Spindlar är de vidrigaste jag vet
Jag drömde hela förbannade morgonen om äckliga spindlar, sådana med stora kroppar med kors på ryggen, typ svarta änkan. Och sen deras ungar också, de hade sitt nät precis vid min säng och till slut fanns de överallt. Och de är ju galna de där spindlarna, ungarna käkar ju upp varandra och mamman dödar pappan osv. Fast just den familjen i min dröm var rätt harmonisk sinsemellan, ingen av dem var dock särskilt harmonisk när det gällde mig.
Jag vaknade vi halv elva, helt kallsvettig och inte ett dugg utsövd efter morgonens galna hetsjakt, om det nu var jag som jagade spindlarna eller spindlarna som jagade mig. Jag ska aldrig mer gå på skansen, det är då säkert i alla fall! Och du, sluta missunna mig sömn på mornarna väl?
Ett bryskt uppvaknande i min verklighet
Precis när jag sträcker ut mig, känner jag något blött på täcket som får mig att öppna ögonen igen. Vad mina ögon skådar och det min hand just har vilat på är en stor mörk fläck av kiss. Hunden tittar oskyldigt sömnigt på mig och jag stirrar sömnigt argt tillbaka på honom. Det kändes som om enda alternativet här var att gå upp, svepa av lakan och täcke, skrubba rent madrassen och tvätta täcket. Men först gick jag ut med hunden för att förhindra ytterligare olyckor. Så nu är allt blött och luktar tvättmedel, eller rengöringsmedel ? vilket av det jag nu använde mig av. Allt jag skulle vilja göra nu är att somna om, men var då?
Mitt uppvaknande efter en skön helg i huvudstaden blev lite väl brysk, tycker jag. Min verklighet känns inte så glamourös. Jag vill tillbaka, antingen till drömmen eller till Stockholm. Kanske var Stockholm en dröm?
Hej då kära vänner
Gråt inte kära vänner, jag är tillbaka igen på söndag. Hej så länge
Stockholm, i morgon kommer jag!
Så här sitter jag med en orolig känsla i magen och är stressad över allt jag borde göra, funderar på vad man ska ha med sig. Föreställer mig hur kul det ska bli. Oroar mig för vädret (trots att jag är en vädergudinna och egentligen kan bestämma det där med vädret själv). Funderar på om jag hörde rätt när jag hörde att Caroline af Ugglas ska spela på grönan på lördag. Undrar vad jag egentligen tycker om henne. Om hon sjunger sin översatta version av Janis Joplins ?piece of my heart? kanske jag gillar henne. Om det hade varit 1969 hade det varit Janis Joplin själv som hade uppträtt på Gröna Lund, men nu lever jag för sent och får nöja mig med en svensk wannabeJanis i blek version.
Nog ska det bli roligt att åka till Stockholm alltid, hoppas bara att jag inte glömmer något innan jag far och hoppas verkligen att jag kommer ihåg att ta med väskan med min skeva packning.
Att diska är att dö en smula
Jag hade tänkt mig att disken kanske skulle lessna på att ligga där och knalla iväg med sin stank någon annanstans men jag vet inte om jag kan vänta på det så mycket längre. Råttorna har redan flytt fältet, rädda den som räddas kan. Kackerlackorna har ansett sig för fina för mitt enkla kök och dragit vidare någon annanstans, någonstans där servicen är bättre och där man inte riskerar att dö av giftiga gaser så fort man kliver in.
Jag då? Jag sitter här och bävar inför det jag vet måste göras. Jag sitter och dricker mitt kaffe och inväntar med blandade känslor stunden jag måste återinta köket. Jag planerar min strategi noga, minsta lilla misstag kan leda till döden. Och nog vore det tråkigt om så hände, så här nära min Stockholmsresa. Ibland tar rädslan över och jag funderar över vad som skulle hända om jag helt sonika lät bli disken. Kanske skulle den självdö om jag inte matade den under helgen? Nej, jag vågar helt enkelt inte chansa, jag tror att den är stark nog att ta över hela lägenheten när inte jag är hemma.
