Raderade minnen
Jag raderade sms inatt. Jag tycker inte alls om att radera sms. De är som små minnen från sinnesstämningar och händelser. Min ovilja att radera sms hade resulterat i 1066 sms i min inkorg och telefonen hade börjat strejka titt som tätt så jag kände att nu var det nog dags ändå.
Det slog mig hur fruktansvärt deprimerande det är att radera sms, det är som att bränna fotografier från ett fotoalbum på något sätt. Sms:en är ju, precis som fotografier, små minnesbilder av det som har varit. Ögonblicksbilder i ord istället för i faktiska bilder. En stund av kärlek, saknad, glädje försvann med varje raderat sms för att aldrig återses igen.
Stunder som har varit och som aldrig kommer igen, nu är dom helt borta. Och det finns inga bevis för att de någonsin har funnits.
