Svartsjuka

Jag har tänk lite på det här med svartsjuka på sista tiden med allt som händer bekanta runt omkring mig. Jag gillar inte svartsjuka, inte hos den jag är med och ännu mindre hos mig själv. Snacka om att ödsla med energi på något som kan visa sig vara helt ogrundat. Eller grundat. Att bli uppäten inifrån, inget gott kan ju komma ur det. Men liksom även om det finns grund för att vara svartsjuk så är det väl ändå onödigt att slösa energi på det. Man kan inte göra något åt själva känslan - då får man väl i sådana fall lägga den energin på att ändra på sin livssituation så man slipper vara svartsjuk. Själv är jag inte speciellt svartsjuk, jag kallar det åtminstone inte svartsjuka - nästan aldrig. Fast jag har haft grund för att vara svartsjuk ett par gånger men jag funkar liksom inte så - även om det ibland till och med kanske hade varit bra för mig att vara svartsjuk och börja gräva lite och ändra min egen situation. Men jag väljer alltid att lita blint på folk för att sen antingen bli besviken men förhoppningsvis inte. Alla mina upplevelser har ju gjort mig till den människa jag är idag och jag är glad för det. Att titta i andras telefoner och sitta och fundera över otrohet är liksom inte min cup of tea - för även om jag har blivit ljugen för några gånger är jag själv inte en sådan som ljuger och jag vill hellre tro det bästa om folk och känna dem genom mig själv än att känna dem genom tidigare erfarenheter. Varje ny människa bör ha en ny chans och inte dömas efter ens egna tidigare upplevelser - de misstagen får ju ligga på de människorna som gjorde dem och inte på dem som kommer efter - eller på mig.

 
Vissa kan tycka att det är charmigt med svartsjuka "för det visar att han/hon bryr sig om mig" men frågan är om det verkligen handlar om kärlek eller om det bara handlar om kontrollbehov. Och är det inte lite skruvat att visa att man bryr sig om någon genom att vara misstänksam och det är ju rent ondskefullt att göra någon svartsjuk för att få lite uppmärksamhet. Det är väl inte riktigt kärlek? Eller?

Men vad vet jag, kanske är jag själv lite svartsjuk ibland bara det att jag har förklätt det till något annat..

             image112
Edvard Munch Jealousy, 1896

Kommentarer
Postat av: Emma

Haha! Jorå, men 8.15 är också attans tidigt för mig en ledig dag...

2007-05-17 @ 12:27:34
URL: http://emmabergh.blogg.se
Postat av: Anonym

Svartsjuka är INTE charmigt på något som helst vist, utan bara... just- sjukt!!

2007-05-17 @ 13:32:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0