Dilemma
På måndag börjar en ny kurs, vårterminen tar fart. Det ska bli roligt, jag ser fram emot det. Jag ser fram emot just den kursen och jag ser verkligen fram emot den dagen då jag är färdig med tentan jag sitter med i detta ögonblick. Framförallt ser jag fram emot att slippa den här kursen som jag har tragglat mig igenom under hösten och som kanske har varit det absolut tråkigaste jag har läst under min studietid.
Det jag däremot inte ser fram emot är schemat för den nya kursen. Undertecknad ska nämligen vara i skolan två dagar i veckan klockan åtta på morgonen. Åtta på morgonen, hörni! Vad är det för befängd idé? Då har ju jag precis somnat. Jag måste gå hemifrån klockan sju. Då har jag verkligen precis somnat. Jag måste gå upp klockan sex, då är det inte säkert om jag ens har hunnit somna än. What to do, what to do?
Det finns två alternativ. Antingen vända tillbaka på dygnen eller vara vaken hela natten, gå till skolan och sedan sova. Det första låter inte speciellt lockande, jag tycker ju om mina nätter. Dessutom är det inte säkert att jag kommer upp klockan sex vilket fall, det är ju praktiskt taget mitt i natten oavsett när man går och lägger sig. Alternativ nummer två känns inte heller så kul, och man kan ju undra vad jag kommer att få ut av föreläsningarna. Jag kommer nog vara mer sovandes en vaken men jag är rädd att det blir så även om jag väljer alternativ nummer ett. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Hela min rytm blir rubbad av det här. Hela jag kommer att bli rubbad av det här. Hur tänkte de egentligen när de bestämde sig för det här schemat?
De borde väl veta att humanister inte går upp tidigt!