Så jag sitter här med mitt kaffe, tar djupa andetag och förbereder mig själv på min attack. Går igenom i huvudet hur jag ska göra för bästa möjliga resultat, planerar min överlevnad, föreställer mig hur jag kommer segrande ur striden. 'Eye of the tiger' spelas om och om igen i mitt huvud. Nu är det snart dags, ska bara dricka lite mer kaffe, en kopp som kanske kommer att bli min sista.
Jag är en vädergudinna
Så fort jag gick utanför dörren skingrade sig molnen och solen tittade fram. De tunga regnmolnen som hade hotat med regn med sin uppenbarelse flydde fältet, för lilla mig. Det är nästan så jag vill tro att den här sommarens väder har varit helt värdelöst för att jag inte har gått utanför dörren. Ja, jag kan väl erkänna att det kan uppfattas som om jag har drabbats något av lite storhetsvansinne men det är lätt hänt att man gör det som vädergudinna.
Dagens goda gärning bestod i att råka hitta ett par kvarglömda nycklar på lunchrestaurangen. Det räcker väl? Jag hade ju bara kunnat låta dem vara där på stolen istället för att plocka upp dem. Eller så hade jag kunnat vägra svara där människan kom tillbaka och frågade om jag hade sett dem. Jag anser i alla fall att det borde räknas som en god gärning. Och om inte annat så fick jag i alla fall solen att titta fram.
Sedan satt vi på en uteservering och jag spanade, ja, det gjorde jag och jag skäms inte över det heller. Jag lutade mig tillbaka med min kaffekopp, kopplade bort vännernas surr och njöt. Jag njöt av kaffet, av solen, av utsikten. Snygga killar, vackra män. Och när jag kom tillbaka till planeten jorden så njöt jag av mina vänners sällskap. Jag borde nog kanske träffa dem oftare. Tog en promenad hem i det nästan, men bara nästan gassande solskenet. Ja, nog är det jag som styr vädret alltid.
Dagens funderingar...
Varför blir vattnet i mitt badrum kallare än vattnet i köket?
Varför spyr min hund alltid när jag äter?
Vad är det för vitt pulver som ligger på golvet i vardagsrummet, hur och när kom det dit?
Varför sitter jag uppe hela natten och sover halva dagen?
Och varför, varför är det så jävla tråkigt att diska?
Det är allvarliga grejer det här..
Ta lite, ge lite?
Kermit tycker att jag uppdaterar min blogg för sällan. Men jag får inte använda mig av hans roligheter. Nej serru det går inte, absolut inte för då tänker han minsann inte prata med mig mer. Är inte det lite enkelriktat? Jag ska liksom bara ge och ge men jag får aldrig ge på er bekostnad, utan bara på min egen! Tänk om jag inte har nåt att säga då!? Ni får skylla er själva om ni tycker bloggen är tråkig, så det så!
Iglar är vad ni är! Iglar som bara suger ur mina roligheter men inte låter mig bjuda på era! Sådana problem stöter aldrig de riktiga bloggarna på. De har givmilda vänner. Dom har ett ge och ta-förhållande. Inte nå jäkla enkelriktat där inte! Give a little, get a little liksom, vad hände med det?
Shame on you!
...
Lyckat
Det finaste man kan få
Det finaste man kan få av någon man dejtar är ett blandband, eller nu för tiden blir det väl en blandskiva.
Så fint det är att någon har suttit och funderat ut vilka låtar det är som passar just mig. Att den personen har funderat och motiverat varför just dessa låtar symboliserar mig för honom. Att han noggrant har valt ut sina favoritlåtar och att han vill dela med sig av något han älskar är väl ett enormt fint tecken på att han bryr sig om. Det visar att han vill att dessa låtar ska symbolisera honom, för mig. Låtar som blir våra, på vår blandskiva. Det är nog det finaste man kan få.
