Simplysolo - Simply the Best

Jag måste bara säga att det här tråkiga vädret gör min hund helt galen! Han skuttar och springer omkring som en dåre inomhus. När vi är ute går han jättefort, tittar ner i backen och ska in kvickast möjligt. Tror han är lite rastlös. Nu har han slängt omkring med en tennisboll i en halvtimme. Ibland ligger han och stirrar på mig och viftar på svansen som typ: "Kom igen nurå, nu hittar vi på nåt!" När han inte får någon respons knuffar han ner tennisbollen från soffan för hundrafjärde gången och skuttar sen ner och hämtar den för att sen göra om samma sak igen och igen och igen och igen. Ibland rullar den under soffan då står han och tittar på mig och grinar, tycker att jag ska ta fram den och så fort jag böjer mig ner och ska leta på bollen blir han så ivrig över att få den att han krafsar mig i huvudet  - så man är inte skitmotiverad att ta fram den eller. Fast han är bra söt ändå alltså.. I just love that dog!

Jag läste i Aftonbladet att Danny Saucedos videokamera hade blivit stulen på café opera och Danny är så klart förkrossad över detta (som alla kändisar som figurerar i kvällspressen av olika anledningar oftast är). Men det värsta är säger han att: "Det finns en del snuskigheter som jag inte vill ska visas". Jag har bara två frågor. Varför går man ut i pressen och avslöjar det? Kan tänkas att tjuven inte alls hade någon tanke på att ens titta på vad som fanns i videokameran utan bara radera och sälja vidare. Den visste kanske inte ens vems kamera den stal. Och för det andra: Varför går man ut på krogen och har med sig en videokamera med snuskig film i? Hur lätt är det inte att någon bara rycker åt sig kameran i fyllan och villan för att de vill se vad som finns i den. Nä, jag förstår att du är ledsen, rädd och lite nervös Danny men hade det inte varit bättre och mindre skadligt för ditt goda rykte om du bara hade varit tyst om de här detaljerna? Nej istället: "Jag vädjar till den som stal kameran att lämna tillbaka bandet. Det hade varit kanonbra om jag kunde få tillbaka den." Mm, visst Danny, det där fungerar säkert.Så står det lite längre ner: "Kolla in Dannys video Tokyo här!" Hur lurigt är inte det, innan man ser "Tokyo" tror man ju att det är filmen från videokameran och man ler lite åt hur finurligt det hade varit av Aftonbladet om de hade fått tag på filmen och visar den i samband med intervjun men sen upptäcker man att det bara är Dannys musikvideo och besvikelsen sköljer över en samtidigt som det börjar lukta en aning av reklamkupp. 

För vad gör inte dessa kändisar för att sälja skivor, filmer eller för all del -sig själva. Jag börjar undra hur långt man är villig att gå för att klamra sig fast i rampljuset och försöka tjäna några extra slantar. Var finns moralen och självrespekten hos dessa människor? När det inte fungerar att sälja musiken försöker de sälja sin livshistoria och när det inte fungerar börjar de sälja ut sig själva. Detta gäller så klart inte alla kändisar och kanske inte heller Danny. Det gäller väl mest dem som är på väg ur kändisskapet men det gör ju inte det hela mindre sorgligt och faktiskt lite obehagligt. Hur kan kändisskap vara så viktigt att det får människor att vilja vrida ur den sista lilla droppen, tills det inte finns något mer att hämta, någon mer källa att mjölka ur? Varför inte lämna det när man är på topp, när man är som mest omtyckt? Det skulle ju innebära att man alltid blev ihågkommen med värdighet och troligtvis längre än när de desperat klamrar sig fast vid den sista spenen. En teori är att de inte är nöjda med sitt kändisskap och vill förändra bilden av sig själva som nått ut till allmänheten, men någonstans på vägen går det fel och istället för att förbättra blir det bara värre. I och med att det blir värre ökar desperationen och viljan att kämpa sig kvar och viljan att förändra blir starkare. De tappar kontrollen och hamnar i ett hamsterhjul som snart snurrar vare sig de springer eller inte.

