Dagens äventyr

Jag har tvättat idag. Det kan nog vara det mest menlösa man kan göra. Först sorterar jag någorlunda all tvätt och slänger ner den i den blå IKEA-kassen, som för övrigt är det enda bra jag har köpt på IKEA, nästan det enda jag har köpt där överhuvudtaget faktiskt. Det vita för sig och resten för sig, mer än så orkar man väl aldrig sortera?

 

Sedan ska jag släpa ner den aptunga påsen för alla trappor. Hålla andan i korridoren mellan trappen och tvättstugan eftersom den, av någon anledning, alltid luktar som den äckligaste morgonandedräkten någonsin (och ja, jag har munnen stängd så jag vet att det inte är jag som luktar, dessutom borstar jag alltid tänderna innan jag ska ner bara för att vara på den säkra sidan).

 

Till slut, efter vad som har känts som en evighet, kommer jag in i tvättstugan och knölar in all tvätt i de två maskinerna, pressar in det sista för jag orkar då rakt inte tvätta fler än två maskiner. Sjunger högt för mig själv för att testa akustiken. Den var rätt kass eller så var jag rätt kass, vilket som egentligen. Sätter igång maskinerna, glömmer att ha i tvättmedel. Jag upptäcker det och spiller ut halva paketet framför ena tvättmaskinen i brådskan, medan vattnet börjar forsa in i maskinerna.

 

Efter att jag lyckats träffa rätt och sopa upp det jag spillde, tar jag ett djupt andetag, går ut, sätter i låskolven. Trycker för löst på en av lysknapparna i korridoren mellan tvättstugan och min trapp (det är typ tre dörrar man ska igenom). Famlar omkring i mörkret och försöker desperat leta efter en lysknapp någonstans men det finns ingen som går att urskilja i mörkret (en bra idé hade varit om lysknapparna lyste, vad mycket enklare det hade varit att hitta dem då). Snubblar upp för trappen, får upp dörren och skyndar mig vidare upp till min lägenhet, helt övertygad om att något i mörkret följer efter mig.  Fyrtiofem minuter senare är tvätten klar och ska hängas och då är vi tillbaka igen, samma visa. Nu kan jag äntligen andas ut för dagen. Nu är det färdigtvättat och mardrömmen ska inte upprepas igen förrän nästa tisdag.  Hur man än försöker kan man aldrig få ett tvätteri-äventyr att låta intressant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0