Simplysolo - Simply the Best

 Jag sitter i soffan med datorn i knäet och kollar runt på lite bloggar och Solo ligger och trycker bredvid (som vanligt! Igår försökte jag få honom att åtminstone lägga sig i andra delen av soffan när han stod PÅ mig när jag var jättemätt och mådde illa och allra helst ville ha hela soffan för mig själv. "Solo, gå av! Gå bort från mig! Gå och lägg dig där borta!" Jag pekade desperat mot andra änden av soffan. Han tittade förtvivlat på mig och sen vart jag pekade och till sist lade han sig mycket, mycket försiktigt PÅ mig! Åh, vilken lång parantes.. ). I alla fall så hör jag (vi) ett jättekonstigt ljud från gatan. What? Och jag, som inte är rädd för att prata med mej själv -  fast jag säger ju så klart att jag pratar med Solo, tittar på hunden och frågar: "Va är det som låter? Är det en hund det där?" Som att Solo skulle kunna svara på det.. Solo tittar ut och sen på mig och ser lika frågande ut han också. Ljudet slutar jag rycker på axlarna och återgår till mitt bloggläsande och Solo stoppar ner nosen i filten och återgår till sitt - va han nu gör, vilar kanske.. Trycker mot mig.. Poängen är att det var precis som om han förstod vad jag sa och typ svarade liksom: " I dunno " och såg förvirrad och frågande ut som om han verkligen undrade vad som lät och tyckte att jag borde vara den som ger svar på det. Även om jag visste var det var och förklarade det på honom skulle han ju ändå inte förstå vad jag sa - Or would he!? Creepy Creepy..

Fast förr en gång när jag tappade en köttbulle på golvet och sa åt honom att INTE äta den för att den va varm och han kommer att spy upp den så förstod han inte.. Eller så lyssnade han bara inte.. Han åt i alla fall upp köttbullen och sen spydde han upp den, precis som jag hade förutspått! Sen åt han upp den igen..