Jag har ångrat mig och vill ta tillbaka två saker som jag tidigare har skrivit! Snow Patrol är faktiskt bra och inte alls dåliga och intetsägande men det gäller att man inte ger upp om dem för tidigt och inte förväntar sig att hela skivan ska låta som "Chasing cars". Dom är inte heller så deprimerande att lyssna på om det är soligt ute.

Sen vill jag även ta tillbaka det jag sa om att jag tror på allt som skrivs för efter att ha ätit massa Malaco-godis måste jag ju säga att tjejen som skrev i den bloggen hade helt fel när hon sa att alla smakade som bajs. Eller så är det jag som är godisoman och tycker om allt godis, mindre socker eller inte - det är ju bara bra om det är mindre socker om de fortfarande är lika goda då kan man ju äta desto mer. Men efter att ha ätit ett par påsar har jag fått mystiska röda fläckar över hela magen. Men det kan ju bero på vad som helst, ge mig mina Malaco Truly Juicy nu!

Till och med min mamma tycker att min blogg har blivit för mainstream nu! Buhu! =(

En annan sak jag har tänkt på, varför får jag den här responsen från mina vänner när jag säger att jag har blivit dumpad: "Jaha!? Blev du?? Ja, men det är nog nyttigt för dig att det går åt det hållet någon gång." Varför i helvete skulle det vara nyttigt för? Va vava? Mitt nya godis är nyttigt, att bli dumpad - not so much..

Carro har tjatat om James Morrison hur länge som helst, men jag har avfärdat honom som tråkig mainstream-musik. Jag var helt säker på att jag bara skulle tycka att den var enformig och ointressant. Men när jag var in på cdon.com och skulle kolla in Michael Bublés nya skiva så har de ju en sådan där käck liten lista, en "De som har köpt den här skivan har också köpt"- lista. I den listan fanns James Morisson och då bestämde jag mig äntligen att ge honom en chans. Och "If the rain must fall" kan nog komma att bli min favoritlåt genom tiderna. "How come", "wonderful world" och "Undiscovered", låten som också namnger plattan är helt underbara låtar -  "I'm not lost, just undiscovered." Åh, varför väntade jag så här länge med James Morrison för? Jag tyckte ju faktiskt till och med att "You give me something" som släpptes som singel var bra och ändå fixade jag inte skivan, but why? Aja, nu är den här i alla fall och den är bra! Lyssna, lyyysssnaaa I tell you. You will love him like I do..

52 minuter kvar! Femtiotvå minuter? Nästan en evighet.. Men snart är det här.. Tänkte att jag skulle fixa mat till att det är framme men mat kommer liksom störa min koncentration. Egentligen borde jag äta nu, innan, men nu dricker jag kaffe.. Efter kaffet borde jag egentligen gå på långpromenad med Solo medan jag ändå bara väntar. Men jag har precis gjort den där yogan så jag orkar inte ge mig ut än på ett tag. Allt måste på något sätt hinnas med efter eftersom jag inte planerade den här dagen tillräckligt noga. Så allt som finns att göra nu är att vänta.. Usch vad tiden går sakta. Det här är ju värre än julafton. 48 minuter kvar! Fyrtioåtta minuter? Nästan en evighet.. Men snart är det här..

Förut när jag var besatt av Buffy och vampyrerna (Mycket underskattad serie - faktiskt! Särskilt de sista säsongerna och Buffy ska uttalas Buffy inte Baffy - bara för att det är roligare så) så hade jag en crush på James Marsters som spelade den känsliga, lite klumpiga, ibland onda och ibland goda vampyren Spike. Men nu när jag åt frukost råkade jag bläddra förbi Smallville, där han också spelar med tydligen och min crush är för alltid förstörd - han var inte ett dugg snygg OCH han var tråkig plus att hans utstrålning va lika med noll och vart är det blonda håret liksom? Tror jag begränsar min crush till Spike! Jag hade till och med hans bild som skin på min winamp ett tag - men det tänker jag aldrig erkänna om någon frågar mig!

Jag vet inte om jag gjorde rätt eller inte på den 20 minuter korta vanliga yogan i morse (jag har ju en tendens att göra det mesta fel - särskilt när det jag gör innebär att jag måste skilja på höger och vänster) men jag börjar få träningsvärk i axlarna. Vilket kan bero på att träningspasset var jäkligt effektiv eller att jag är fruktansvärt otränad. Jag skulle ju så klart vilja säga att det beror på det första men jag skulle tyvärr tro att det beror på det senare.. kanske har tagit mig vatten över huvudet när jag beställde power-yogan?.

