Först lite, sedan lite till och till slut helt
Jag finner det rätt oangenämt men också ganska intressant hur man, från att ha varit väldigt nära någon, förpassas till en slags yttre cirkel av ointressanta bekantskaper som det inte ägnas nämnvärt med tid åt. Där inget intresse visas över huruvida jag mår bra eller dåligt, om jag är glad eller ledsen. Det känns konstigt att gå från att prata med en människa varje dag, till att knappt existera som något annat än ett namn som noga ignoreras på msn-listan eller ett telefonnummer i mobilen som aldrig hamnar bland de senast slagna numren.
Man blir, kan hända, utbytt mot nyare, intressantare bekantskaper. Men det tar ju inte bort det faktum att det känns skevt när någon man tyckte att man kände, agerar som en helt en annan person. Någon som man inte tycker att man känner, alls. Och man ställer sig frågan om man egentligen någonsin gjorde det. Som jag hatar den frågan.
Det är som om jag, från att ha varit en intressant person, någon som vederbörande tyckte om att prata med, plötsligt blev tråkig och intetsägande eller så blev de andra helt sonika roligare och intressantare. Oavsett anledning så känns det tråkigt när någon man var nära, försvinner ut ur ens liv. Först lite, sedan lite till och till slut helt.
Så mycket var den vänskapen värd.
Ja, väldigt trist är det, men något man får lov att acceptera. Som tur är kommer det ju nya bekantskaper i ens väg, och ens verkliga vänner dom består/kram
Jo, det är så sant, men det känns ändå lite tomt..
