Att diska är att dö en smula
Disken hopar sig i diskhon. Sakta har ett berg av tallrikar, kaffekoppar, glas, kastruller och annat växt fram. Nästan helt obemärkt har de lurat fram och intagit min diskbänk. En mystisk och oidentifierbar stank har börjat sprida sig från köket ut till vardagsrummet där jag nu sitter.
Jag hade tänkt mig att disken kanske skulle lessna på att ligga där och knalla iväg med sin stank någon annanstans men jag vet inte om jag kan vänta på det så mycket längre. Råttorna har redan flytt fältet, rädda den som räddas kan. Kackerlackorna har ansett sig för fina för mitt enkla kök och dragit vidare någon annanstans, någonstans där servicen är bättre och där man inte riskerar att dö av giftiga gaser så fort man kliver in.
Jag då? Jag sitter här och bävar inför det jag vet måste göras. Jag sitter och dricker mitt kaffe och inväntar med blandade känslor stunden jag måste återinta köket. Jag planerar min strategi noga, minsta lilla misstag kan leda till döden. Och nog vore det tråkigt om så hände, så här nära min Stockholmsresa. Ibland tar rädslan över och jag funderar över vad som skulle hända om jag helt sonika lät bli disken. Kanske skulle den självdö om jag inte matade den under helgen? Nej, jag vågar helt enkelt inte chansa, jag tror att den är stark nog att ta över hela lägenheten när inte jag är hemma.
Så jag sitter här med mitt kaffe, tar djupa andetag och förbereder mig själv på min attack. Går igenom i huvudet hur jag ska göra för bästa möjliga resultat, planerar min överlevnad, föreställer mig hur jag kommer segrande ur striden. 'Eye of the tiger' spelas om och om igen i mitt huvud. Nu är det snart dags, ska bara dricka lite mer kaffe, en kopp som kanske kommer att bli min sista.
Jag hade tänkt mig att disken kanske skulle lessna på att ligga där och knalla iväg med sin stank någon annanstans men jag vet inte om jag kan vänta på det så mycket längre. Råttorna har redan flytt fältet, rädda den som räddas kan. Kackerlackorna har ansett sig för fina för mitt enkla kök och dragit vidare någon annanstans, någonstans där servicen är bättre och där man inte riskerar att dö av giftiga gaser så fort man kliver in.
Jag då? Jag sitter här och bävar inför det jag vet måste göras. Jag sitter och dricker mitt kaffe och inväntar med blandade känslor stunden jag måste återinta köket. Jag planerar min strategi noga, minsta lilla misstag kan leda till döden. Och nog vore det tråkigt om så hände, så här nära min Stockholmsresa. Ibland tar rädslan över och jag funderar över vad som skulle hända om jag helt sonika lät bli disken. Kanske skulle den självdö om jag inte matade den under helgen? Nej, jag vågar helt enkelt inte chansa, jag tror att den är stark nog att ta över hela lägenheten när inte jag är hemma.
Så jag sitter här med mitt kaffe, tar djupa andetag och förbereder mig själv på min attack. Går igenom i huvudet hur jag ska göra för bästa möjliga resultat, planerar min överlevnad, föreställer mig hur jag kommer segrande ur striden. 'Eye of the tiger' spelas om och om igen i mitt huvud. Nu är det snart dags, ska bara dricka lite mer kaffe, en kopp som kanske kommer att bli min sista.
Kommentarer
Postat av: syrran
hahahaha!
ojojoj, det låter allvarligt! Det är nog bäst att investera en diskmaskin innan råttorna har "tatt" ditt liv!! Jag kan bidra med ett par hundralappar i födelsedagspresnt =)
Trackback