Nu har jag blivit besviken på Michael Bublés nya album "Call Me Irresponsible", Maroon 5:s nya album "It Won´t Be Soon Before Long" , särskilt eftersom jag var helt stört förälskad i "Songs About Jane"-albumet. Men framför allt, troligtvis på grund av alldeles för höga förväntningar, är jag besviken på Snow Patrols "Eyes Open".

        

Jag är nog minst besviken på Michael Bublé, vilkens album jag i och för sig har hunnit lyssna in mig mest på. Det finns ett några riktiga guldkorn, både lugna låtar som "Always on my mind" och "Lost" samt glad-låtar som "Everything"  och "L.O.V.E" och så förståss mina favoritlåtar på skivan "It had better be tonight" och "That´s life". Eller föresten jag ångrar mig.. Jag är inte alls besviken på Michael Bublé - de flesta låtarna är bra och de som inte är det, duger också!

Men jag tänker nog fortsätta hävda att jag inte gillar Maroon 5:s skiva för det va så jäkla skränig.. Eller så var det huvudvärken som gjorde att jag hade låg toleransnivå.. Aja tills vidare tycker jag inte att den är bra.

Snow Patrol var liksom bara tråkig och intetsägande, vilket var lite tråkigt för efter bara ha hört "Chasing cars" från dem var mina förväntningar jättehöga och jag blev så glad när jag kom på att dom ju måste ha en skiva.. Så var den liksom bara - jag vet inte, Menlös!? Och Greys Anatomy som är så bra...

  



Vad menas med rubriken till det här inlägget? Äh! Just figure it out!

Tur att min dator laddar så sakta annars hade jag nog dött av uttorkning för länge sen. Jag undrar om författarna till Greys Anatomy försöker bräda varandra genom att försöka skriva det sorgligaste avsnittet!? Jag vägrar fortfarande tro att det är jag som är extra mesig, even though jag blir tårögd vid bara tanken att se det.

Eftersom jag har skitlångsamt bredband tar det typ 4 timmar för mej att ladda ett endaste avsnitt men det är okej -eftersom jag faktiskt vill ha ett liv också, eller i alla fall känner att jag borde ha det. Men den här gången hade jag minsann hamstrat två hela avsnitt och ett tredje var på väg (typ två timmar bort). Min plan var att titta på ett avsnitt till frukost och sen ha två hela avsnitt till kvällen - som jag egentligen skulle ha spenderat öldrickandes och tacoätandes med Tina och Magnus men Tina blev sjuk och jag är för lat för att göra upp några nya planer med någon annan så tänkte jag alltså ha Greys-maraton. Planen var också att ett tredje avsnitt skulle ha kommit hem under tiden jag tittade på de andra två.

Så jag tittar på ett till frukost som så klart slutar med en cliffhanger, sist det hände hade jag inga fler avsnitt hemma men den här gången va jag fan beredd! Tänker minsann inte vänta i fem timmar en gång till! Jag kommer ju ändå ha två till kvällen, tänkte jag och börjar titta på mitt andra avsnitt för dagen som SÅÅÅ KLART slutar ännu mer spännande. Suck.. Nu är det två timmar tills nästa avsnitt kommer hem. TVÅ TIMMAR! Och den har fan varit på gång i två timmar i tre timmar nu.. Då kommer jag inte ha nåt att göra i kväll heller.. Då kanske jag måste se till att ha något slags liv ändå.. Kanske lika bra.. Nu har jag gråtit så mycket att mina ögon är helt igensvullna och när jag är ute och springer blir jag uttorkad efter två meter och rosslar som om jag inte har druckit en droppe vatten i hela mitt liv. Vattenpaus är vad jag behöver! Fylla på lagret. Dessutom vem klarar av ett Greys-maraton anyways. Man kan ju inte sitta och böla tre timmar i rad - det kan ju omöjligt vara speciellt hälsosamt!? Jag har nog fan lite ont i huvudet nu, redan efter två.. Kanske skulla duscha eller nåt (förlåt, dursa så klart).