Ge mig en blandskiva nu!
fröken duktig vs fröken slarver
Jag känner mig så där äckligt duktig och konstigt vuxen när jag lagar mat åt flera personer. Så bara för att inte vuxenpoängen ska stiga i höjden har jag fortfarande inte diskat sen igår och om jag väntar ett par dagar till så kommer disken verkligen ha växt till sig. Då kommer det sannerligen att se ut som ett bombnedslag. Dom ska inte komma här och tro att dom kan ta över mig inte, poängjävlarna.
Resultat: Vuxen och duktig.
Resultat: Mindre vuxen och slarvig. Yeah!
Jag är så tråkig
Jag har upptäckt att ett av mina inlägg har blivit länkat. Ja, det är helt sant. Det har blivit länkat av någon bebbe som inte tyckte att det var rolig alls. Jag började ju så klart storböla för jag vill ju att alla ska älska mig och min blogg men samtidigt känner jag mig mycket ärad över att vara så tråkig att jag blir länkad. Blandade känslor minst sagt. Eller nåt.
Jag själv har svårt för folk som säger "fett" om saker, människor som stavar "egentligen" "igentligen" och som skriver "inponerad" istället för "imponerad", särskilt när de verkligen tror att det är så det heter. Så, nu vet ni lite mer om mig och min stavningsfascistiska läggning. Kanske lyckades jag knåpa ihop ett till inlägg som är tillräckligt tråkigt för att länkas, hoppas!
När solen slocknar, dör vi
Som tur är så tröstar Illustrerad vetenskap mig med att det kommer att dröja ungefär fyra miljarder år innan solen har förbrukat upp allt sitt väte, sväller upp och äter upp alla närstående planeter. Men Illustrerad vetenskap är väldigt positiv och tror inte att Jorden kommer att ätas upp av den döende solen, nej då, vi kommer att skjutas ut ännu längre och glida omkring den döda solen som ett förkolnat mähä.
Fast, avslutar Illustrerad vetenskap lite sorgset, under alla omständigheter kommer solens sista krampryckningar att betyda ett oåterkalleligt slut för allt liv på jorden. Vår del av universum kommer mest att fungera som en galaktisk djupfrys. Så lev livet idag, om fyra miljarder år kan det vara för sent!
Dagens äventyr
Jag har tvättat idag. Det kan nog vara det mest menlösa man kan göra. Först sorterar jag någorlunda all tvätt och slänger ner den i den blå IKEA-kassen, som för övrigt är det enda bra jag har köpt på IKEA, nästan det enda jag har köpt där överhuvudtaget faktiskt. Det vita för sig och resten för sig, mer än så orkar man väl aldrig sortera?
Sedan ska jag släpa ner den aptunga påsen för alla trappor. Hålla andan i korridoren mellan trappen och tvättstugan eftersom den, av någon anledning, alltid luktar som den äckligaste morgonandedräkten någonsin (och ja, jag har munnen stängd så jag vet att det inte är jag som luktar, dessutom borstar jag alltid tänderna innan jag ska ner bara för att vara på den säkra sidan).
Till slut, efter vad som har känts som en evighet, kommer jag in i tvättstugan och knölar in all tvätt i de två maskinerna, pressar in det sista för jag orkar då rakt inte tvätta fler än två maskiner. Sjunger högt för mig själv för att testa akustiken. Den var rätt kass eller så var jag rätt kass, vilket som egentligen. Sätter igång maskinerna, glömmer att ha i tvättmedel. Jag upptäcker det och spiller ut halva paketet framför ena tvättmaskinen i brådskan, medan vattnet börjar forsa in i maskinerna.
Efter att jag lyckats träffa rätt och sopa upp det jag spillde, tar jag ett djupt andetag, går ut, sätter i låskolven. Trycker för löst på en av lysknapparna i korridoren mellan tvättstugan och min trapp (det är typ tre dörrar man ska igenom). Famlar omkring i mörkret och försöker desperat leta efter en lysknapp någonstans men det finns ingen som går att urskilja i mörkret (en bra idé hade varit om lysknapparna lyste, vad mycket enklare det hade varit att hitta dem då). Snubblar upp för trappen, får upp dörren och skyndar mig vidare upp till min lägenhet, helt övertygad om att något i mörkret följer efter mig. Fyrtiofem minuter senare är tvätten klar och ska hängas och då är vi tillbaka igen, samma visa. Nu kan jag äntligen andas ut för dagen. Nu är det färdigtvättat och mardrömmen ska inte upprepas igen förrän nästa tisdag. Hur man än försöker kan man aldrig få ett tvätteri-äventyr att låta intressant.
