Det var tider det
Jag är nyss hemkommen från en kort promenad runt kvarteret med hunden. Ute är det sex grader varmt och sol. Det är ett sådant där matt vintersolljus ute. Fast ändå känns det lite som vår. Särskilt kändes det som vår när en gammal farbror långsamt cyklade förbi oss på vår promenad. När gruset knastrade under hans däck. Då slungades jag tillbaka tjugo år i tiden och hade för ett ögonblick exakt samma känsla som när jag var liten och hade fått ta fram cykeln efter vintern. De där första tramptagen för säsongen var speciella. Upp och ner för gatan i vårsolen. Knastret från gruset som fortfarande låg kvar. Farten i nedförsbacken. Det var tider det, då cykeln var mer än bara ett transportmedel.
Då våren var mer än bara en årstid.
Fast våren är mer än bara en årstid nu också, det tycker i alla fall jag/Kram mamman
Mjo. Jag tänkte mest på att det var mer än en årstid i den bemärkelsen att en helt ny lek-era började. Hopprep, hage, kråkan, äventyr i skogen. Visst är våren härlig nu också, men inte riktigt på samma sätt. Fast det är ju bara min mening :)
