Simplysolo - Simply the Best

I somras läste jag 'Hål i huvudet' av Jenny Jägerfeld (Ja, ytterligare en svensk författare). Jag tyckte att den var jättebra och försökte med alla medel att övertyga min chef om att beställa hem fler exemplar till butiken än det abonnemangs-exemplar vi hade fått, men min chef litade inte på mitt omdöme. I alla fall så för er som inte har läst boken kan jag berätta att det handlar om en 23-årig tjej som heter Minou, vars kille precis har dumpat henne för en annan, genom ett kassettband!!! Minou är less på allt och för att komma undan så sticker hon iväg till Spanien. Hon är så där arg som man är efter att ha blivit dumpad, helt orättvist.

När jag läste den här boken hade mitt ex ganska nyligen dumpat mig för sitt ex och jag som hade flyttat till en liten håla i Västsverige för hans skull kände mig också ganska less på allt och hade mer en gärna stuckit till Spanien jag med istället för att sitta i det råtthål till lägenhet som var det enda jag hade fått tag i på kort varsel(eftersom han tydligen hade första tjing på VÅR fina nytapetserade lägenhet - men jag är inte bitter). Men grejen är så här: Jag tyckte boken var helt underbar och jag älskade huvudpersonen och det kändes lite som om jag hade en kompis som gick igenom samma sak som mig, en kompis med liknande tankegångar som jag hade.

Min chef och en kollega till mig var på en bokmässa där Jenny Jägerfeld fanns för att berätta om sin debutroman. Och hon hade tydligen även beskrivit huvudkaraktären Minou ganska ingående - samt läst lite ur boken, för min chef sa till min kollega där de satt och lyssnade att: 'Inte så konstigt att Minna tycker om den där boken så mycket, hon och Minou verkar ju vara en och samma person!' Och min kollega hade nickat och de båda berättade när de kom tillbaka att jag var Minou och att det var därför jag tyckte om boken och var så barnsligt förtjust i huvudkaraktären. Jag tänkte att ja, jo, men det kan det nog vara. Vi påminde nog ganska mycket om varandra.

Någon vecka efter den stora upptäckten om hur lik jag var huvudkaraktären Minou i 'Hål i huvudet' pratade jag med en kompis hemifrån i telefon. Jag berättade om boken och om hur mycket jag gillade karaktären och om hur lik jag var henne. Och hon berättade för mig om vad det stod i Veckorevyns recension av boken. Jag kommer inte ihåg exakt var det var nu men det var något som: Inte så konstigt att Minous kille dumpade henne. Hon är en egocentrisk neurotisk knasboll? Som sagt, jag kommer inte ihåg exakt, förutom det att det inte va så konstigt att hon blev dumpad! Så nu känner jag att veckorevyn har något emot mig, vem är veckorevyn att döma mig? Och vi förtjänade inte alls att bli dumpade! Jag har börjat komma över det där nu, åtta månader senare. Jag skulle kunna hämnas genom att aldrig mer köpa veckorevyn men det funkar ju liksom inte heller för jag köpte den aldrig innan heller..

'Till en otrogen gris.

Ditt patetiska jävla äckel. Du kan ta din fula, omskurna kuk och dra åt helvete. Jag önskar dig allt ont, allt lidande i världen. Du är så feg att Judas bleknar i jämförelse. Om du åtminstone hade ringt! Jag kommer att hata dig tills jag dör! Ring mig aldrig, sök aldrig upp mig.

Minou

PS Ikväll bränner jag upp alla dina saker på gården, inklusive dina Fred Perrytröjor och din elgitarr.

PS2 Du är så jävla ful i håret.'

Egentligen, vem fan bryr sig om veckorevyn!? Va vet dom om verkliga livet?

Nu finns den som pocket! =)