Simplysolo - Simply the Best

Världens roligaste människa, Christian (Alla skulle nog ha uppskattat hans humor, inte för att han är död nu och hans humor inte längre kan uppskattas men han bor i Uddevalla och det är ju egentligen samma sak) skulle sluta från mitt/sitt jobb på Böcker & Blad bokhandel och eftersom han (trots att han va i min ålder) hade jobbat där i hur många år som helst skulle vi alla äta middag. Ialla fall så skulle han avtackas på ett fint värdshus på Orust. Du vet ett sånt där ställe som är skitdyrt och även fast man äter förrätt, varmrätt och efterrätt så är man fortfarande hungrig - så det är där vinet kommer in. Enligt min chef ska allt va ordning och reda och eftersom de även hade/har en bokhandel på Orust så var personalen därifrån också med så det var bordsplacering som gällde för att det skulle bli lite uppdelat mellan butikerna. Jag hamnade så klart mellan chefens man (alltså min chef, typ, eftersom båda ägde bokhandeln) och chefens son, en 23-årig kille som var känd (Känd, I tell you!) för att säga absolut ingenting.. Whoppiee.. Och jag blir ju skitnervös när ingen pratar, Åh ni känner ju mej i sådana lägen - jag babblar ju på som fan - om ingenting eller ännu värre - om någonting.. Dessutom hade jag inte ätit nåt innan och vinet kickade in ganska bra och snabbt så innan vi ens hade fått efterrätten hade jag lyckats spilla ner min chefs kavaj med sås från ankan eller kycklingen eller va det nu var för djur jag åt (har för mej att det va någon slags fågel i alla fall och det var säkert rödvinssås). Jag liksom slant med kniven och skvätte iväg ganska mycket sås rätt på honom, Reinhold heter han (min chef alltså, inte sonen - tack och lov), och det var ju inte bara trist för att det var pinsamt att jag skvätte ner honom men liksom ? det fanns inte jättemycket sås till fågeln så man fick ju hushålla med det man hade och där hade jag typ skvätt iväg all min sås.. Ingen såg förutom min jobbarkompis, Carin. Min enda allierade, som satt mitt emot mej (hon stackaren hade Mehmet bredvid sig, eller va han hette - kunde knappt svenska iallafall men han visade sig efter ett par glas, vara ganska rolig).. Jag tittade på Reinholds kavaj och sen på Carin.. Båda vi såg nog ganska skräckslagna ut.. sen satt jag resten av måltiden och ville hem.. För jag vågade ju inte säga att jag hade spillt ner honom.. Jag och Carin pratade aldrig om det och jag tror inte att hon berättade för någon annan heller.. Och nu kvittar det ju för jag är ju miles away! Ja, nu ska jag komma till det som typ är poängen med det här utlägget (inlägget?). Italien och Frankrike spelade, det var VM och jag var besatt av Frankrike (mest för jag hade/har en liten(stor) crush på Zidane Och nej, jag går inte och kärar ner mej i alla som är lite känd.. Bara dom snygga! Och framgångsrika.. Vet i och för sig inte var Al Gore hamnar ).. Carin  var också ganska insatt i fotbollen och ÄNTLIGEN ett ämne som fick till och med chefens knäpptysta son, Arvid att prata, vilket jag va glad för eftersom då slapp jag babbla som ett nervöst freak hela tiden allthough, jag måste säga att jag var rätt tyst efter att jag skvätt ner chefen.. Men så säger någon nåt om Italiens fotbollslag så säger jag att bara fascister hejar på Italien varpå chefens son återigen blir knäpptyst, blänger surt på mej och svarar knappt när jag utbrister att han väl för guds skull inte hejar på Italien.. Det gjorde han tydligen och där med kallade jag chefens son för fascist.. Jag försökte skämta bort det - för det var ju faktiskt inte allvarligt menat.. men ögonblicket hade liksom blåst förbi och chefens son förblev tyst.. Italien vann matchen.. Jag sa upp mej från jobbet en månad senare (hade faktiskt inte med vare sig såsincidenten eller eller fascistkallandet att göra - men erkänn att det var bra avslut!). K.O