Simplysolo - Simply the Best

Jag har upptäckt att ett av mina inlägg har blivit länkat. Ja, det är helt sant. Det har blivit länkat av någon bebbe som inte tyckte att det var rolig alls. Jag började ju så klart storböla för jag vill ju att alla ska älska mig och min blogg men samtidigt känner jag mig mycket ärad över att vara så tråkig att jag blir länkad. Blandade känslor minst sagt. Eller nåt.

Jag själv har svårt för folk som säger "fett" om saker, människor som stavar "egentligen" "igentligen" och som skriver "inponerad" istället för "imponerad", särskilt när de verkligen tror att det är så det heter. Så, nu vet ni lite mer om mig och min stavningsfascistiska läggning. Kanske lyckades jag knåpa ihop ett till inlägg som är tillräckligt tråkigt för att länkas, hoppas!

Jag har tvättat idag. Det kan nog vara det mest menlösa man kan göra. Först sorterar jag någorlunda all tvätt och slänger ner den i den blå IKEA-kassen, som för övrigt är det enda bra jag har köpt på IKEA, nästan det enda jag har köpt där överhuvudtaget faktiskt. Det vita för sig och resten för sig, mer än så orkar man väl aldrig sortera?

Sedan ska jag släpa ner den aptunga påsen för alla trappor. Hålla andan i korridoren mellan trappen och tvättstugan eftersom den, av någon anledning, alltid luktar som den äckligaste morgonandedräkten någonsin (och ja, jag har munnen stängd så jag vet att det inte är jag som luktar, dessutom borstar jag alltid tänderna innan jag ska ner bara för att vara på den säkra sidan).

Till slut, efter vad som har känts som en evighet, kommer jag in i tvättstugan och knölar in all tvätt i de två maskinerna, pressar in det sista för jag orkar då rakt inte tvätta fler än två maskiner. Sjunger högt för mig själv för att testa akustiken. Den var rätt kass eller så var jag rätt kass, vilket som egentligen. Sätter igång maskinerna, glömmer att ha i tvättmedel. Jag upptäcker det och spiller ut halva paketet framför ena tvättmaskinen i brådskan, medan vattnet börjar forsa in i maskinerna.

Det har blivit lite dåligt med inlägg på sista tiden. Min kreativitet har mest lagts på dikter och det har jag inte ingen lust att överösa er med så därför har det blivit lite tomt, tyvärr. Men jag lever och mår väl.

Nu är det snart bara tio dagar kvar tills att jag ska åka till Stockholm och tills det äntligen händer något i mitt liv. Jag ska gå på Grönan och äta sockervadd och åka hur mycket karuseller som helst, gärna tills jag mår illa som bara den. Fast en sockervadd får nog räcka ändå. Så ska jag bli presenterad för ett bra sushiställe om allt går vägen. Så ska det drickas öl, i lagom mängd så klart. Det ska hållas i pengar och det ska hållas i mobiltelefon och jag ska göra mitt allra bästa för att hålla i mig själv och inte tappa bort mig. Ska även försöka att inte missa tåget hem, eller dit för den delen. Det vore verkligen antiklimax om jag gjorde det.

På den här fina dagen med helt underbart väder ska jag hänga nere i tvättstugan, roligare än så blir det nog inte. Men hey, rena kläder är bra att ha har jag hört

Ha en bra dag och ta hand om er som aldrig förr

Kvällen blev till natt, en natt helt utan sömn. Natten blev till morgon. Det blev dags för mig att gå till tandläkaren, övertrött, blek, glåmig och uppsvälld. Jag har inte någon gång känt mig så ful som jag gjorde i morse när jag såg mig själv i spegeln. Det var inte ens lönt att försöka sminka sig något, det skulle ändå bara har blivit klumpar av svart maskara runt ögonen som var omöjliga att hitta. Istället tackade jag för att det var sol ute så att jag kunde gömma mig bakom mina solglasögon.

Aldrig trodde jag att en tidig morgonpromenad till tandläkaren kunde vara så vacker. Du har så rätt i det du sa om att samla intryck, det går inte att låta bli och det är helt fantastiskt. Jag gick genom allén bredvid Museet. Träden var stora, man såg knappt himlen genom alla blad. På andra sidan vägen glittrade ån och man kunde höra ett svagt sorl från vattenfontänerna som finns i mitten. Jag tänkte att träden var äppelträd, äppelträd i vatten, tänk vad fint det hade varit. Jag log för mig själv. En man på en gräsklippare log tillbaka och hejade glatt. Jag blev ställd men för all del, jag hejade lika glatt tillbaka. Gick in genom skjutdörrarna till tandläkaren och överraskades av en liten fontän, jag kunde inte låta bli att le åt den också (jag log nog mest åt allt under hela promenaden). Vad mycket det gör med en ful liten fontän i en tråkig tandläkarlobby.

