Simplysolo - Simply the Best

Jag känner att det här kommer gå bra. Jag kommer att klara det här galant. Jag är verkligen gjord för att studera. Fem av hundrafyrtio instuderingsfrågor är klara, jajamensan! Idag läste jag hela fem meningar i en och samma bok innan jag somnade (och det är tydligen den roliga av de tegelstenar till böcker vi använder oss av under det här momentet). Jag vaknade upp två timmar senare, dreglandes på boken som nu hade fått praktisera som huvudkudde. Jo, jag känner att det här kommer att gå finfint.

Jag är så jäkla skitdålig på att beräkna tid. Tänkte att det är nog lagom att cykla iväg till skolan strax efter nio, då är jag nog där strax innan tio. Skitbra! Det spöregnade ute med det stoppade inte mig serru.

Så det blev till att sitta i skolan i fyrtio minuter, helt dyblöt, och vänta på att lektionen skulle börja. Jag hatar att jag är så himla stissig.

Inte fanns det en enda människa i hela korridoren utanför klassrummet heller. Man tyckte ju att någon annan sorglig jävel skulle vara lika tidig som jag men folk har koll tydligen.

Jag var ju tvungen att noja lite, kolla upp datum, tid och klassrum. Se så att klockan gick rätt. När går man över till vintertid egentligen? Det var fasligt vad tomt det var i korridoren.

När det var tio minuter kvar började folk samlas. Och alla verkade de känna varandra. Jävla nollor alltså! Lär man verkligen känna folk så bra under nollningen? Jag vet inte för jag var aldrig med på min. Undra ifall någon har legat med någon annan?

En liten emo-brud gick förbi och jag hoppades innerligt att hon skulle sätta sig vid mitt bord. Hon verkade ju vara lika ensam som jag. Men icke hon fortsatte korridoren ut och försvann in i nästa byggnad.

Allvarligt, hela korridoren var full av stekar-killar och fjortistjejer! Jag önskade av hela mitt hjärta att detta inte skulle vara min klass. Alla såg ut som programledare för de är ring-in-programmen som går på dagarna i diverse kanaler. Och till min stora glädje packade alla ihop och gick in i en annan sal.

Kvar i korridoren fanns fyra stycken människor som ingen pratade med någon annan. Ah, min klass. Bestående av fem personen inklusive mig. Jag är lätt äldst, men det gör inget. Jag sov mig igenom en två timmar lång föreläsning och kände att jag verkligen fick ut något av den. Jag måste börja lägga mig tidigare om jag ska klara tentorna sen.

Efter skolan lunchade jag med min allra bästa vän. Jag gick förbi hennes jobb och hon såg ut som om hon hade sett ett spöke när hon såg mig men sen fick jag en varm kram och en banning för att jag syns för lite. Jag kanske är ett spöke?

Nu har jag i alla fall skaffat en kalender så nu jävlar ska det organiseras utav bara helvete!

Det var länge sedan jag vill något så gärna som jag vill det här. Att få åka till Västkusten, att få uppleva det med honom. Jag vill stå hand i hand med honom och se ut över havet en varm sensommarkväll. Bada på natten och se marelden lysa upp havet. Jag vill dit, jag vill vara där! Jag måste fixa det här, jag kan inte låta den här chansen gå förbi mig. Om det så blir från onsdag till söndag eller fredag till söndag. Är det endast en dag så gör det mig inget, det skulle ändå vara värt det.

Att ha hund är verkligen bland det bästa som finns. Särskilt min lilla fjantiga hund som egentligen är helt bindgalen. Han gillar inte fåglar, katter, hundar, mopeder, plastpåsar, barn, folk på rollerblades, folk på skatebord, folk som rullar på något alls faktiskt, ekorrar, andra djur, vatten, snö, vind, sol. Man skulle nästan kunna säga att min hund inte gillar speciellt mycket alls.

Fast han älskar vuxna människor, ett par av sina hundkompisar (som duger av någon anledning) och mat, mest mat. Mat älskar han över allt annat, till och med mer än vad han älskar mig. Den dumma jäveln fattar tydligen inte att det är jag som bestämmer över maten, alltså borde han älska mig mer. Apelsin är det bästa han vet, han blir helt till sig i brallan när man ger honom apelsin. Då gäller det att släppa taget innan han hugger tag i halva handen i sin iver.

Han är hur söt som helst när han ligger ihoprullad som en boll i soffan och bara sover hela dagarna. Han är mindre söt när han sliter sig från kopplet och flyger på pitbulls eller andra hundar som han anser sig spela i ungefär samma liga som. Han är en riktig badboy ute men from som ett lamm hemma. Han är galen, men jag älskar honom.

Trots hans uppenbara charm så är det jobbigt att ha hund ibland alltså, särskilt en hund som inte är speciellt lätthanterlig alla gånger, en hund som gärna skäller när han är ensam och ställer till scener ute i tid och otid. Men förutom det så är det jobbigt att vara så himla bunden som man är när man har hund. Alla spontana aktiviteter går bort. Allt måste planeras noggrant och hundvakt måste hittas. Om inga vackra själar ställer upp så får man allt sitta hemma med det lilla odjuret. Och nu är det ju så att jag faktiskt väldigt gärna vill iväg nästa helg.

Jag känner mig lite lurad av hundens namn ?Simply Solo? för så jävla enkelt är det faktiskt inte. Inte så bara liksom.