"Djävulens advokat", Jacques Vergès, får frågan om han skulle kunna tänka sig att försvara Usama bin Laden. Han svarar: "Ja visst, varför inte? Jag skulle till och med kunna tänka mig att försvara Bush."

Han är i alla fall konsekvent i sina något oetiska val, det kan ingen ta ifrån honom.

Den frågan fick min pappa när han och mamma bodde på Hotel någonstans (de har sagt hundra gånger vart det var men med minne som en guldfisk är det inte lätt att komma ihåg sådana specifika detaljer). Det var en spydig ton i frågan som kom från en yngre kaxig kille från Varberg som var på pricken lik Gunde Svan. Pappa svarade lite kaxigt att på vintern kan man titta på Brynäs när de spelar i Läkerolarenan och på sommaren kan man gå på fotboll och se när Gefle IF spelar i allsvenskan. Visst har Gävlebor anledning att vara stolta när de talar om varifrån de kommer. Men varför har Gävle har alltid känts så tråkigt i mina ögon? När jag bodde i Uddevalla och folk frågade varifrån jag kom så ville jag alltid helst säga något mer spännande än Gävle - det kändes för medelmåttigt, så mitt emellan allt! Stockholmskomplex kan hända? Snarare hade jag nog hellre velat svara Luleå eller Umeå för då hade man ju kommit från Norrland på riktigt. Men Stockholmskomplexet försvann ganska fort och jag lärde mig efter ett tag att Umeå, Luleå och Gävle var samma sak i ögonen på Uddevallabor - det låg ju där uppe i Norrland någonstans. Snarare är Gävle mer känd än andra medelmåttiga städer som ligger mer neråt landet. Så fort jag nämnde Gävle så lyste folk upp och det började mumlas igenkännande om Bocken och Brynäs. Och guuuud vad alla tyckte att jag hade mysig dialekt för "Norrländska [!?] låter så charmigt - och intelligent" Som en kille sa till mig, men å andra sidan vet jag inte vad hans intentions var. Men stryk det, min poäng är att Gävlebor som faktiskt har en tendens att skämmas över sin födelsestad med mindervärdeskomplex, faktiskt måste sträcka på sig, hålla huvudet högt och skryta över alla saker vi har och som finns att vara stolt över! Och när man, som jag, har bott i en annan stad och kommer hem så kan man inte heller låta bli att förundras över hur vacker vår stad faktiskt är och hur mycket som händer i den. Ta en promenad längs Gavleån en vårkväll eller en sommardag, ta en tur i boulongern, en park mitt i centrum liksom (undvik dock duvbackens våtmarker). Cykla ut till högskolan eller sitt vid fontänen på stortorget och ät glass eller whatever.. Drick öl på någon av Gävles krogar och Pubar eller gå ut och dansa häcken av dig till klockan två och pys sen iväg på efterfest! För det är ALLTID efterfester på gång! Om du fortfarande inte uppskattar vår stad - prova att flytta till Uddevalla ett år och säg sen att du tycker att Gävle är tråkigt och fråga dig vad man kan göra här.

Jag va och fika med Carro och Linda på Java idag.. Sen gick vi till Hard Soft och jag har äntligen köpt en ny sladd till stereon, tror inte killen där gillade mig (har en förkärlek till att driva med butiksbiträden).

Minna: Jag vill ha en kabel som går från datorn till stereon så jag kan lyssna på musik genom datorn i stereon.

Butiksbiträde: Okej, hur ser stereon ut?

Minna: Den är svart!

Butiksbiträde: Men alltså är det två hål eller ett?

Minna: Eh? Ett! Nej två! I datorn är det ett!

Butiksbiträde: Är det en bärbar eller stationär.

Minna: Bärbar, ja datorn alltså. Stereon är stationär. Eller ja, man kan väl bära den men det blir lite jobbigt att få med sig högtalarna.

Butiksbiträde: Mmm *Tar inte så road fram en sladd* Den här blir nog bra.

Minna: Är den snubbelvänlig? Jag har en tendens att snubbla över sladdar så jag måste ha en som är tålig!

Butiksbiträde: Jaha? Jo men den här blir säkert bra.

Minna: Pluppen ser lite stor ut, är du säker på att den passar?

