en tjej eller en kille. Först glodde jag skitmycket bara för att försöka lista ut va fan det var för något. Men när jag insåg att jag aldrig skulle kunna se det visste jag inte riktigt var jag skulle titta, säga eller göra – jätteskumt. Jag visste liksom inte hur jag skulle bemöta den stackars varelsen när jag inte riktigt visste vad det var. Jag gjorde precis vad alla andra normala personer i min situation skulle ha gjort: Undvik ögonkontakt, prata så lite som möjligt och skynda på processen – usch vilken vidrig människa jag är – dålig karma.



Tyckte du om den - tryck här

              En Vanlig morgon:

Vaknar klockan fem på morgonen av en morgonpigg fluga som verkar uttråkad och vill att jag ska leka med den eller nåt. Men jag drog täcket över huvudet och ignorerade dens försök att kittla mej på armen och surra mej i örat så jag skulle vakna. Dess värre var inte min hund lika likgiltig mot flugans försök att väcka oss utan gick på flugans luriga taktik genom att skutta runt i sovrummet efter flugan och morra samt skälla till.. KLOCKAN FEM PÅ MORGONEN! Dessutom hade jag inte somnat förrän vid två.. Alltså fyra timmars sömn, eh, eller tre ? se så trött jag är! Åh, jag hade kunnat döda den flugan. Jag som aldrig dödar djur, inte ens spindlar fastän jag är livrädd för dom små rackarna med sina en miljarder äckelpotteben och läbbiga spindelväv som fastnar överallt. Till och med när jag skriker för full hals så någon annan kommer och dödar det stackars djuret blir jag tjock i halsen av gråt. Det enda djur jag kan döda utan att få hysteriskt dåligt samvete och börja grina är sniglar. Eller börja grina gör jag ändå, men då är det inte av dåligt samvete utan av äckel. Det är inte så att jag springer omkring och dödar sniglar som en annan seriemördare men om jag skulle råka kliva på en snigel så skulle äckelrysningarna ta över det dåliga samvetet liksom. Åh! Det är såååå äckligt att kliva på sniglar, fy fan och här kryllar det av dom också ? slemäckel!

                      I alla fall säger jag åt hunden att gå å att lägga sig, går upp på toa och hoppas på att flugan ska flyga ut ur sovrummet, liksom passa på nu när dörren är öppen. Kommer tillbaka, flugan är kvar men upptäcker att hunden har passat på att fly sovrummet. Ropar på hunden som faktiskt kommer och går och lägger sig i sängen, det var för tidigt till och med för honom. Ligger vaken i sju miljarder år och lyssnar på flugans surrande, omöjligt att somna om. Somnar ändå typ halv åtta. Klockan ringer åtta men då har jag redan utvecklat en selektiv hörsel som väljer bort ljud jag inte vill höra. Vaknar halv nio. PANIK! Va ska jag ha på mej? Hinner inte göra frukost. Hinner inte tvätta håret ? måste hitta hår band! Kommer ändå iväg i skaplig tid ? utan frukost fast medhårband ? och hund! Lallar av någon anledning halva vägen till hundvakten, inser vid sjukhuset att jag har lallat alldeles för sakta får halvspringa genvägen genom skogen, sicksackandes mellan hundra miljoner sniglar, hua!! Har för bråttom för att bli äcklad men lyfter fötterna extra högt så dom inte ska kunna hoppa på mej. Vem vet, det kan vara snigelmutanter med huggtänder och hoppförmåga ? fatta slemmigt!

Halv tio är jag framme vid hundvakten, slänger in hunden och halvspringer till busshållplatsen. Får stå och vänta på bussen i en kvart. Fy va dålig jag är på att planera för bussturer! Åker till jobbet, läser på bussen, skrattar högt åt rolig bok ? skäms. Läser inte mer. Går av bussen, går till jobbet. Jobba, jobba, jobba ? lunch ? jobba, jobba, jobba, jobba som fan ? sluta. Hittar en jättefin tröja på HM efter jobbet. Hittar inga vita leggings att ha till, slut precis överallt. Hittar svarta..! Missar bussen hem! Fortsätter leta efter vita leggings, måste ha. Leta leta leta. Funderar på att köpa svarta eller lämna tillbaka tröjan. Shoppa överväger antishoppa så jag köper dom svarta. Står i provhytt och provar svarta tittar på klockan, fem minuter tills nästa buss går. Köper dom svarta, svär för mej själv till den otroligt sega tjejen i kassan ? hon måste vara släkt med äckliga skogsniglarna på vägen Haha! Oj, skrattade högt igen, ondskefullt dessutom ? får ta å lägga av med det! Springer tillbaka till jobbet, slänger allt jag ska ha i en påse och springer till busshållplatsen ? får stå å vänta på bussen i tio minuter. Läser på bussen ? skrattar inte högt för mej själv! Går av bussen, hämtar hunden går hem. Klockan åtta ? hemma! Provar kläder, upptäcker att skor inte passar till tröja ? börjar gråta. Upptäcker att andra skor passar till tröja ? slutar gråta. Äter, pratar i telefon, missar början på alla filmer som går, diskar, surfar, sover!

Tyckte du om den - tryck här