Knepigt det där med tid alltså
På fredag var det exakt två månader sedan vi flängde runt på Gröna Lund som två ivriga fjortisar, jag och Johan. Två månader sedan jag träffade honom för första gången. Det känns som det var mycket längre sedan. Samtidigt som det känns som om det var igår.
Knepigt med det där med tid alltså. Hur det kan kännas så långt och så kort, på samma gång. Jag har funderat lite på det, så där filosofiskt. Jag kommer inte fram till något annat än att det är underligt och att filosofiska funderingar ger mig huvudvärk.
Kommentarer
Trackback
