Så enkelt, så perfekt..

Jag sitter och lyssnar på "The Band", drömmer mig bort till en strand med en brasa och kall öl. Jag sitter alldeles intill elden. Lite längre bort dansar folk och jag hör sorlet men inte vad som sägs. Precis som jag vill ha det, ensam bland folk. Ölen är god och musiken är skönt avslappnande. Brasan sprakar så där lagom mycket och vågorna slår mot stranden. Och jag sitter och nynnar med till "The night they drove old dixie down" och allt känns precis som det ska.. Bara en sak fattas - verkligheten..

Jävla Kermit och hans historier alltså..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0