sådan matte sådan hund
Det bor en jättesnygg kille på min gård, alltså riktigt snygg! Jag träffar jämt på honom när jag ska gå med soporna eller springa till affären. Då när man är så där lagom jättesunkig! Då när man inte alls vill träffa på någon supersnygging. Han typ tittar på mig och kanske vill heja eller nåt men då blir jag så nervös så jag kollar ner i backen, eller upp i himlen. Ibland vet jag inte var jag ska kolla och då får jag någon konstig stirrig blick som nog gör att han tror att jag är hög eller sinnessjuk eller nå. Men sen är jag ju så jäkla nervös att jag ska snubbla eller ramla också för det är ju inte alls helt omöjligt, särskilt inte om jag är på väg för att köpa kaffe! Men största anledningen att jag skäms när jag ser honom är för att jag har träffat honom och hans hund ett par gånger med Solo. Eller träffat och träffat. Jag har pionröd i ansiktet släpat min hysteriska hund förbi han och hans superlugna, snälla hund. Första gången vi träffade dom på nära håll log killen först och tänkte säkert att hundarna skulle få hälsa men leendet dog snabbt bort när Solo började morra och flåsa. Så, om jag inte gör bort mig själv så har jag en kär liten nakenhund som gärna gör det åt mig, vi verkar ju socialt handikappade båda två. Suck! Fast å andra sidan gör det väl inte så mycket vad han tycker om mig, jag trivs bra med att ha honom bara som span, ögongodis. Han är en sån där som jag tycker är så snygg att om jag skulle börja prata med honom någon gång så skulle allt bli förstört för jag tror inte att hans personlighet skulle kunna mäta upp till hans snygghet och då skulle jag bara bli besviken. Han får väl tycka att jag är lite underlig, så kan jag tycka att han är apsnygg.