Jag tittade på ett avsnitt av Greys Anatomy nyss.. Det var jättesorgligt.. Jag börjar alltid gråta när jag tittar på den serien.. Vet inte om det är för att det alltid är sorgligt eller om det är för att jag är känslig.. Jag tror att det kan vara en blandning av båda.. Det är ofta avsnitt som är gråtvänliga men även om det inte är ett sådant avsnitt så börjar jag gråta för något ändå, jag tror det är av vana.. Man ska gråta till Greys.. fast eftersom handlingen utspelar sig på ett sjukhus så är det ju oftast någon som dör och det är ju ganska sorgligt..

Igår blev jag bjuden på middag - det var jättegott (och trevligt). Jag fick lax, Jag är en sucker för lax (och jag gillar sällskapet - trots den totala bristen på sympati han uppvisade(?) gällande mina skavsår).. I alla fall så försökte jag övertyga honom (han som bjöd på middag, inte laxen) att jag faktiskt inte är någon seriejunkie egentligen.. Jag vill liksom ta tillbaka det eftersom jag har kommit på att jag faktiskt inte ser på så många serier men som vanligt när det gäller mej så blir jag ju lite smått besatt av det jag tycker är bra. Jag använde ordet "faktiskt" så många gånger i mina förklaringar att det nästan blev pinsamt. Och han undrade nog vem det var jag försökte övertyga - honom eller mej själv (fast vi var ganska överens om att "faktiskt" faktiskt är ett riktigt bra ord! Vilket jag och Carro har diskuterat tidigare och kommit fram till samma slutsats - faktiskt). Jag sa att den enda serien jag egentligen är besatt av är Christine (som vi tittade på senare och jag kände att jag fick lite upprättelse eftersom det va ett roligt avsnitt - inte för att det inte brukar vara det men whatever) men sen kom jag ju på att jag faktiskt måste se Greys Anatomy också, helst Lost och Desperate Housewifes.. Gilmore Girls har jag lessnat på lite men jag måste ändå helst se det med betoning på helst så märk att det inte finns några måsten.. Så gillar jag ju Criminal minds, Cold Case, Brottskod Försvunnen, Medium, Supernatural, Ghostwhisperer..  What!? Okej men poängen är den här: De enda jag  inte vill missa är Greys Anatomy och Christine och de andra är serier som jag gärna tittar på OM jag inte har nå bättre för mej.. Hell jag är inte omöjlig - jag drog ju iväg och drack öl en onsdag - the busiest day of the week liksom.. TV är till att se på när man är uttråkad för att det inte finns något annat att göra - inte att leva efter - det är min uppfattning, alltså är jag normal. jag vill ha upprättelse!

Är ni övertygade än? Snälla säg att det är okej.. Det är det va?

Whatever



 BTW så tycker jag att DU borde skriva en blogg som handlar enbart om you know who - jag skulle läsa varenda inlägg Mr. Nollmedkänslaförminaskavsår! Yeah! I´m talking to you! =P

Nu åker jag snålkjuts på Säkert!s texter men liksom hon får ju skylla sig lite själv... Vissa textrader är ju så bra att dom bara måste visas upp lite extra! Alternativa fjortisar har Sig Dagerman, mindre alternativa fjortisar har Lars Winnerbäck - Jag har Säkert! Alla har man texter som man känner igen sig i och gillar så där lite extra mycket..

Jag älskar mest de här texterna, som när de tas ur kontext, verkar enkla och vardagliga men som tillsammans bildar något som är mer komplext än bara enkla textrader om ingenting speciellt. Jag tror det är det som gör Säkert! Till något extra, något som jag gillar. Ja, jag är kär! Musik är till för att vara kär i - då vet man att det är riktigt bra! Som "Du kanske var på holmön" där hela låten kan handla om varför "han" inte svarar i telefon. Massa försvar och anledningar när det kan vara nåt så enkelt att "han" hade dålig  täckning.. I just love it!

Ikväll spelar Laleh på Skottes... Det hade varit skoj att se, även om jag blev lite besviken på hennes andra album - inte för att det var dåligt, men det var liksom inte lika bra som det första.. Fast det var ju andra sidan så bra att man förstod att det skulle bli svårt att slå.. Lite varför man inte bör dricka öl och välta kor som första dejt för hur ska man kunna toppa det sen? Man får aldrig gå ut för hårt i början!

