Vi kommer att leva för alltid
Jag minns att du sa en gång att vi kommer att leva för alltid. Det var evigheter sedan jag hörde dig uttala de orden, flera år. Jag skrattade nedlåtande åt dig då, sa att du var naiv och dum, en jävla barnunge, kallade jag dig. Jag sa att ingen lever för alltid. Inte ens vi. Jag vet att du blev ledsen, jag vet att du såg ner i marken för att inte visa mig dina tårfyllda ögon och jag vet att du inte kunde förstå varför jag ville förstöra dina vackra ord med mina spydiga fula. Jag vet inte heller.
Än idag står jag helt ovetandes om varför min enda önskan var att trycka ner din hoppfullhet i halsen på dig och sedan tejpa för din mun så att du aldrig skulle kunna uttrycka den igen. Jag förstår inte varför de där orden retade mig så till den grad att jag var tvungen att såra dig med mitt svar.
Men jag är ledsen och jag vet att jag hade fel. Vi kommer att leva för alltid.
