Ta mig, eller lämna mig åt förruttnelsen
Jag tänker inte smickra dig med vackra ord
Tomma meningslösheter utan substans
Inte heller hörs här ljuvlig musik från violers stråkar
Falska toner som lockar till förbjuden vals
Aldrig ska jag dansa förföriskt för dig
Snurra i virvlande piruetter utan slut
Eller underhålla på clowners klumpiga vis
Förnedrande falla i ett träsk av pinsamheter
Den du ser, är den du får, den du får är jag
Avklädd, uppriktig, tyst och stillsam
Ta mig, eller lämna mig åt förruttnelsen
För om du inte ser mig, tynar jag bort
Till ingenting
Kanske älskar jag dig..
Jag går nedanför din kropp
Vägleds av ditt svaga sken
För vekt för att skapa skuggor
Tillräckligt starkt för att låta mig se
Mina fötter vet var dom ska gå
Du vet inte att jag finns
Att jag går i ditt dunkla ljus
Kanske älskar jag dig
Bara ett enkelt skimmer
En fullmåne långt borta
world on a string
Jag är på väg. Ser mig omkring.
Liv raseras, liv byggs upp.
En del förstör för andra, andra för en del.
I storstaden dunkar musiken.
Inte ens den döve får någon ro.
Neonljuset bländar den blinde.
Jag ser människor.
Vissa ser tillbaka, andra inte.
Alla är på väg, någonstans.
De snubblar, ser sig omkring.
De reser sig snabbt.
Gud nåde om någon skulle se dem falla.
Jag hör, präster predika.
Om Gud, om Jesus, om döden.
Döden befriar oss.
Döden berövar oss frihet.
Gud ser allt. Han skäms.
Drar sig undan, lämnar oss åt vårt öde.
Jag vänder mig om.
Står öga mot öga med en främling.
Denne ler mot mig.
Jag blir glad, blir rädd.
Vem är du? Varför ler du?
Någon söker kontakt i detta virrvarr kallat liv .
Jag talar. Ingen lyssnar.
Främlingen är redan borta.
Hade inte tid att stanna.
Tid är pengar, pengar är allt.
Ett skott, någon skjuter en annan.
Världen stannar upp men fortsätter sen som om inget hänt.
Länder bråkar, om triviala saker.
Ovärldsliga ting.
Som barn bråkar om en leksak.
Starkast vinner, fuskare vinner.
Länder försvinner.
Ödet skäms. Det lämnar oss åt oss själva.
....
Av ett bottenlöst hål
Kanske ni kan finna mig
Möjligen finns jag längre ner
Jag är en ihålig poet
Jag kan mäta en jambisk meter
Ingen är så stolt för det som jag
Jag kan urskilja en Alexandrin
Men det gör ju ingen glad
Jag kan skriva tusen metaforer
En ros är inte vad den ser ut att vara
Jag kan lattja lojt med litterära allitterationer
Men det skulle vilken idiot som helst klara
Jag kan rimma hjärta med smärta
Men ett rim gör ju ingen dikt
Jag besitter all kunskap jag behöver
Men ut kommer inget av vikt
Till Någon jag inte känner
Jag gråter för den du inte var
och för det som aldrig blev..
Egentligen gråter jag inte alls..
Din tystnad
trött på hemliga språk jag inte förstår
Tala klarspråk!
Tala så jag också begriper
Tala till mej
med ord och tecken jag känner till
Jag förstår inte tystnad
inte din tystnad
Din tystnad är speciell
för jag vet att du inte menar den