I alla fall så har jag en ny kärlek - eftersom jag aldrig blir så där måttfullt intresserad av en artist som kanske vanliga vettiga människor blir (måttfullhet är inte nåt jag tillämpar när det gäller många saker - nog ingenting alls faktiskt) utan jag blir störtförälskad och lyssnar sönder all dens musik utan att lessna och mitt nyaste objekt är Annika Norlin! Mest som Säkert! Då hon sjunger på svenska med bland annat singeln "vi kommer att dö samtidigt" där små söta tecknade djur dör ett efter ett i videon och låten är så där himla trallvänlig och hennes norrländska låter lagom charmig! Dom övriga låtarna är inte lika trallvänliga men inte sämre för det! "Är du fortfarande arg", "Någon gång måste du bli själv", "sanningsdan", "stetoskop" och "Det kommer bara leda till nåt" är några av de låtar som gör det här albumet värt att lyssna på - hell, alla låtar är bra!. Annika Norlin figurerar även som Hello Saferide där hon sjunger på engelska och som jag inte har hunnit lyssna på än. Men som Hello Saferide gästar hon Billy the vision and the dancers nya skiva "Where the ocean meets my hand" på en låt som heter "Overdosing with you" som handlar om överkonsumtion av serier, what liksom?? Fast jo, låten är ju bra förståss.. Och jag tar inte alls åt mej av texten! Resten av skivan är också helt okej!

Ja, jag är en sån som använder smileys!

Jag är ju en seriejunkie men jag är nästan mer beroende av P3 så när jag lyssnade på P3 populär idag när jag var ute med hunden så pratade de om serier - WOW liksom.. Två i ett.. Ett skönt radioprogram om serier.. det sorgligaste var att de pratade om serier som skulle läggas ner i USA för tydligen är det sådan tid nu tre veckor under våren - att bestämma vad som ska vara kvar och vad som ska läggas ner. Tydligen kan tråkserier få vara kvar om det är rika människor som tittar på dem.. Knas säger jag - men det kanske är för att jag inte är skitrik, eller rik alls egentligen.. I alla fall så fick jag lite ont i magen när man tänkte på vilka serier som kanske kunde tänkas läggas ner så när jag kom hem vandrade jag in på P3:s hemsida för att se om det gick att läsa någonstans.. Och så klart! Underbara, fantastiska, strålande P3 hade ju lagt in en länk där man kunde - inte bara se vilka serier som var i farozonen - utan även rösta på vilka man ville ha kvar! Jag ska ordna en kampanj. Titta!:

Skulle även vara lite soft att ha kvar: "Scrubs", "Supernatural" och "Medium"som också ligger i farozonen för nedläggning. Däremot skulle väl varenda människa klara sig utan den äckliga, vidriga totalt ofeministiska serien "According to Jim", trodde den var nerlagd för länge sen, eller möjligtvis är det TV3 som inte visar den längre.. kan tänka mig att den inte är lika populär i ett mer jämlikt land som Sverige (!?)

Gå in och rösta nu NU NUNUNUNUNU Men bara det jag vill ha kvar, ok!? Ni kan ju inte hålla på och ha egen vilja  hur som helst liksom..
http://www.usatoday.com/life/television/news/2007-04-11-sos-main-story_N.htm

