Simplysolo - Simply the Best

Alltså snälla gode någonting få mej att hålla tyst..

Varför kan jag aldrig vara tyst? Så fort jag är nervös babblar jag på som ett tourettes-mongo som inte kan sluta och ibland är man ju med artiga människor som inte vill säga åt mej att va tyst och kanske lämna plats åt andra ? och jag lider med dem, det gör jag verkligen..

Eller nervös föresten, jag kan bara vara lite exalterad så sätter jag ju igång.. Eller bara aningens för trött. Kanske lite full. Nyvaken.. Intresserad? Hell, enda gången jag faktiskt är tyst är väl när jag sover, eller när jag är bakis.. Jag förlorar liksom all hyfs.. Usch... jag är en hemsk människa.. Och efter varje gång som det har hänt, när jag kommit hem och kniper ihop ögonen och önskar att någon hade slagit mej på käften så jag hade tystnat, tänker jag att nästa gång, nästa gång ska jag tänka på att inte babbla så mycket.. Och så klart, nästa gång tänker jag på det men bryr jag mej om det?? NÄE! Jag kan ju sitta och tänka det till och med medan jag pratar: 'Ok, Minna va tyst! Nu då? Nähe.. Amen efter nästa mening så tystnar du! Jaha du fortsatte in på den tråden ja.. Ok men sen får du fan va tyst! MINNA varför lyssnar du inte på vad jag säger!?' Vem fan skulle inte ge upp när man blir så totalt ignorerad så min stolthet brukar gå å gömma sig under någon gammal filt längst bak i hjärnan vid det laget och låtsas att den inte finns och sen går det bara utför - Då får man sitta hemma sen med hopknipna ögon och ha ångest..

Alltså alla andra tycker inte att jag är lika intressant som jag själv tror att jag är när jag är i den här state of minden och babblet är snarare hysteriskt än underhållande.. Och jag vet ju att jag inte alltid är skitintressant - mitt normala jag vet ju det i alla fall - så varför envisas jag ändå med att plåga stackars oskyldiga människor med menlöst babbel i något slags upplösningstillstånd och om helt intetsägande saker.. Could someone please just shut me up!? I BEG OF YOU!