Butiksbiträde: Ja, det ska den göra.
Minna: Får jag byta om den inte passar?

Butiksbiträde: Näe, alltså inte om förpackningen är bruten. Men jag lovar att den passar.

Minna: Men då borde jag ju få byta om den inte passar! För om den inte passar har du ju ljugit för mig och då måste jag ju få byta!

Butiksbiträde: *någonting slocknar i butiksbiträdets ögon, kanske är det livsgnistan* Eh.. Jo.. men.. Jonas! Får hon byta om den inte passar?

Jonas: Näe inte om förpackningen är bruten men det ska passa!

Minna: Men om ni är så säkra på att den passar måste jag ju få byta om den inte gör det! Annars känns det ju liksom inte som om ni är så säkra på att den passar som ni påstår..

Jonas: Ja, okej.. Om den inte passar får du byta!

Så nu har jag en sladd! Fast jag har inte kollat om den passar än men det ska den väl göra då antar jag..

Linda säger: fyller ju år den helgen

Minna säger:gör du?

Minna säger:22?

Linda säger:26

Minna säger:32

Linda säger:45

Linda säger:nä 22

Linda säger:men jag fyller den 26:e

Jag gnällde till kermit om att min blogg har blivit så tråkig på sista tiden.. Han sa att jag ju kunde värva mina vardagsinlägg med lite djupare tankar.. Djupare tankar? Ja, men som till exempel sms-reglerna och sånt.. Ahaa! Men jag har liksom inga såna tankar på gång för tillfället men jag kom ju på att vi diskuterade ju faktiskt väldigt djupa saker under lunchen:

Jag: Så Cola Zero är alltså nya Cola light? Jag fattar inte grejen med bytet?              

Lisa: Men från början var det aspartam i Cola light med sen bytte dom till sukralos så nu har dom gjort Cola Zero med aspartam.

Jag: Men varför bytte dom bara inte tillbaka till aspartam i Cola lighten liksom?

Lisa: Vet inte

Har fortfarande inte rätt ut begreppen kring Fanta.. Hur många finns det egentligen? Och vad är det för skillnad? Och va fan vill dom!???

"Somebody told me you had a boyfriend
Who looked like a girlfriend
That I had in February of last year
It's not confidential, I've got potential a rushin' a rushin' around"

What? Är det bara jag som inte fattar the killers låttext? Kan någon snälla förklara va låten egentligen handlar om.. Den är trallvänlig och bra -absolut! Men jag förstår den inte.. kan någon förklara för en clueless Minna please! ( titta jag ber till och med snällt! )


NU SKA JAG SOVA INNAN JAG DÖR!

Diskussion med syrran apropå mamma och pappas diskussion om Thomas Fogdö.. Äpplet faller allt som oftast inte så jäkla långt från trädet..

Syrran: Men han fick väl dödshjälp, typ i Schweiz eller nåt

Minna: vem?

Syrran: Fogdö!

Minna: Nej men han är ju inte död!

Syrran: Jooo

Minna: Nej jag såg ju han på tv för inte alls länge sen..

Syrran: Ja men det kan ju a varit en gammal intervju..

Minna: Nej men alltså det var nåt lekprogram men Martin Timell

Syrran: Jaha

Minna: Det är inte han som spelade stålmannen du tänker på då?

Syrran: NEJJE! Inte Christopher Reeve, Han dog ju!

Minna: Jaa?

Jag vill också passa på att tacka för allt engagemang som har uppstått kring den här frågan och jag är glad att kunna säga med ganska stor säkerhet att Thomas Fogdö faktiskt lever eftersom han går att anlita som föreläsare och mental rådgivare.. Men Christopher Reeve är, som redan ganska enhälligt konstaterat, död ? troligtvis inte med hjälp av dödshjälp dock.. Och det ryktas om att Göran Kropp bara kollar ur länge man kan klara sig utan luft under jorden.. Men jag vet inte hur pass säker den källan egentligen är..

