Jag dör nästan, ganska ofta..

Jag dog nästan, ännu oftare förr, innan jag fattade att cyklar inte har företräde vid övergångsställen. Jag svor som fan åt alla bilar som nästan körde på mig varje dag jag skulle till och från jobbet.

En gång cyklade jag rätt in i en bogseringslina mellan två bilar, det var inte så charmigt. Dom stod på varsin sida om cykelvägen, det är ju inte så att man förväntar sig att det ska finnas en bogseringslina där. Cykeln stannade kvar på ena sidan och jag landade på den andra. Gubbarna som hade suttit i bilarna skällde ut mig som var blind och inte hade sett den asfaltsfärgade linan. Medan jag låg där och blev utskälld cyklade en kille rätt in i linan. Hans cykel beslöt sig också att stanna kvar på andra sidan och gubbarna började skälla på honom istället. Jag såg min chans att fly och haltade iväg till min cykel, nu med extra snett styre.

En annan gång cyklade jag rätt in i en tant på ett övergångsställe, det regnade som fan och hon cyklade på fel sida. Jag ramlade inte men jag fick en jäkla utskällning av tanten där hon låg och kravlade på marken i regnet framför alla bilar.

Man kan väl nästan säga att cyklar, övergångsställen och jag inte är en sådan bra kombination. Nu för tiden går jag, eller tar bussen men ibland dör jag nästan ändå..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0