Än kylan från någon annan

Mamma hade skickat med lite pengar i kortet jag fick, så jag drog på mig skor, mössa och jacka och begav mig ut i ovädret. Hagel och vind var det, himlen var alldeles mörk och hela atmosfären kändes olycksbådande, som i en katastroffilm. Man bara väntade på vulkanutbrottet. Blomaffären nere vid centrum var fullproppad med folk. Jag mötte en medelålders man i blåställ som kom ut genom dörrarna till den lilla blombutiken. Han hade en stor bukett med blommor i famnen, alternativt en liten bukett med mycket tidningspapper runt. Han såg så stolt ut när han gick förbi mig. Jag iakttog honom noga. Funderade över om det var lycka jag såg i hans ögon eller om den där stoltheten bara berodde på att han hade kommit ihåg att köpa blommor. Jag hoppas att det var genuin lycka, det kändes så. Jag kom på mig själv med att vara glad för hans skull. Att hoppas att den där glädjen finns i honom var dag och att mer ges än bara blommor. För vad betyder blommor egentligen?


Själv gick jag förbi blomaffären och fortsatte till den lilla matbutiken som ligger ett par meter längre bort. Funderade på vad jag gjorde förra året den här dagen. Men jag kunde inte minnas. Men för två år sedan var jag på bio med en pojkvän, jag bjöd. Vi såg Casanova, så passande. Innan det hade jag lagat god mat till oss hemma i vår nyrenoverade lägenhet. Förrätt, varmrätt och efterrätt. Efter att vi kommit hem från bion stack han iväg till en kompis för att spela poker. Det var vad han sa åtminstone. Egentligen gick han hem till sitt ex. Han kom nog inte hem den natten. Det känns bättre att inte minnas förra året än att minnas det jag gjorde då, för två år sedan.


Jag lyxade till det med tomat- och oreganobröd i affären, och salami. Köpte till och med Coca-Cola fastän jag sällan dricker det nuförtiden. Jag längtade hem till filten och boken. Ibland känns det bra att vara ensam. Jag kom att tänka på att jag hellre sitter med värmen hos mig själv än kylan från någon annan. Det blev fina smörgåsar. Förövrigt så gillar jag inte Alla hjärtans dag av den enkla anledningen att den existerar enbart för att främja kommersialismen. Jag älskar mina nära varje dag och jag kan lika gärna visa det den femtonde juni som den fjortonde februari. Fast jag blev ju glad för kortet, det blev jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0