Minna: OOo vet du!?
Tina: Nä?
Minna: Jag har jättemycket alkohol hemma! Coolt va!!??
Tina: Ja, coolt! Men varför har du inte druckit upp det?
Minna: Jag köpte det idag...
Tina: Jaha

Minna: Vi ska sitta på min balle heeela sommaren å dricka öl och kolla på pensionärerna i huset mitt emot, den har sol nästan hela tiden ..
Daniel: Ja, vilken härlig utsikt! Min balle har också skitbra utsikt!
Minna: Ja, sitter man längst ut, så är det nästan som att sitta på kaknästornet...
Daniel: Åh, tack!

-Runt tiden då Fogdö blev förlamad och den lilla noshörningen Nelson kämpade för sitt liv..-
Mamma: Stackarn!
Pappa: ja verkligen!
Mamma: Nu får dom väl avliva honom..
Pappa: Avliva!? Han får väl sitta i rullstol!?
Mamma: Rullstol? Gör dom rullstolar för sånna som han då?
Pappa: Ja det är väl för såna som han dom gör rullstolar!?
Mamma: Va? Nä men inte gör dom väl rullstolar för noshörningar..
pappa: Noshörningar?

Nu är min lägenhet färdigrenoverad! Den är sååå snygg.. Det måste firas med en öl på ballen.. Nu e det så fint väder så om jag har tur tittar pensionärerna på andra sidan ut så har jag en utsikt åxå... Men först måste det röjas, städas och ställas tillbaka.. Det tycker jag skulle vara tapetserarnas jobb.. Men men.. Ju mer arbete desto godare med öl sen.. =)

April 2006

M - Hur gammal är du egentligen?
E -Gissa!
M -25?
E -Nää, så gammal är jag inte..
M -23?
E -Bra gissat!!

Tre veckor senare
E - Den här...
Biträde i videobutiken - personnummer?
E skruvar på sig
M går bort och tittar på löpsedlarna
E - mummel 86 mummel
M funderar, sa han 86??

Dagen efter
M - Hej! jag ska lämna tillbaka den här!
Biträde i videobutiken - Ja, tack så mycket..
M - Duu (fjäskigt tonläge) Min kompis hyrde den här igår och jag har glömt av när han fyller och det är lite pinsamt att fråga skulle du kunna säga det?
BiV - Ja, visst! Ska se här bara
BiV klickar på datorn
BiV - Då ska vi se, E 860625, vill du att jag ska skriva upp det åt dej så du inte glömmer det igen?
M - Ja tack!
BiV - va smart av dej att komma hit och fråga!! det skulle jag aldrig ha tänkt på!
M svarar inte, håller på å räknar ut hur gammal man är om man är född 86

Lite senare - SMS
M till E - Jag är inte skitbra på matte men jag vet iaf att man INTE är 23 om man är född 86.. Du ljög!
E till M - Nä, men jag sa aldrig att jag var 23, det var ju du som gissade det och nekade inte..
M till E - Ja, men det är väl samma sak!?
E till M - Nä, det tycker jag inte..
M till E - Aja skitsamma men jag vill iaf inte träffa dej mer, det kanske du fattar..
E till M - Dom får väl inte lämna ut mitt födelseår på videobutiken!?
M till E - Det är väl knappast det som är huvudsaken här!?
E till M - Jo!! Om dom inte hade lämnat ut det hade det här ju inte hänt...

M  - SUCK

Att skicka eller inte skicka – det är frågan..

Men även om man bestämmer sig för att inte skicka så kan man aldrig hålla sig och det glider liksom iväg lite vare sig man vill eller inte i slutändan eftersom nyfikenheten ALLTID tar över handen.. Så alltså är det inte frågan om man ska skicka eller inte som egentligen borde vara i fokus (eftersom utgången alltid blir densamma) utan vad man ska skriva för att det ska bli minst pinsamt och ge mest resultat – även om de två kanske inte går ihop alltid. Man måste ha med i beräkningarna att ett svar kan utebli men att man ändå kan stöta på personen i fråga och då måste man ha skrivit något som inte kan försätta en själv i en pinsam situation. Sen får ju han stå för sitt skäm själv och försöka komma med en vettig förklaring till varför han inte svarade (om så var fallet).Så jag tycker att man bör ta det säkra före det osäkra och skicka iväg ett sms som inte kan bli pinsamt först och efter att ha fått svar på det fortsätta med resultatinriktade sms – istället för att sikta på resultat på en gång ( I alla fall om man vill ha lite stolthet kvar). Alltså är det bäst (om man inte är säker på att han kommer svara – och om man är osäker på situationen över huvudtaget) att skriva ett meddelande som inte kräver svar och som inte har några uttalade frågetecken men som det ändå vore artigast att svara på. För svarar han inte så är det oartigt och klantigt gjort av honom men om man ses igen av en slump behöver inte situationen bli pinsam eftersom man kan anta att han antog att det inte var något att svara på, plus att ditt hopp lever kvar längre så om du är otålig rekommenderar jag inte den här metoden – men för dej som tycker om att lura dej själv är den fantastisk. För det behöver inte betyda att han är helt ointresserad bara för att han inte svarar - han kanske bara inte tyckte att det var något att svara på (killar och tjejer tänker inte så lika när det gäller sms). Men nu har han DITT nummer och om han är intresserad kommer han att höra sig och om han inte är intresserad så kommer du att hoppa till vid varje sms helt i onödan. LOOSER!!

