Utdrag ur kap. 2
Strax efter halv åtta var hon hemma. Grabbarna hade inte kommit än och Halim stod i duschen. Hon gjorde i ordning ett par mackor som hon slängde i sig innan hon bytte om till mjukisbyxor. Att gå omkring i jeans hemma var något som hon bara vägrade, spelade ingen roll om det så var självaste kungen som skulle komma – möjligtvis om det var Vin Diesel, fast då hade hon nog valt mjukisbyxorna ändå – de var lättare att få av, allt var mycket bättre med mjukisbyxor.
Halim kom ut ur badrummet i bara handduk, han luktade ljuvligt. Hon kunde inte låta blir att krama honom och snusa med näsan mot hans nacke och dra in djupa andetag av hans väldoftande arom – eller det var nog snarare Gaultier-parfymen och inte hans naturliga lukt. Även om han själv påstod att han luktade gott jämt, även om han inte hade någon parfym på sig alls. Men Marielle hade vaknat med ansiktet i hans armhåla en gång och kunde inte hålla med om det uttalandet men hon sa inget om det för hon visste att han skulle ta illa upp. Hon sniffade en sista gång och lovade sig själv och honom att han nu kunde få klä på sig ifred. Han skrattade lite och kysste henne på pannan.
"Knäppis", sa han och tittade så där gulligt på henne som bara han kunde göra, på ett sätt som gjorde att det inte fanns några som helst bekymmer i världen – alla krig var över och ingen svälte ."Ska du inte hoppa in i duschen?" Frågade han. Hon stirrade drömmande ut i luften och tänkte att det verkligen skulle vara fint att kunna stoppa världssvälten. Och tänk om man kunde tala vett med alla ledare eller bara få dem att sluta med sina dumheter med bara en blick. Hon såg framför sig hur Halim tittade på ledarna på sitt gulliga småbusiga sätt och helt plötsligt började alla le och sen skratta, tillslut hade alla glömt var de krigade om och beslöt sig för att leva i fred och harmoni. Och det var ju därigenom man faktiskt kunde ge alla hungriga mat – från pengarna som blev över när ingen längre krigade.
"Hallå?" Halim tittade frågande på henne, hon tittade ännu mer frågande tillbaka. Vad ville han nu? Hon höll ju på att planera för hur hela världen skulle bli en bättre plats med honom som huvudroll - dessutom. "Ska du inte hoppa in i duschen?" Frågade han en gång till. Hon svarade lite frånvarande att hon inte visste om hon skulle följa med ut, tankarna var fortfarande en bit bort. Undra om George Bush verkligen skulle smälta för Halims blick så som hon gjorde, kanske borde hon ha en back-up plan. Marielle såg att han blev besviken, inte för hennes tvivel för om Bush skulle smälta (de tankarna delgav hon inte honom) utan för att hon inte ville följa med ut. Och med bara en blick fick han henne att ändra sig, klart hon skulle följa med ut (och klart att Bush också skulle smälta). Det var ju första helgen som riktig Uddevallabo, hon fick offra sig. Hon hade varit ut i Uddevalla tidigare när hon hade hälsat på men nu bodde hon ju här så nu var det liksom annorlunda, man måste ju visa upp sig.
"Okej då" sa hon och föste undan honom.
"Du kommer inte att ångra dig älskling, jag lovar" Svarade han och blinkade mot henne. Hon himlade med ögonen och skrattade åt att hon var så lättövertalad när det gällde att festa. Det hade hon alltid varit och det hade egentligen inget med Halims magiska blickar att göra. Alla hennes kompisar visste att de alltid kunde ringa henne om utgång för hon var alltid på – förutom om hon hade magsjuka. Nog var hon trött men efter ett par drinkar och rätt stämning skulle hon nog bli mer på humör, det visste hon av erfarenhet.