Jag lever
Det har blivit lite dåligt med inlägg på sista tiden. Min kreativitet har mest lagts på dikter och det har jag inte ingen lust att överösa er med så därför har det blivit lite tomt, tyvärr. Men jag lever och mår väl.
Nu är det snart bara tio dagar kvar tills att jag ska åka till Stockholm och tills det äntligen händer något i mitt liv. Jag ska gå på Grönan och äta sockervadd och åka hur mycket karuseller som helst, gärna tills jag mår illa som bara den. Fast en sockervadd får nog räcka ändå. Så ska jag bli presenterad för ett bra sushiställe om allt går vägen. Så ska det drickas öl, i lagom mängd så klart. Det ska hållas i pengar och det ska hållas i mobiltelefon och jag ska göra mitt allra bästa för att hålla i mig själv och inte tappa bort mig. Ska även försöka att inte missa tåget hem, eller dit för den delen. Det vore verkligen antiklimax om jag gjorde det.
På den här fina dagen med helt underbart väder ska jag hänga nere i tvättstugan, roligare än så blir det nog inte. Men hey, rena kläder är bra att ha har jag hört
Ha en bra dag och ta hand om er som aldrig förr
En enkel morgonpromenad
Kvällen blev till natt, en natt helt utan sömn. Natten blev till morgon. Det blev dags för mig att gå till tandläkaren, övertrött, blek, glåmig och uppsvälld. Jag har inte någon gång känt mig så ful som jag gjorde i morse när jag såg mig själv i spegeln. Det var inte ens lönt att försöka sminka sig något, det skulle ändå bara har blivit klumpar av svart maskara runt ögonen som var omöjliga att hitta. Istället tackade jag för att det var sol ute så att jag kunde gömma mig bakom mina solglasögon.
Aldrig trodde jag att en tidig morgonpromenad till tandläkaren kunde vara så vacker. Du har så rätt i det du sa om att samla intryck, det går inte att låta bli och det är helt fantastiskt. Jag gick genom allén bredvid Museet. Träden var stora, man såg knappt himlen genom alla blad. På andra sidan vägen glittrade ån och man kunde höra ett svagt sorl från vattenfontänerna som finns i mitten. Jag tänkte att träden var äppelträd, äppelträd i vatten, tänk vad fint det hade varit. Jag log för mig själv. En man på en gräsklippare log tillbaka och hejade glatt. Jag blev ställd men för all del, jag hejade lika glatt tillbaka. Gick in genom skjutdörrarna till tandläkaren och överraskades av en liten fontän, jag kunde inte låta bli att le åt den också (jag log nog mest åt allt under hela promenaden). Vad mycket det gör med en ful liten fontän i en tråkig tandläkarlobby.
Tandläkaren konstaterade glättigt, till min stora besvikelse, att jag inte hade några hål på den sidan som gjorde ont. "Sover du bra?" Frågade hon. "Nej", svarade jag märkbart koffeinpåverkad "jag sover inte alls". Hon sa att det kanske kunde vara orsaken till min tandvärk, jag biter tydligen ihop tänderna för hårt när jag är trött. Men jag vill ju sitta uppe. Det är då det är som bäst. Nog hade jag två små hål på den andra sidan allt, men de ska inte lagas förrän i september så det var bara att betala och gå hem.
På vägen hem tog jag genvägen genom parken. Min park, min och farfars. Hur många gånger, gick vi inte i den parken, du och jag farfar? Jag fick alltid en Festis i kiosken och du köpte tidningen. Och hur tålmodigt väntade du inte på att jag skulle ha lekt färdigt i än den ena än den andra lekparken. "Titta farfar! Titta på mig!" Du såg upp från din tidning och tittade på alla menlösa saker jag gjorde för att få din uppmärksamhet, för jag var ditt barnbarn och du älskade mig. Som jag saknar dig! Jag kände mig som ett fån när jag insåg att jag hade stannat mitt i parken, den gamla scenen framför mig var suddig för mina tårar. Jag hade inte ens märkt att de kommit. Saknaden sköljde över mig och jag var helt oförberedd. Men ändå kände jag mig fortfarande så där löjligt lycklig.
