Charter när den är som bäst..
På midsommar har jag varit i mina föräldrars stuga. Det var jättetrevligt som vanligt. Vi pratade en del semesterminnen. De var många och fina men ett stod ut från mängden och jag tror aldrig att jag skrattar så mycket som när det tas upp. Vi var på Kreta, jag var kanske tretton eller fjorton år gammal. Klockan var runt halv ett på natten och planet hade precis landat. Vi var trötta efter resan och vi hade glömt handbagaget med pengar och pass så käckt vid rullbandet. I panik hade vi sprungit tillbaka och som tur var hade väskan stått kvar. Vi pustade ut och fortsatte ut mot bussarna utanför flygplatsen.
Det var ett tiotal bussar att välja mellan men vi hittade ganska snart på buss tretton som vi skulle åka med. För säkerhets skull frågade vi busschauffören om det var rätt buss för oss och han nickade trött. Vi satte oss på utspridda platser i den nästan fulla bussen.
På bussen talade alla engelska. Det var trevligt att lyssna på och snart var man så van vid språket att man inte ens tänkte på att det inte var vårat. Men bussen gick aldrig. Den stod där hur länge som helst. Det var väl någon stackare som inte hade kommit på än. Pappa blev mer och mer irriterad och jag blev allt tröttare.
Efter ett tag kom en svensk reseledare på och frågade på svenska om det möjligtvis fanns några svenskar på bussen. Vi tittade oss omkring och konstaterade att nä, det fanns det tydligen inte. Sen lutade vi oss tillbaka igen och skakade lite på våra huvud åt de jobbiga människorna som aldrig kunde komma till rätta någon gång.
Nu måste väl bussen ändå gå. Men den fortsatte att stå still. Efter en stund kom den svenska reseledaren på igen och frågade ytterligare en gång om det verkligen inte fanns några svenskar på bussen. Ingen sa något. Fast engelsmännen började titta lite konstigt åt vårt håll. Reseledaren såg sig desperat omkring och frågade sedan: "Are there anyone from Sweden on this bus?" Jaja, tänkte vi och sträckte ivrigt upp händerna. "Ni är på fel buss!" Suckade reseledaren och försökte le lite. Vi lommade skamsna ut och satte oss på den svenska bussen med svenska passagerare, som var måttligt glada när de fått väntat på oss i över en halvtimme mitt i natten.
Jag undrar hur många gånger reseledaren har berättat den historien för sina vänner och kollegor. Svensk charter när den är som bäst eller vad säger ni?