Tandläkaren konstaterade glättigt, till min stora besvikelse, att jag inte hade några hål på den sidan som gjorde ont. "Sover du bra?" Frågade hon. "Nej", svarade jag märkbart koffeinpåverkad "jag sover inte alls". Hon sa att det kanske kunde vara orsaken till min tandvärk, jag biter tydligen ihop tänderna för hårt när jag är trött. Men jag vill ju sitta uppe. Det är då det är som bäst. Nog hade jag två små hål på den andra sidan allt, men de ska inte lagas förrän i september så det var bara att betala och gå hem.

På vägen hem tog jag genvägen genom parken. Min park, min och farfars. Hur många gånger, gick vi inte i den parken, du och jag farfar? Jag fick alltid en Festis i kiosken och du köpte tidningen. Och hur tålmodigt väntade du inte på att jag skulle ha lekt färdigt i än den ena än den andra lekparken. "Titta farfar! Titta på mig!" Du såg upp från din tidning och tittade på alla menlösa saker jag gjorde för att få din uppmärksamhet, för jag var ditt barnbarn och du älskade mig. Som jag saknar dig! Jag kände mig som ett fån när jag insåg att jag hade stannat mitt i parken, den gamla scenen framför mig var suddig för mina tårar. Jag hade inte ens märkt att de kommit. Saknaden sköljde över mig och jag var helt oförberedd. Men ändå kände jag mig fortfarande så där löjligt lycklig.

Jag går jämt igenom parken men jag tror aldrig att jag har upplevt den så som jag gjorde idag. Överallt var det grönt och lummigt. Och tomt. Ingen spelade på de slitna minigolfbanorna. Gruset på bouleplanen var krattat och orört. Två små fåglar badade sorglöst i en liten vattenpöl och solen, den bara sken. Samtidigt sjunger Oh Laura om tårar och ett regnigt New York i Mp3:n, kontrasten är så stor att jag skrattar till lite. Sen ser jag mig omkring, men ingen iakttar den glada, fula, bleka tjejen som skrattar och gråter om vartannat på en enkel morgon promenad i den vackraste parken någonsin.

Övertrött? Kan hända.

Hög på koffein? Absolut!

Lycklig? Var så säker!

Ha nu en bra dag, God natt!

Nu har jag jagat tandläkare hela morgonen, erhm, nåja, mellan tjugo i ett och ett i alla fall.

Vad är det med tandläkare och semester egentligen? De måste ju kunna planera lite bättre väl? De som inte hade semester hade telefonsvarare och dem litar jag inte på. Till slut fick jag tag på trogna gamla folktandvården. Fick en tid 8,25 imorgon bitti, det är ju liksom inte ens någon idé att jag går och lägger mig. All nighter någon?

Hoppas nu att det är en tand som gör ont. Det kan lika gärna vara örat eller halsen, det gör liksom ont överallt. Att jaga en hälsocentral också känns lite oromantiskt.

Hur skulle ni ha kunnat överleva utan att få njuta av det här inlägget?

Nåja, egentligen raggar jag bara sympatier.

Snart ska jag till Stockholm. Jappserrusåatt! Jag ska gå runt i vår huvudstad och leka storstadsmänniska. Jag bokade tågbiljett idag, pratade med min kompis som bor där, det såg ut ungefär så här:

Jag: NU har jag bokat tåg, woohoo!

Vän: Ok, vilken tid kommer du då?

Jag: Eh.. Jag kommer inte ihåg, halv fem kanske?

Vän: Ska jag möta dig på stationen eller tar du dig hit?

Jag: Hit? Hur gör jag det?

Vän: Ja, men alltså du tar ju tunnelbanan

Jag: Vart då?

Vän: Jag möter dig på stationen

Jag måste öva på att vara lite mer storstadsaktig tror jag? =/

Min hund spydde idag igen.

• Inte medan jag åt
• Inte på mattan
• Inte gräsigt geggamoja

Men det var så fan lika äckligt ändå!

Få se nu.. Jag har gått ut med blommorna, vattnat hunden, stoppat kaffet i städskåpet och druckit upp rengöringsmedlet..

Jag behöver sömn!

Jag har upptäckt två saker idag:

1. Min hund spyr alltid när jag äter. Gärna på en matta. Han har gärna ätit gräs innan.
2. Vanish Oxi Action luktar riktigt illa. Men det är jäkligt effektivt mot gräsfläckar.

Minna till Syster: "Jag vet inte om jag kan åka ner på stan idag, jag har ingen jacka här, dessutom har jag bara mina ballerinaskor. Det regnar och jag kommer ju att bli jätteblöt, dessutom kommer det se skitfånigt ut. Eller vänta, nu ser det ju ut att sluta. Fan vad det blåser! Men du, jag hoppar in i duschen så får jag kolla vad det är för väder när jag kommer ut."

Jag har smulat i datorn så det är skitsvårt att trycka ner mellanslags-tangenten. Typiskt mig. Hädanefter ska jag inte äta när jag sitter vid datorn. Jag har redan en smula som envist håller sig kvar under AltGr-knappen, jag tror han bor där. Han blir skitsur när man ska försöka göra ett snabel-a. Och nu har han fått en granne. Jag ska vräka dom båda två! Smuläckel!