Jag går jämt igenom parken men jag tror aldrig att jag har upplevt den så som jag gjorde idag. Överallt var det grönt och lummigt. Och tomt. Ingen spelade på de slitna minigolfbanorna. Gruset på bouleplanen var krattat och orört. Två små fåglar badade sorglöst i en liten vattenpöl och solen, den bara sken. Samtidigt sjunger Oh Laura om tårar och ett regnigt New York i Mp3:n, kontrasten är så stor att jag skrattar till lite. Sen ser jag mig omkring, men ingen iakttar den glada, fula, bleka tjejen som skrattar och gråter om vartannat på en enkel morgon promenad i den vackraste parken någonsin.
Övertrött? Kan hända.
Hög på koffein? Absolut!
Lycklig? Var så säker!
Ha nu en bra dag, God natt!
Mitt mest meningslösa inlägg någonsin
Nu har jag jagat tandläkare hela morgonen, erhm, nåja, mellan tjugo i ett och ett i alla fall.
Vad är det med tandläkare och semester egentligen? De måste ju kunna planera lite bättre väl? De som inte hade semester hade telefonsvarare och dem litar jag inte på. Till slut fick jag tag på trogna gamla folktandvården. Fick en tid 8,25 imorgon bitti, det är ju liksom inte ens någon idé att jag går och lägger mig. All nighter någon?
Hoppas nu att det är en tand som gör ont. Det kan lika gärna vara örat eller halsen, det gör liksom ont överallt. Att jaga en hälsocentral också känns lite oromantiskt.
Hur skulle ni ha kunnat överleva utan att få njuta av det här inlägget?
Nåja, egentligen raggar jag bara sympatier.
Jag ska leka storstadsmänniska
Snart ska jag till Stockholm. Jappserrusåatt! Jag ska gå runt i vår huvudstad och leka storstadsmänniska. Jag bokade tågbiljett idag, pratade med min kompis som bor där, det såg ut ungefär så här:
Jag: NU har jag bokat tåg, woohoo!
Vän: Ok, vilken tid kommer du då?
Jag: Eh.. Jag kommer inte ihåg, halv fem kanske?
Vän: Ska jag möta dig på stationen eller tar du dig hit?
Jag: Hit? Hur gör jag det?
Vän: Ja, men alltså du tar ju tunnelbanan
Jag: Vart då?
Vän: Jag möter dig på stationen
Jag måste öva på att vara lite mer storstadsaktig tror jag? =/
Spyhund
Min hund spydde idag igen.
- Inte medan jag åt
- Inte på mattan
- Inte gräsigt geggamoja
Men det var så fan lika äckligt ändå!
Kanske är det du som är vacker
Tänk hur fantasiskt det är med texter. Jag kan skriva något som betyder någonting för mig och när någon annan läser det, betyda något helt annat för den. Läsaren kopplar texten till sin personlighet, gör sin egen tolkning. Till slut kanske läsaren börjar tro att den känner personen med texterna som talar så vackert till en, men det är bara ord. Texter, som troligtvis inte ser likadana ut i författarens huvud som i ditt. Kanske är det du som läser texterna som är vacker, inte texterna.
Natten är min vän
Jag behöver sömn!
Få se nu.. Jag har gått ut med blommorna, vattnat hunden, stoppat kaffet i städskåpet och druckit upp rengöringsmedlet..
Jag behöver sömn!
Igår var det fest minsann..