På sin tid var SimplySolo på allas läppar inom Chinese Creasted-kretsarna (Jag pratar alltså inte bloggen nu utan hunden den är döpt efter - eftersom jag har tvärdålig fantasi och inte kunde komma på ett bloggnamn).. Alla som var någon, visste ju vem han var.. Hingsten från Chicago.. Nu jävlar skulle det avlas! Vilken värld.. När man hör det pratas om, eller när man hittar sidor om Chinese Creasted-hundar och utställningar och avel det verkar ju vara rena rama 'Days of our lives' - såpan! Tur att Solo kastrerades innan jag fick honom.. Orka med all den där dramatiken liksom. Men i alla fall så kan man googla på hans namn och hitta bilder -  tydligen (eftersom han är kändis eller nåt).. Då kan man också hitta hans finfina stamtavla (som jag i och för sig har på papper någonstans) och även få se hur hans två unga döttrar ser ut - eller ja i hundår är dom väl fullvuxna eftersom solo inte haft nå kulor sen 2002 (Känns lite konstigt att vara farmor vid 25). Man kan även se bild och stamtavla för hans tjej.. Tydligen har dom bara bangsat med varandra i alla fall för ingen av dem ar valpar någon annanstans - om inte hon har haft birasualt sex med någon byracka som inte passar in i Chinese Creastens fina värld.. Snacka om Lady och Lufsen.. Men det jag vill komma till - för jag kan ju inte bara lägga ut kort som alla andra - är att jag hittade bäbiskort på Solo som inte jag hars ett förr.. Weeee.. Och nu är jag tyst och visar dom.. Kolla in hans frilla på dom första korten, Elvis Presley släng dej i väggen liksom.. Okej men nu är jag tyst..

Stackarn, han var precis i början av sin karriär som avels-och utställningshund då han utvecklade underbett och blev en fara för den fiiina Chines Creasted-kretsen.. Aja, skitsamma tänker nog han för han ar det troligtvis bättre med mej, men ibland tänker han nog tillbaka på sin Glory-days... Och på Bangsningen..


Inatt drömde jag och Gustav Fridolin och Kofi Annan.. Jag var på något slags fredsmöte men det enda jag kunde tänka på var vart fan jag hade gjort av min aquatini (festsugen much?) och hur jag skulle kunna få tag på fler utan att Gustav Fridolon skulle tycka att jag va knäpp.. Sen flirtade jag lite osmakligt med honom men han flirtade inte tillbaka och då blev jag sur och lät det gå ut över min bordsgranne Kofi Annan... Fan inte ens i mina drömmar går det som jag tänkt mej.. Fast jag hade i och för sig Antonio Banderas efter mej hela drömmen men han ville ju inte jag ha! Har även för mej att jag gjorde en ganska evil imitation av Lasse Lindh men det förtjänade han säkert!

Det känns som att det har blivit för mycket fokus på min crush på Al Gore, vissa har till och med uttryckt sitt äckel över saken och försöker hämnas genom en låtsas-crush på Madonna.. Vilket egentligen äcklar personen i fråga mer än mig.. För vad han gör med Madonna i sina fantasier rör ju inte riktigt mig - Men sluta skicka bilder på henne till mej, det är lite äckligt faktiskt. Madonna är läskig! I alla fall så känner jag mig ju stark och modig som vågade komma ut ur garderoben med min förtjusning över Al Gore så jag vill ju inte ta bort den helt, bara flytta fokus till något annat, mindre stötande. Men innan jag gör det vill jag faktiskt meddela att 'An inconvinient truth' kommer visas som serie på TV4Fakta med start söndag kl 21 - vet inte om det är just DEN filmen som visas som serie eller om det är en serie baserad på filmen men i reklamen såg jag Al Gore och det är väl allt som räknas. Och det sista jag vill säga är att hela den här Al Gore-grejen har blivit alldeles för uppförstorad - jag tycker att han är gubbsnygg, men det finns andra gubbar som är snyggare men Al är liksom nyupptäckt och det var därför han fick så stor plats i min blogg.. Hey, jag behöver inte förklara mig för er.. Särskilt inte för dej - du vet vem du är 'you fake Madonna lover you'..

Nu till en helt annan bekännelse. Jag är ju inte så mycket för film över huvudtaget men jag älskar älskar älskar rysare och skräckfilmer á la The Ring, The Grudge, Shutter, Event Horizon, Hell raiser, typ alla Stephen King-filmer and so on.. Jag tycker till och med om B-skräckisar.. Skräckfilmer behöver inte vara bra för att vara bra.. typ.. Så hittade jag en box när jag kollade runt på cdon.com med tio skräckisar för 69kr -  var jag i himlen eller?! Självklart beställde jag den och självklart fick jag ett mail tre dagar senare som sa att den var slut i lagret. Men nej, det var inte min skräckfilmshysteri som var min bekännelse utan bekännelsen innefattar den film som var den egentliga orsaken till att jag skulle shoppa på cdon.com, nämligen 'The Notebook' Eller 'Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta' som den konstigt nog heter på svenska! Den filmen pratades det om i ett avsnitt av 'One three hill' och efter det kände jag att det var en film som jag faktiskt ville se så jag tog hem den, tittade på den and fell in love. Typ världens bästa gråtfilm någonsin, jag brukar inte känna att jag måste ha filmer på dvd hemma men den filmen kände jag så med. Jag, som gillar rysare och hatar Julia Robert- och Hugh Grant-filmer satt och storbölade till en superromantisk dramafilm.. Ja, jag erkänner - tårarna sprutade som på ett vattenverk från början till slut.. Jag tror till och med att jag missade mycket av slutet för vid den tiden var mina ögon bara uppsvullna, kladdiga, rödasvarta blobbar.. Men hur vacker var den inte.. Titta INNAN ni dömer mig för det här.. Och vad ni än gör - Titta INTE på trailern för den avslöjar hela filmen, skittrist!

