Jag är en vädergudinna
Så fort jag gick utanför dörren skingrade sig molnen och solen tittade fram. De tunga regnmolnen som hade hotat med regn med sin uppenbarelse flydde fältet, för lilla mig. Det är nästan så jag vill tro att den här sommarens väder har varit helt värdelöst för att jag inte har gått utanför dörren. Ja, jag kan väl erkänna att det kan uppfattas som om jag har drabbats något av lite storhetsvansinne men det är lätt hänt att man gör det som vädergudinna.
Dagens goda gärning bestod i att råka hitta ett par kvarglömda nycklar på lunchrestaurangen. Det räcker väl? Jag hade ju bara kunnat låta dem vara där på stolen istället för att plocka upp dem. Eller så hade jag kunnat vägra svara där människan kom tillbaka och frågade om jag hade sett dem. Jag anser i alla fall att det borde räknas som en god gärning. Och om inte annat så fick jag i alla fall solen att titta fram.
Sedan satt vi på en uteservering och jag spanade, ja, det gjorde jag och jag skäms inte över det heller. Jag lutade mig tillbaka med min kaffekopp, kopplade bort vännernas surr och njöt. Jag njöt av kaffet, av solen, av utsikten. Snygga killar, vackra män. Och när jag kom tillbaka till planeten jorden så njöt jag av mina vänners sällskap. Jag borde nog kanske träffa dem oftare. Tog en promenad hem i det nästan, men bara nästan gassande solskenet. Ja, nog är det jag som styr vädret alltid.
Jaha ja...
Det förklarar saken då! Det har varit skitväder HELA sommaren för att Minna suttit inne..?
Seså, UT med dig , så vi andra får lite SOMMAR då, vädergudinnan där!
