utdrag ur kap 1

1


Det var kallt, förvånansvärt kallt. Det var något med vinden som gjorde att hon frös mer än vad hon någonsin hade gjort, som hon kunde minnas i alla fall. Visserligen var det ju januari men hon brukade aldrig frysa i sin varma dunjacka. Hon hade ju flyttat söderut, bara femtio mil men hon hade ändå inte väntat sig att det skulle vara kallare. Men, tänkte hon, det är väl något man får räkna med när man håller sig inom Sveriges gränser och inte vågar sig längre bort. Det var verkligen något med vinden, den var hård och torr, inte alls som vindarna hemma. Hon gick lite fram och tillbaka vid busshållplatsen för att försöka hålla värmen men vinden tog sig liksom in överallt ändå. Allra helst hade hon velat stå inne i busskuren men där var det fullt. De var ju vana vid vinden, härdade tänkte hon så de kunde väl stå här ute och lämna plats åt en stackars nykomling som inte var van vid det västsvenska klimatet.

Det är svårt att veta i början när man ska gå för att slippa vänta men ändå inte missa bussen. Att missa bussen till jobbet första dagen skulle ju inte ge något vidare bra intryck. Nervös var hon också, kanske var det därför hon frös extra mycket. Hon hade lämnat jobbet på cafét som hon kunde utan och innan för att jobba i en bokhandel som hon inte någon som helst erfarenhet av. Om man inte räknar med hennes litteraturvetenskapliga utbildning, men den hjälper ju inte så långt som man kan tro när man väl ska stå där i bokhandeln och hjälpa kunder.

Äntligen kom bussen, hon drog upp mobilen för att se exakt vad klockan var – 09.38 – bussen var alltså två minuter försenad. Hon klev på bussen sist av alla. Tydligen blev man inte van vid klimatet för alla som hade stått och tryckt bredvid varandra inne i busskuren hade så bråttom att komma på bussen att det inte ens va någon idé att försöka komma emellan. Hon lade en tjugolapp framför busschauffören som tittade frågande på henne.

"El r alv?" Frågade han brysk, otydligt och om inte det var nog – även snabbt, hon hann knappt uppfatta vad han sa. Hon var tvungen att tänka efter ett tag innan hon kunde klura ut att "el r alv" måste betyda hel eller halv. Vadå hel eller halv? Hur ser halva människor ut? Där hon kom ifrån frågade man efter vuxen eller ungdom

"Hur gammal är man om man är halv" frågade hon och försökte le lite mot den stressade och faktiskt ganska otrevliga busschauffören.

"Sexton", svarade han kort och såg otåligt på henne.

"Ja, men då är jag nog hel" sa hon och förundrades över att hon såg ut att vara yngre än sexton och att människor under sexton egentligen bara var halva människor. Marielle har alltid fått höra att hon ser ung ut men att förväxla någon som är tjugofem med någon som är sexton var väl kanske lite överdrivet eller underdrivet – hur det nu blir. Lite stött tog hon sin biljett och satte sig på det närmaste tomma sätet, vilket var nästan längst bak i bussen eftersom alla blixtsnabba busskurstryckande människor hade lagt beslag på de sista bra platserna i början och mitten av bussen. Bredvid henne satt en tant, hon log mot Marielle. Marielle log tillbaka. Bussen luktade unket, som en blandning mellan morgon-andedräkt och cigarettrök. Den gamla tanten bredvid henne hade tydligen duschat i kärringparfym på morgonen, då och då kommer det små puffar av sötsliskig parfym som bara äldre människor använder. Marielle lovade sig själv att aldrig använda sådan, var nog bäst att avstå från parfym överhuvudtaget när man blev äldre ifall omdömet skulle blir sämre. Hon visste inte riktigt vilken av dofterna, eller stankerna snarare, som var värst. Hon kände sig illamående, så klart fick hon åka baklänges som om inte nervositeten för nya jobbet och alla illaluktande människor vore tillräcklig anledning till att må illa. Trött var hon också. Det var jobbigt att gå upp tidigt när man inte är van. När man dessutom precis har flyttat från en annan stad och har en massa att plocka med halva nätterna blir tröttheten ännu mer påtaglig. När man utöver detta även är nykär och precis har flyttat ihop med objektet för sin kärlek är det ännu svårare att göra det man borde på nätterna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0