Resultats-sammanfattning

Ej svar: Oartig OCH troligtvis jävligt ointresserad för (jag är ledsen att säga det) om han hade varit intresserad hade han svarat även om det inte var något att svara på – om det inte skulle vara så att han ringer eller drar iväg ett sms inom en vecka – men då är han fortfarande jävligt oartig (Va ska man med en sån till?) Men det betyder ju inte att han är helt främmande för att du drar hem honom från krogen någon mer gång.

Svar utan frågor: Artig men ointresserad eller möjligtvis intresserad men jävligt tafatt. Då är han bara intresserad av en sak – och det skulle ju vara helt okej för det är ju du också! Fattar inte va han har fått för sig något annat ifrån..

Diskuterade stressymptom med en kompis. Kom fram till att stress gör att man tappar närminnet. Som till exempel när man jobbar. Det behöver inte ens vara mycket att göra, det räcker att man har behövt tänka på EN annan sak under dagen så kan det sluta med förvirring. Måste ändra mitt CV där det står att jag är stresstålig och tycker om att ha många bollar i luften. Fy va jag ljuger! Jag är värdelös på att hantera stress och jag tappar alla bollar utom en och det är inte säkert att jag lyckas med den heller. Har kommit fram till att jag nog är bollrädd.

Men som tillexempel när jag jobbade i köket i cafét härom sistens (vilket för övrigt är ett klart underskattat uttryck, härom sistens liksom, hur härligt är inte det!?) och får in en burritotallrik (för er som inte vet är burrito som taco fast med mjukt bröd istället för tacochipsen – vilket kan vara bra att veta om man ska förstå poängen – dit jag kanske kommer om jag lägger av med milslånga parenteser). Jag lägger på chips, köttfärs, ost och ställer in tallriken i mikron - tar ut den lägger på sallad, grönsaker och FAN det skulle ju va en burritotallrik – Inga chips ska ju vara mjukt bröd. Börjar om. Tar en tallrik, lägger på chips, köttfärs, ost och JÄVLAR det skulle ju vara en burritotallrik – Inga chips – mjukt bröd! Eller som när man får in två kräftstjärtsallader varav den ena ska vara utan majs. Smart som man är gör man den som ska vara utan majs först och kommer faktiskt för en gångs skull ihåg att göra den utan majs. Gör klart hela salladen och gör sen den andra. Lägger på bröd på båda. Men titta! Jag har glömt å lagt majs på den första – häller majs över hela salladen och tar båda salladerna, nu båda med majs på ska precis gå ut med dom när HELVETE det skulle ju INTE va majs på den ena. Bara att välja - antingen göra en ny eller plocka bort varenda litet majskorn från en av dem. Fan kan inte folk äta majs för liksom. Jobbiga människor som vill ha nåt annorlunda dom borde ägna en tanke åt alla bollrädda människor i köket när dom ska krångla med sin beställning – det vill säga mej! Eller som min kompis berättade, man är liksom i en annan värld. Man kan stå och tänka heeeela tiden medan man gör maten ”ingen majs” plockar på gurka ”ingen majs” plockar på tomat ”ingen majs” plockar på paprika” ingen majs” plockar på majs ”ingen majs” plockar på oliver.. Liksom hallå!? Är man någon slags zombie eller?? Det kan bara betyda en sak! Man har ett understimulerande jobb!

