Jag och Daniel Breitholtz
När första säsongen av svenska Idol gick av stapeln var jag töntigt fjortisförälskad i Daniel Breitholtz. Jag var så töntigt fjortisförälskad att jag satt uppe på nätterna och såg på reprisen. Då hade jag inte vett att skämmas över det men nu så här i efterhand så kan jag väl hålla med om att det är lite pinsamt och kanske inget man ska tala högt om. Inte heller kan jag skylla på att jag faktiskt var fjortis för nog hade jag fyllt 22 i alla fall, kanske till och med 23.
Nu har min kärlek mognat eller bleknat kanske. Jag tycker fortfarande att han är snygg, att han verkar charmig och han är alla killars mardröm - söt. Jo, min kärlek har nog snarare utvecklats åt det hållet, att jag istället för att vilja hångla upp honom, vill nypa honom i kinderna och prata bebis-språk med honom.
Men ändå, fortfarande, kan jag minnas känslan när jag satt uppe själv om nätterna och dreglade till reprisen av Idol med dunkande hjärta och ivrig blick. Det var tider det. Då var det jag och Daniel. Sen blev han tillsammans med den där töntiga Stina och det kom jag nog aldrig riktigt över. Det var då mitt hjärta krossades och fjortisförälskelsen svalnade.
Men han är fortfarande söt, det lilla hjärtegrynet.
