Min svans
Jag har en svans. Den ligger snällt bredvid mig när jag sitter med datorn i soffan. Om jag reser mig upp för att gå in i sovrummet så tassar den direkt bakom mig. Om jag ångrar mig och bestämmer mig för att gå ut i köket istället, så är den mig i hasorna. Tass tass tass. Och om jag tvärvänder tar det hus i helvete när jag råkar kliva på svansens tass. Jag blir arg och rädd och den skriker och blir irriterad. Men vi blir snabbt sams igen. Tassandet fortsätter.
När natten är kommen och det är dags att sova, springer svansen in i sovrummet och väntar tålmodigt nedanför sängen till det att jag har lagt mig tillrätta. Då hoppar den upp och kurar ihop sig till en liten boll bredvid min huvudkudde. Den drar en djup suck och somnar in och jag hör hur dens andetag blir djupare och längre.
Det är nog inte alldeles lätt att vara någons svans heller
Din lilla svans och Du. Han är så söt (svansen menar jag. Fast Du är ganska söt Du också/Kram
Vi är så söta vi två :D
Kramar
Åh va skönt att ha dig tillbaka på den här bloggen Minna! Kan jag garva lite emellan åt =D
puss o kram
Skönt att vara tillbaka :)
Pussar!
När Din svans är hemma hos oss, då är han min svans
aldrig pappans/kram
Haha, är det inte lite mysigt att ha en svans lite då och då? :D