Jag är lätt snyggast på den bilden
Titta! Lilla Christoffer! Honom lekte jag med när jag var liten och han var ännu mindre. Nu har han blivit stor och jag har blivit gammal =/
Okej men här kommer en summering i allafall:
Jag kramade en kille igår, en sådan där kompiskram. Han hade ingen aning om vem jag var. Jag trodde att jag visste vem han var. Men nu i nyktert tillstånd så inser jag att han nog inte var den jag trodde. Sån är jag tydligen, kramar okända killar på krogen till höger och vänster.
Mitt ex var ute, han hade en annan tröja på sig. Vi hejade inte. Kanske för att jag inte har svarat på de meddelanden han har börjat skicka på sista tiden. Lika bra det.
Dansade, blev trött, gick hem.. Alldeles för tidigt, innan krogen stängde till och med. Jag tror jag börjar bli för gammal för att gå ut. Fast i och för sig så somnade jag inte allt för tidigt ändå, eller mycket tidigt, beroende på hur man ser det, klockan var väl runt sex innan jag kom i säng. Satt uppe och försökte prata med någon men jag tror att det mest blev en envägkonversation för jag var inte så snabb på tangenterna. Fast jag började piggna till lite runt fem tror jag..
Som vanligt när jag vaknar efter en kväll ute så står mina skor under vardagsrumsbordet, jackan ligger i soffan och alla resterande kläder ligger i hallen. Men vem bryr sig. Vem ser det?
Och nu kan jag omöjligt få texthelvetet att sluta ligga i mitten.. Jag ger upp..
Minna upptäcker...
Jag har upptäckt två saker idag:
- Min hund spyr alltid när jag äter. Gärna på en matta. Han har gärna ätit gräs innan.
- Vanish Oxi Action luktar riktigt illa. Men det är jäkligt effektivt mot gräsfläckar.
Jag hatar menlösa inlägg
Det här är Charly, han är död tyvärr men jag har förevigat honom. Han var stor och vit.
Kanske älskar jag dig..
Jag går nedanför din kropp
Vägleds av ditt svaga sken
För vekt för att skapa skuggor
Tillräckligt starkt för att låta mig se
Mina fötter vet var dom ska gå
Du vet inte att jag finns
Att jag går i ditt dunkla ljus
Kanske älskar jag dig
Bara ett enkelt skimmer
En fullmåne långt borta
Jag är en sucker för reklam..
Jag skulle lätt kunna börja prenumerera på Illustrerad vetenskap på grund av den här bilden.. Jag är en sucker för snygga bilder och bra slogans. Jag skulle även kunna prenumerera på Illustrerad vetenskap enbart för elefanternas skull. Fortfarande väldigt fascinerad över deras gängbildning alltså. Om du missade det så kan du bläddra ner ungefär två inlägg eller nåt..
Sloganen löd: Större överblick - djupare insikt
Åh, Illustrerad vetenskap så poetsikt! Vill du gifta dig med mig?
Svensk sommar, så härligt oberäknelig
Minna till Syster: "Jag vet inte om jag kan åka ner på stan idag, jag har ingen jacka här, dessutom har jag bara mina ballerinaskor. Det regnar och jag kommer ju att bli jätteblöt, dessutom kommer det se skitfånigt ut. Eller vänta, nu ser det ju ut att sluta. Fan vad det blåser! Men du, jag hoppar in i duschen så får jag kolla vad det är för väder när jag kommer ut."
Jag vet inte om jag gillar elefanter längre..
Jag är ju i min "sommarstuga" och pappa prenumererar på illustrerad vetenskap och det är därför jag har gått och blivit expert inom alla områden och särskilt djurens, för det är de som intresserar mig mest. Rymdgrejer mår jag mest illa av, min hjärna är inte tillräckligt avancerad för att förstå hur ingenting inte kan vara ingenting, hur meteorer är livets bussar, hur universum kan vara oändligt och hur svarta hål.. Ja ni vet..
Djurartiklarna däremot finner jag rätt så intressanta. Igår var det pungmöss, idag är det galna elefanter! Variation förgyller.
