Jag har blivit dumpad!
Solo tycker bättre om Johan än om mig. Här har man gett hunden mat, husrum och kärlek i fem år så kommer Johan och går ett par promenader med skrället och plötsligen så är han objektet för Solos dyrkan.
Inga små tassar trampar efter mig var jag än går, och ingen hund ligger i mitt knä eller bredvid mig i soffan. Det är bara Johan som gäller nu. Så fort han gick och lade sig tassade hunden ivrigt efter. Nu ligger de där inne i sängen och här sitter jag alldeles ensam. Det var vad den kärleken var värd. Hundar är svin, det säger jag bara.
Nåväl, han kan ju glömma att han får ligga bredvid mig i soffan nu när Johan har åkt. Jag tänker inte figurera som någon som duger när det passar, eller när förstahandsvalet inte finns att tillgå. Nu har han gjort bort sig ska han veta, djuret!
hmm..... ja se dessa manliga kön, dom ska då alltid hålla ihop. Det var knappt att han skulle följa oss till stugan sist heller, skulle bara ut till Johan igen. Honom gillar han verkligen.
Ja, man kanske skulle ta det som ett gott tecken ändå? Barn och djur brukar väl känna på sig sådant vuxna människor inte gör? :)
Det tycker jag att Du ska göra, ta det som ett gott tecken. Vi tycker också om Johan, fastän vi "bara" är vuxna.
Kramar från mamman
Haha jo, men vuxna räknas ju i viss mån dom med ;D
Kramar till mamman
