Vårkänslor
Vad är det med folk på våren? Alla blir som förbytta.. Killar som man inte har pratat med på år dyker helt plötsligt upp och vill ha plats i ens liv.. Det ena sms:et efter det andra dyker upp i telefonen.. Både bilder och texter.. Det är ungefär som om de tar igen för alla gånger de inte har svarat, undra om de har läst min blogg.. hmmm.....
Nu har jag i alla fall min chans att ge igen.. Min chans att vara oartig.. Min chans att ignorera dem genom att inte skriva tillbaka.. Men det är bara inte den jag är så jag svarar snällt på sms:en som dyker upp.. Intalar mig att jag bara är trevlig som svarar och att den som skickade bara var trevlig och inte alls hade några baktankar.. Man kan väl undra hur en gammal flört mår utan att mena något med det eller hur? Nä, inte ens jag är så naiv... Men jag kan faktiskt svara utan att mena något med det så det så.. För har man en gång dissat Minna då kan man inte bara slänga iväg ett sms och tro att allt ska bli bra... Lite mer än så får man nog anstränga sig.. Även om bilderna var ganska trevliga att få...
Jag älskar våren, det är nog min favoritårstid.. Jag blir faktiskt också som förbytt men det visar sig inte genom att jag skickar sms till alla killar i min telefonbok (vilket i och för sig är omöjligt för mej att göra eftersom jag tappade min fina lilla lila samsung när jag var ute med hundskrället - känns jättekul att betala 400 kr i månaden för den i två månader till - så jag har i alla fall inga som helst nummer i min telefonbok - men om jag så hade det , skulle jag ändå inte ha ringt dem, typ). Jag blir istället hurtarnas superhurt.. Jag flänger överallt, är ute och går största delen av dagen och äter nyttigt.. Hunden är ju helt superless på mej, han tycker inte att det är så jäkla roligt att vara ute bara för att det är lite soligt - dessutom blåser det och det gillar han inte.. Fast jag försöker uppmuntra honom med att han kommer få skitmycket tjejer i sommar och att han kommer få värsta musklerna och se ut som farligaste pitbullen.. Tror han blev lite peppad av det, eller så beror det på att det inte är lika blött ute men han är i alla fall lättare att släpa med sig nu.. 
I alla fall så känner jag mej helt kär, kär i livet (värsta carola-flum-repliken men det är faktiskt tragiskt nog sant) Jag är helt pirrig i magen och glad.. Har inte känt mej så här upprymd på hur länge som helst - så det är lite läskigt.. Jag känner att det inte riktigt passar mej.. Halvdeprimerad och orörlig är mer min stil inte att vara nån halvgalen superlycklig hurtbulle.. Men det är väl bara att försöka anpassa sig efter det här nya mystiska humöret ochse hur länge det håller i sig..
I morgon är det utgång och det ska ju så klart bli jätteroligt.. Carro ska med!!!! Fatta länge sen vi va ut!! Jag ser fram emot det jättemycket så jag hoppas att det inte blir helt värdelöst nu bara för att jag har så höga förväntningar men det tror jag inte.. Med min nya inställning kan väl ingenting blir värdelöst... Usch jag känner mej som en sån där galen new agare som pratar jättelugnt, sakta och mjukt.. Fast om man tar bort att jag pratar sakta, jättelugnt och mjukt.. Men deras inställning liksom.. förutom det där me karma och att man ska hjälpa andra och sånt skit för det sysslar jag inte heller med.. Fast jag är faktiskt hundvakt idag (och det är ju snällt).. Och jag tror i och för sig lite på karma.. Fast mest på samma sätt som jag tror på gud.. Att man om man gör något riktigt elakt eller så så måste man be om ursäkt till karman och gud (ifall de skulle existera - man måste ju vara på den säkra sidan för ingen vet ju liksom va som händer sen - ingen living on the edge här inte) Jag vet inte va jag skulle komma fram till längre.. flumhuvud! jag får festa bort alla flummiga tankar imorgon!