Dagens ungdomar (alltså elefantungdomar) lider av posttraumatiskt stress sedan tiden deras familjer blev jagade av tjuvjägare. De är krigsskadade helt enkelt - och galna! Unga elefanter (15-25 år) bildar gäng, typ Hells Angels (fast utan motorcyklar), och drar sen ut på galna upptåg. De sysselsätter sig med att supa, döda människor, förstöra byar och våldta noshörningar. De är allmänt missnöjda med livet och tar ut det på dom som dödade deras föräldrar och på noshörningar av någon underlig anledning. Fast det är väl inte så konstigt att elefanterna har blivit gansters, de har ju inga vuxna elefanter som visar vad som är rätt och fel, inte heller står det några psykologer till deras förfogande som kan hjälpa dem att bearbeta barndomens tragedier. Man kan ju bli galen för mindre. Sen skyller nog många elefanter på fyllan.. Men jag tänker hålla mig undan elefanter i fortsättningen, för säkerhets skull. Tänk om någon elefant jag träffade på skulle missta mig för en noshörning =O
Man vet att man är ensam när...
Och när hunden ointresserat tittar upp men fortsätter sedan att förfölja en fluga som tydligen är intressantare är jag..
Nu ska jag hem till Carro! Jag behöver sällskap! Jag behöver någon som tycker att jag är intressantare än en fluga...
Skulle du vilja vara en pungmus?
Semester
Jag diskade igår, hemma alltså. Jag tänkte att det var nog bäst att diska och gå med soporna innan jag går hit, till sommarstugan. Jag såg min diskbänk för första gången på säkert två veckor.. Jag log lite mot den. Aldrig har jag sett min diskbänk så ren och blank. den såg så annorlunda ut liksom, tom. Hade jag sett den på stan hade jag nog inte känt igen den. Jag tog lite på den men den va fan kladdig.. Hängde inte så mycket i köket efter det.. Ooo nu kom solen tillbaka.. Hej så länge, suckers!
Mitt liv i musik
Senor Martinez Mondragons bekännelse -Mikael Wiehe & Björn Afzelius
Victor Jara - Hoola Bandoola Band
Kolla kolla - Nationalteatern
Where do you go to - Peter Sarstedt
Lejonbruden - Maritza Horn
Exerpt from a teenage opera - Keith West
Streets of London - Roger Whittaker
Tonår:
You oughta know - Alanis Morisette
Lady - Wayne Wade
Just a girl - No doubt
Not an addict - K´s choise
Foolish games - Jewel
Fred - Imperiet
Brothers in arms - Dire straits
Ung vuxen:
Play - Jennifer Lopez
Aisha - khaled
You sang to me - Marc Anthony
Manifesto - Victor Jara
Abdel Kader - Rashid Taha
Those who got away with it - Kitty Wu
Enta eih - Nancy Ajram
Mareld - Lars Winnerbäck
Live tomorrow - Laleh
Home - Michael Bublé
New fool - Nicola Sarcevic
Take your mama out - Scissor sisters
Like a stone - Audioslave
If the rain must fall - James Morrison
I believe 'yo creo' - Aventura
Jag dör nästan, ganska ofta..
En gång cyklade jag rätt in i en bogseringslina mellan två bilar, det var inte så charmigt. Dom stod på varsin sida om cykelvägen, det är ju inte så att man förväntar sig att det ska finnas en bogseringslina där. Cykeln stannade kvar på ena sidan och jag landade på den andra. Gubbarna som hade suttit i bilarna skällde ut mig som var blind och inte hade sett den asfaltsfärgade linan. Medan jag låg där och blev utskälld cyklade en kille rätt in i linan. Hans cykel beslöt sig också att stanna kvar på andra sidan och gubbarna började skälla på honom istället. Jag såg min chans att fly och haltade iväg till min cykel, nu med extra snett styre.
En annan gång cyklade jag rätt in i en tant på ett övergångsställe, det regnade som fan och hon cyklade på fel sida. Jag ramlade inte men jag fick en jäkla utskällning av tanten där hon låg och kravlade på marken i regnet framför alla bilar.
Man kan väl nästan säga att cyklar, övergångsställen och jag inte är en sådan bra kombination. Nu för tiden går jag, eller tar bussen men ibland dör jag nästan ändå..