Var finns alla kultiverade killar?? Inte i bokhandeln i alla fall.. Det är aldrig någon söt kille som kommer in i bokhandeln.. Aldrig någonsin.. Inte ens för att köpa de töntiga fotbollsböckerna.. Det finns tre kategorier killar som ändå vågar sig, eller tvingas in i affären.. Först har vi pojkvänner som blir indragna av sina flickvänner.. de går omkring ett tag, kanske tittar på lite kontorsmaterial innan de sätter sig i en av våra fåtöljer och ser allmänt uttråkade ut medan deras flickvänner går och läser på baksidan av diverse böcker..
sen har vi den unga pappan som kommer in med sina skrikiga ungar.. Ibland går hans tjej i spetsen med barnvagnen medan han liksom släntrar efter som en trogen hund som följer med fast han inte riktigt vill..
Tredje och sista kategorin är nördarna som kommer in för att läsa magnaböckerna från pärm till pärm tills man säger åt dem att gå.. Eller så fastnar de i fantasyhyllan. Ska man liksom nöja sig med det? Det går ju knappast att diskutera Strindberg eller Auster med någon som bara läser Eddings.. Det går ju inte att föra ett vettigt litteraturvetenskapligt samtal med någon som tror att alver finns på riktigt..

Vart är alla kultiverade killar? Mitt enda hopp är ifall de köper böcker från internet.. Jag vägrar acceptera att de inte finns..

Människan har ett irriterande behov av att definiera allt. Vi kan inte socialisera normalt om vi inte kan definiera. Förutom typ hela jorden med växter, djur och annat så kan vi inte prata normalt med en bäbis innan vi vet vad det är för kön. Eller prata normalt med en bäbis verkar vi ha svårt att göra oavsett så det kanske var lite klantigt uttryckt. Men har ni tänkt på att det första man frågar när man ser en litenliten bäbis är att fråga om det är en tjej eller en kille – va fan spelar det för roll liksom? Behöver vi veta om vi ska snacka fotboll eller hästar? Eller ska vi prata bäbisspråk med basröst om det är en kille och med pipröst om det är en tjej? Jag menar okej att man är nyfiken och vill veta men man frågar alltid alltid alltid vad det är för kön innan man börjar jollra.. förutom jag för jag gillar inte bäbisar så mycket så jag jollrar inte alls.. Tro inte att jag är en normal person för det, det är nämligen inte själva jollrandet jag fördömer utan just jollrandet med bäbisar. Själv jollrar jag med hundar, som att det skulle vara mindre löjligt..

 Sen frågar vi hur gamla de är. Och varför i helvete är det viktigt? Det är bäbisar, nöj dej med det. Mamman kommer att ge dej tråkiga detaljer om förlossningen och varför ungen är precis tre månader, fyra dagar, tre timmar, fyra minuter och trettiotvå sekunder gammal. Och tro mig man vill inte lyssna på äckelpäckel förlossningshistorier till latten. Varför kan inte nyblivna mammor förstå att det inte passar sig? Och vi som inte har barn är inte ens intresserade från början, kanske gör vi misstaget att fråga av ren artighet men vi behöver faktiskt inte en timmes historia om en exakt tusendels sekund. Jag har i alla fall lovat mig själv att om jag någonsin får barn så ska jag aldrig någonsin tråka ut andra stackars människor med mina förlossningshistorier. Fast jag vet ju att det löftet kommer jag aldrig att hålla heller. Jag vet att jag kommer bli den värsta av de värsta. Folk kommer att undvika mej på stan och inte ens mina bästaste vänner kommer att orka med mej. Min syster kommer nog till och med att låta bli och svara ibland när det är jag som ringer för att dra ännu en historia om hur lilla Pelle gick två steg till idag, eller kräktes upp gugga och andra äckliga detaljer som ingen vill veta, Och som bara jag tycker är jättegulligt. Jag menar, jag ringer ju till mamma så fort hunden har gjort något äckelgulligt som att spy i min säng eller spotta ut ost i soffan. Och då är ju han faktiskt fem år så det gulliga och nyroliga bör ju börja avta för att inte tala om att han är en hund – tänka hur jag skulle va om han var mitt eget kött och blod.