Åh! Jag blir lite tårögd när jag tänker på den - konstigt att den aldrig fick direkt något genomslag i Sverige.. Gick den ens på bio? Eller var jag så fördomsfull mot romantiskt dravel att jag totalt missade den?
Och mamma du kommer älska den här filmen! Den är baserad på en bok av samma författare som skrev ´message in a bottle' som Kevin Costner spelade huvdrollen i, och som jag hade för mig att du tyckte om.. Och för att få pappa att titta på den kan du säga att den handlar om andra världskriget! För det gör den.. Lite.. ;)

En näst sista sak innan det här utfyllningsinlägget-som-tar-bort-fokus-från-Al-Gore är slut vill jag faktiskt promota en serie, serier gillar jag.. Jag är en seriejunkie (för att sno ett uttryck från någon, Moahaha). 'The New adventures of old Christine', hysteriskt rolig serie, alltså jag menar hysteriskt rolig - på riktigt! Den är med Julia Louis-Dreyfus som väl mest är känd som Elaine Benes i Seinfeld men som nu har fått en alldeles egen serie - som är så mycket bättre än Seinfeld, enligt mig som aldrig har varit en Seinfeld-människa även om serien har växt fast sig lite på mig nu den senaste tiden nu när den går på femman på kvällarna och det inte finns så mycket annat att titta på. 'Christine' för er som har missat den - går på efter de Desperata Husfruarna på tisdagar kl 21.55 i kanal5. Det är sällan jag skrattar högt åt serier men 'Family guy' och 'Christine' är två av de serier som alltid får mej att nästan kikna!

Slutligen måste jag ju redovisa för senast lästa bok som är 'Det ska bli ett sant nöje att döda dig' av Magdalena Graaf och varför jag ens läser dom här böckerna är ett mysterium men jag håller fast vid att jag är litteraturvetare och jag MÅSTE läsa allt - That´s my story and I´ll stick with it until I die! Jag tycker inte att siliconfyllda, blonda halvkändisar är speciellt roliga, egentligen.

Så, nej.. Jag tyckte inte att den var speciellt bra men jag måste erkänna att den var ju mycket bättre skriven än Traci Lords pisstråkiga självbiografi och I början var den faktiskt ganska intressant men efter ett tag lessnade jag men min kompis tyckte tydligen att den var jättebra.. Men jag känner mig mest lurad av att Linda Skugges 'rekommendation' som finns på framsidan av boken. Nej, jag vill inte läsa om den, nej, jag vill inte rekommendera den, men nej, man avlider inte av uttråkning om man väl börjar läsa den.. Man tar sig igenom eländet levande..Nu ska den tydligen bli film också - och hör och häpna - Magdalena Graaf själv säger att det är inte helt omöjligt att hon själv kommer att spela huvudrollen.. No shit Sherlock.. Why am I not surprised liksom..
  

Om jag har yrat någonstans under det här inlägget (mer än vanligt) vill jag be om ursäkt men jag har ju, som alltid, en ursäkt i bakfickan. Dom renoverar lägenheten ovanför min, vilket kan behövas efter galningen som bodde där, fan va dom låter från typ klockan sju på morgonen och jag håller fortfarande fast vid att det är omänskligt att vara uppe vid den tiden. Så från sju till nio har jag varit halvt vaken och halvt drömt om att jag har lagt golv och tapetserat.

Feel free to comment..